Igår kväll avsattes Egyptens president Muhammed Mursi som nu sitter i militärens förvar i väntan på en eventuell förundersökning. Nu kommer omvärldens reaktioner på händelserna, bland annat från Sverige utrikesminister Carl Bildt.
”Vi kan självfallet aldrig ge vårt godkännande till militära ingripanden av denna art, och det även om det nog kan finnas skäl att tro att detta ingripande har brett stöd i delar av det egyptiska samhället”, skriver Bildt på sin blogg på torsdagsmorgonen.
Han befarar ”ökad repression mot de krafter, främst kring det muslimska brödraskapet, som fortfarande stöder president Mursi. Och då kan landet mycket snabbt komma in i en nedåtgående spiral med successivt allt värre konsekvenser.”
-Pettersson ser att Bildt tycker det är ”Utomordentligt allvarligt, alarmerande, farligt, risk för nedåtgående spiral, värre konsekvenser osv.
Vad i helvete tycker Bildt att islamisten Mursi och Muslimska Brödraskapet stod för – Söndagsskola?
För övrigt har Petterssons fler läsare än Bildt har på sin värdsberömda blogg ”Alla dessa dagar”
Bildt och Reinfeldt, har sålt sig till islam. Det är Waberi, och södra moskén (islamiska förbundet = muslimska brödraskapet), som styr Sverige nu. Varför annars ge sig på SD så där omotiverat, som Reinfeldt gjorde annars, som i delerium.
http://www.billionbibles.org/sharia/hitler-muslim-brotherhood.html
Lars Å Månsson: Jag håller med dig om att frågan om ungdomsarbetslösheten i Sverige och Europa kom mer i skymundan. För mig blev det en glidning in på det stora problemet inom samma område och det som gäller i Egypten. Jag menar att vi har olika politiska traditioner om vi jämför Egypten och Sverige. Nu kommer militären att hyllas av de,s om arbetat med att störta Mursi och hatas av företrädarna för det Muslimska Brödraskapet. Nog om det!
Jag hörde olika röster från Europa på SR P1 igår. Bl.a. så ser polska studenter ingen annan råd än att lämna sitt fosterland för att söka jobb i Sverige! Vi kommer att få ett växande problem med unga, som inte kommer in på arbetsmarknaden. Flera av våra ungdomar och även äldre söker sig till Norge, där lönen är högre och svensk arbetskraft är eftertraktad.
Tyskland har blivit ett paradexempel på hur man tar hand om sina ungdomar. I den svenska statistiken, så kommer tyvärr studerande (studenter) med som arbetssökande, vilket ger en felaktig bild av den verkliga arbetslösheten bland unga i åldrarna 20-<25.
Om Sverige kan efterlikna det tyska exemplet genom att företag och institutioner ställer upp, så kan vi förhoppningsvis få en smidigare inslussning av unga på arbetsmarknaden. Det har ingenting med mottagningen av flyktingar att göra. Eller anser du att vi ska förhindra att ca. 20.000 somalier, som har flyktingstatus, ska stoppas vid den svenska gränsen? Vilka ska ersätta hälften av alla anställda med invandrarbakgrund inom äldreomsorgen, om de ska förvägras det arbete de har och som ungdomarna vägrar att ta?
Den som lever får se!
Där skiljer sig just våra vägar…
Anade att du i bakhuvudet hade en helt annan uppfattning vad gällde invandringsfrågan.
Visst kan vi själva lösa dessa problem,utan att importera och brandskatta afrikanska och arabiska länder.
Bl.a måste arbetsförhållanden förbättras inom vård och omsorg.Lönerna måste anpassas efter de tunga viktiga arbete,som dessa dagligen står inför.Så länge löneskillnaderna är sådana som idag,kan vi ju inte förvänta oss någon större förändring.
Titta gärna in på våra sjukhus och åldringsboenden där finns mycket att upptäcka,som borde vara en varningsklocka.
