Skratta eller gråta?

Stefan Arbratt heter en enhetschef på hemtjänsten i Göteborg, förmodad socialist. Han har skrivit en krönika i tidningen Vision som ger en del att önska.

Arbratt inleder med att berätta om två barndomskamrater som anlände till Sverige under Balkankriget.

Här får vi veta att de bägge inte kostade svenska skattebetalare en krona under sina första år i Sverige. De bägge har tvärtom varit en bra affär för Sverige och tillhör inte den kategori av ”skrikiga ungar” som på dagis kostat deras familjer och andra skattebetalare stora summor. Vi får också veta att de bägge från Balkan inte utnyttjade vården och därmed de ”dyra läkare” som botar, helar och hjälper sjuka och skadade. Stefan Arbratt missar dock att de bägge barndomskamraternas föräldrar säkerligen kostade svenska skattebetalare stora summor och kanske fortfarande gör?

Enhetschefen Stefan berättar också om skoltiden när den hemska Nationalsången ljöd från högtalarna i skolan kapprum, framförd av Ultima Thule. Om Stefan Arbratt tycker genuint illa om Sveriges nationalsång eller gör skillnad i vem som framför den, får vi inte veta. Att rektorn skulle ha accepterat att Ultima Thule spelades i skolans högtalare på rasterna, har jag lite svårt att ta till mig, men vem vet…Nu undrar jag om Arbratt besöker idrottsevenemang och mår illa när Nationalsången spelas? Ett sådant ställningstagande tror jag inte gillas av arbetskamrater, fackliga medlemmar och andra som älskar idrott och får gåshud när Sveriges nationalsång spelas, det viftas med svenska flaggor och stolta idrottsmän och kvinnor står med tårar i ögonen.

Vi får också veta att hakkors klottrades dit på Stefan Arbratts skolgård, tillsammans med bokstäverna BSS. Idag klottras återigen hakkors på skolor och synagogor, inte sällan med muslimska slagord som extra kraft till hatet.

Arbratts bägge barndomskamrater från Balkan möttes också av ord som ”turkar” och svartskallar”, utropade av vad vi får förmoda var svenskar. Idag är det invandrarna som möter svenska elever med ord som ”svennejävlar” och ”svennehoror”.

Arbratt ogillar Skolverkets beslut om att även nazister får besöka skolorna i höst. Den inställningen har i sig inget emot, men undrar om Arbratt ser lika negativt på att kommunister får propagera för sin sak?  Arbratt frågar här om vi inte lärt oss av historien. Den frågan borde han kanske bolla vidare till Stefan Löfven som förmodligen tänker kalla in vänsterpartister i en eventuell regering i höst.

På en punkt delar jag Stefan Arbratts krönika till fullo. Idrott är det bästa sättet att lära känna andra och det bästa sättet för nyinflyttade att komma in i samhället, oavsett om du kommer från annat land eller flyttar från storstan till en liten by på landet. Idrott förbrödrar, men för att dansa tango krävs det två parter som möts på vägen.

Förutom denna lilla insikt om idrottens inverkan på integrationen, så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt Stefan Arbratts krönika.

Källa: Tidningen Vision

För att göra Stefan Arbratt, enhetschef i hemtjänsten, riktigt sur så kör vi Ultima Thules version av Nationalsången.

4 thoughts on “Skratta eller gråta?

  1. Stefan Arbratt uppfylls och exploderar nästan av sin egen ”tolerans och godhet”. Exemplet han tar upp stämmer säkert.

    Exemplet jag tar upp stämmer också.

    På min dåvarande arbetsplats (Landstinget) arbetade en invandrare som fick 12 år för ett grovt och synnerligen brutalt mord.

    Anekdotisk bevisföring är det som altruisten Stefan Arbratt ägnar sig åt.

    Stefan Arbratt tycker vidare han är lite finare än andra och har därför knåpat ihop ett unikt namn (Arbratt) vilket är patetiskt.

    Dög det inte med son-namnet?

    • Vad heter du då? För mej får man heta vad man vill. Ofta byter folk namn, för att deras namn är så vanligt att det är svårt att skilja från andra! Exempelvis en Stefan Andersson kan ju vara svår att hitta i telefonkatalogen.
      Balkanfolk är för övrigt ofta ett arbetsamt och strävsamt folk.

KommenteraAvbryt svar