Dessa missförhållanden löser vi inte med invandring…
Ja och sen kan man ju titta in på flyktingförläggningarna och kolla persoaltätheten där och sen jämföra den med äldreboende, så ser man vilka som prioriteras av Svenska myndigheter!
Tack Stenbock..
Skulle inte själv kunnat sagt det bättre.Möjligen vilja tillägga att om det är som ”våra s.k. politiker” maler dag ut och in.Att det är akademiker och högutbildade som anländer till oss.Ja då vill jag betacka mig helt,eftersom detta ur moralisk synpunkt är att jämföra med brandskattningen som Kolonialmakterna bedrev före 1950-talet.Att hämta hit deras akademiker,och sätta dem i en Taxi är ju ett hån mot hela 3:e världen !!
För inte lider väl landet av brist på chaufförer ??
Janne, Japanerna ska lösa det med robotar. Men jag undrar faktiskt om det blir billigare. Ingen robot kan ens göra hälften av en normal människa.
minsynpasaken: Egypten och Sverige har helt disparata traditioner, när det gäller politik. Egyptens befolkning med över 81 miljoner invånare kan inte jämföras med Sverige. Uppskattningsvis 1/3 är under 15 år.
The focus should be on how we treat our young people in Sweden with experience of not being wanted. The focus on young people between 20 – <25 years will be a challenge for both the government and the opposition Curr. Finally, it is an awakening and a central problem throughout the EU family. How do we bring about a rescue of the long-term unemployed young people? Ireland notes that in recent years has been the emigration of over 300,000 Irish with a population of approx. 4.5 million. Certainly solves the country's current problems, but we hope that they keep close contact with the educated, who have chosen to emigrate to Canada, Australia or any other country in the UK, so that they can be persuaded to come back when the economy recovers. Will the government controlled model with carrots for prospective employers to take on young people at a lower cost to the so-called apprenticeships. We hope that many line up! If not, what then?
In Egypt, we have an even larger group of young people without either work or personal finances. They put great hopes on the so-called "Arab Spring" when Mubarak was ousted and Mursi, through a so-called democratic elections in which the Muslim Brotherhood was best prepared for the transfer of power. Unfortunately it has on the anniversary found that the frustration is high among all hopeful young. The economy is pointing down, corruption is rife and the Islamization of the Constitution stand half the people in the eyes.
Last night was Muhammad Mursi set aside by the Military Council. The President of the Constitutional Court may enter into instead and form a transitional government for a revision of the constitution, general elections and election of a new president.
Analysis:
The Arab Spring in Egypt was a kind of exercise in irony. On the surface it seemed to be the Arabic equivalent of 1989 in Eastern Europe. It suppressed the Soviet occupation a broad, if not universal desire for constitutional democracy with Western Europe as a model. The year 1989 transformed a generation of thinking in the West, and when they saw the crowds at the Arab streets, they assumed that they saw Eastern Europe again.
There was certainly constitutional democrats of the Arab streets in 2011, but they were not the main focus. Looking back at the Arab Spring, it is striking how few personalities who were replaced in the few regimes fell, and how much chaos that was left in its wake. The uprising in Libya resulted in a Western military intervention, which deposed former leader Moammar Gadhafi and replaced him with a solution with high uncertainty. The uprising in Syria has not replaced Syrian President Bashar al Assad, but has instead triggered a war between him and an Islamist-dominated opposition. The irony of the Arab Spring was to open the door to the popular discontent, when it was apparent that the discontent was real. But it was neither critical or self-evident that it would lead to a constitutional democracy.
This is what makes Egypt so interesting. The Egyptian uprising has always been the most ambiguous and also as the most crucial. It is true that the former president Hosni Mubarak fell in 2011. It is also true that the elections were held in 2012, when a leader of the Muslim Brotherhood was elected as president. It was emphasized that when a democratic election is not guaranteed to give a liberal democratic outcome. In any case, you won the now deposed president, Mohammed Morsi, with only a small margin and he was strictly limited to what he could do.
But the real question in Egypt has always been something else. Over the past year, as long Morsi remained the elected president, the argument can be made that the military had lost its power. But just as it can be argued that the fall of Hosni Mubarak had been developed by the military to impose a resistance to the aging Mubarak, it can also be argued that while the military had faded into the background, so was the military the decisive force in Egypt to prevent chaos.
Modern Egypt was founded in 1952 in a military coup by Colonel Gamal Abdel Nasser. Nasser was committed to modernizing Egypt, and he saw the army as the only real instrument of modernization. He was a secular, who embraced the idea that the Arab countries should be united, but not Islamist in any way. He was a socialist, but not communist. Above all, he was an Egyptian army officer with a conviction of the principle that the military guaranteed the stability of the Egyptian nation.
When the uprisings during the so-called "Arab Spring" came, they used Nasser's successor unrest to force out Mubarak, and then they stepped back. It is interesting to consider whether they would have been content to maintain its institutional position in the Muslim Brotherhood-led government? But Morsi never really took control of the state machinery, partly because he was politically weak, partly because of the Muslim Brotherhood was not ready to rule, and partly because the military never really let go.
This momentum culminated in the demonstrations of this year's "Egyptian summer." Opposition's leadership seems to support constitutional democracy. Whether the masses on the streets supporting this line, or if they simply dislike the Muslim Brotherhood's hard to say, but I suspect that their main interest is about food and jobs more than the principles of liberalism. Still, it's a new rebellion, and again takes the military use it.
First, do not want the military council to see chaos, and it saw itself as responsible to remedy it. First distrusted the military the Muslim Brotherhood and was happy to see that it is forced out of office. As in 2011, acted as the army openly to maintain order while helping to shape the Egyptian political order. They now dedicating Morsi, and replaces him with a hopefully more secular and openly liberal leadership.
Keep in mind that just like in 2011, when the military was willing to pioneer Morsi, so now also paves the way for the military council his opposition. And this is the crucial point – while Egypt is increasingly unstable, then the military council form the order, which can come out of it. The military is less interested in the upcoming government ideology, compared to avoid contents, leading to chaos. When you feel you have reached this end, the military step aside. It seems to me that they do not thereby letting go.
The irony of the "Egyptian Arab Spring" is that while it brought forth new players, it has not changed the order or the fundamental architecture of Egyptian politics. The military is still the dominant force, and when it is ready to skillfully shaping Egypt, so it is important that it will continue to shape Egypt.
Therefore, while it is legitimate to discuss a military coup, it is hardly legitimate to do so. What happens is that there is broad discontent in Egypt, which is now freely articulated in the streets. This accident takes many ideological paths, as well as many that have nothing to do with ideology. The military stands on stage – with all the misfortune, manipulation and handling. Everyone else, all the politicians who come and go, they play a brief role and has to go on – the military and the public is caught in a long, complex and hardly understandable dance.
Fokus borde ligga på hur vi behandlar våra unga i Sverige med erfarenhet av att ínte vara efterfrågade. Satsningen på de unga mellan 20-<25 år blir en utmaning för såväl nuv. regering som opposition. Äntligen är det ett uppvaknade och ett centralt problem i hela EU-familjen. Hur ska vi åstadkomma en räddning av de långtidsarbetslösa ungdomarna? Irland kan konstatera att det under de senaste åren haft en emigration av drygt 300.000 irländare med en befolkning på ca. 4.5 miljon. Visst löser det det landets aktuella problem, men vi får hoppas att de håller nära kontakt med de välutbildade, som valt att emigrera till Kanada, Australien eller något annat land inom UK, så att de kan övertalas att komma tillbaka, när konjunkturen vänder. Kommer den regeringsstyrda modellen med morötter till presumtiva arbetsgivare att ta till sig ungdomarna till lägre kostnader till s.k. lärlingsplatser. Vi får hoppas att många ställer upp! Om inte, vad händer då?
I Egypten har vi en än större grupp unga människor utan vare sig arbete eller egen ekonomi. De satte stort hopp till den s.k. "arabiska våren", då Mubarak avsattes och Mursi, genom ett s.k. demokratiskt val, där det Muslimska Brödraskapet var bäst förberedda för maktskiftet. Tyvärr har det på årsdagen konstaterats att frustrationen är stor bland alla förhoppningsfulla unga. Ekonomin pekar nedåt, korruptionen florerar och islamiseringen av grundlagen sticker halva folket i ögonen.
I går kväll blev Muhammed Mursi satt åt sidan av Militärrådet. Ordföranden för Författningsdomstolen får träda till i stället och bilda en övergångsregering inför en översyn av grundlagen, allmänna val och val av en ny president.
Analys:
Den arabiska våren i Egypten var en slags övning i ironi. På ytan verkade det vara den arabiska motsvarigheten till 1989 i Östeuropa. Där undertryckte den sovjetiska ockupationen en bred, om inte universell önskan om konstitutionell demokrati med Västeuropa som förebild. Året 1989 formerades en generation tänkande i väst, och när de såg folkmassorna på de arabiska gatorna, antog de att de såg Östeuropa igen.
Det fanns säkert konstitutionella demokrater på de arabiska gatorna 2011, men de var inte huvudinriktningen. Ser man tillbaka på den arabiska våren, så är det slående hur få personligheter som ersattes i de få regimer som föll, och hur mycket kaos som lämnades i dess kölvatten. Upproret i Libyen resulterade i en västerländsk militär intervention, som avsatte förre ledare Moammar Gadhafi och ersatte honom med en lösning med stor osäkerhet. Upproret i Syrien har inte ersatt Syriens president Bashar al Assad, utan har i stället utlöst ett krig mellan honom och en islamist-dominerade opposition. Det ironiska i den arabiska våren var att öppna dörren för det folkliga missnöjet, då det visade sig att missnöjet var verkligt. Men det var varken avgörande eller självklart att det skulle leda till en konstitutionell demokrati.
Detta är vad som gör Egypten så intressant. Det egyptiska upproret har alltid varit det mest tvetydiga och även som det mest avgörande. Det är sant att den förre presidenten Hosni Mubarak föll under 2011. Det är också sant att val hölls år 2012, då en ledare för det Muslimska brödraskapet valdes som president. Det betonades då att ett demokratiskt val inte är garanterat att ge ett liberalt demokratiskt resultat. I vilket fall, så vann den nu avsatte presidenten, Mohammed Morsi, med endast en liten marginal och han blev strängt begränsad till vad han kunde göra.
Men den verkliga frågan i Egypten har alltid varit något annat. Under det senaste året, så länge Morsi förblev den valde presidenten, kan argumentet göras att militären hade förlorat sin makt. Men precis som det kan hävdas att nedgången för Hosni Mubarak hade utvecklats av militären för att framtvinga ett motstånd mot den åldrande Mubarak, så kan också hävdas att medan militären hade bleknat i bakgrunden, så var militären den avgörande kraften i Egypten för att förhindra kaos.
Moderna Egypten grundades 1952 i en militärkupp av överste Gamal Abdel Nasser. Nasser var besluten att modernisera Egypten, och han såg armén som det enda verkliga instrumentet för modernisering. Han var en sekulär, som omslöt idén om att arabländerna borde vara enade, men inte islamist på något sätt. Han var socialist, men inte kommunist. Framför allt var han en egyptisk arméofficer med en övertygelse om principen att militären garanterade stabiliteten av den egyptiska nationen.
När upproren under den s.k. "arabiska våren" kom, använde Nassers efterträdare oroligheterna för att tvinga ut Mubarak, och sedan klev de tillbaka. Det är intressant att överväga om de skulle ha nöjt sig med att behålla sin institutionella ställning under den Muslimska brödraskapet-ledda regeringen? Men Morsi tog aldrig riktigt kontroll över statsmaskineriet, dels för att han var politiskt svag, dels p.g.a. av det Muslimska brödraskapet inte var redo att regera, och dels därför att militären aldrig riktigt släppte taget.
Denna dynamik kulminerade i demonstrationer av årets "egyptiska sommar." Oppositionens ledarskap tycks stödja konstitutionell demokrati. Huruvida massorna på gatorna stödjer denna linje eller om de helt enkelt bara ogillar Muslimska brödraskapet är svårt att säga, men jag misstänker att deras främsta intressen handlar om mat och jobb mer än om liberalismens principer. Ändå är det ett nytt uppror, och återigen tar militären den i bruk.
Dels vill inte militärrådet se kaos, och det såg sig självt som ansvarig för att avvärja den. Dels misstrodde militären Muslimska brödraskapet och var glad att se att det tvingas ut från kontoret. Som under 2011, agerade armén öppet för att upprätthålla ordning och samtidigt att bidra till att forma den egyptiska politiska ordningen. De har nu avsatt Morsi, och ersätter honom med ett förhoppningsvis mer sekulärt och öppet liberalt ledarskap.
Håll i minnet att precis som 2011, när militären var villig att bana väg för Morsi, så banar nu också militärrådet väg för hans opposition. Och detta är den avgörande punkten – medan Egypten är alltmer instabilt, så kan militärrådet forma vilken ordning, som kan komma ut av det. Militären är mindre intresserade av den kommande regeringens ideologi, jämfört med att undvika ett innehåll, som leder till kaos. När man anser sig ha uppnått detta syfte, så kliver militären åt sidan. Det anser nog inte att de därigenom släpper taget.
Det ironiska i den "egyptiska arabiska våren" är att medan det frambringade nya spelare, har det inte ändrat ordningen eller den grundläggande arkitekturen i egyptisk politik. Militären är fortfarande den dominerande kraften, och när den är beredd att skickligt forma Egypten, så är det viktiga att den kommer att fortsätta att forma Egypten.
Därför, medan det är legitimt att diskutera en militärkupp, är det knappt legitimt att göra så. Vad som händer är att det finns ett brett missnöje i Egypten, som nu fritt artikuleras på gator och torg. Denna olycka tar många ideologiska vägar, liksom många som inte har någonting att göra med ideologi. Militären ställer sig på scenen – med all olycka, manipulering och hantering. Alla andra, alla de politiker, som kommer och går, de spelar en kort roll och får gå vidare – det militära och allmänheten är fångad i en lång, komplicerad och knappt begriplig dans.
janne0808:
En bra redogörelse över läget i Egypten,enl.de källor jag lyssnat till.
Men dina inledningsord över vår ungdomsarbetslöshet (f.ö hela Europas med undantag Tyskland) kom på något sätt i bakgrunden,för att slutligen helt försvinna !
Hur menar du,att vi framöver skall kunna bemästra de dagligen ökande antalet arbetslösa yngre ? Hoppas att du inte liksom Reinfeldt och hans marionetter,satsar på än större invandring.
Dear Karl,
I am writing from Cairo. This was a coup of the people! The Egyptian army is the only army in this part of the world who stood with the will of the people. How can you be so reluctant? You and EU should praise the Egyptian army for standing with the people. Now is the time to support the new leadership! Not to criticise them.
I do trust you’re right about your statement. The problem with mister Bildt is that he is in the doghouse with USA, wagging his tail for Mr. Obama.
Där har du helt rätt ,K Fahmi !!
Lika riktigt som allemand beskriver den svenska underdånigheten !
En skam och inget annat ….
Hitler var också demokratiskt vald. Han införde nationalsocialismen i Tyskland. Mursi är demokratiskt vald, men han jobbar på att införa islam som politiskt system. Vilket han inte sökte mandat för vid valet. Han är en svag ledare som inte försvarar Kopterna mot islamisternas härjningar. Mubarak gjorde kanske massor av fel, men han skyddade minoriteterna i Egypten.
I Turkiet pågår samma folkliga resning mot en president som steg för steg inför islam i politiken. Demonstranterna ropar ut Kemal Atatürks namn, mannen som genomdrev sekulariseringen i Turkiet och som gav militären Om en sittande svensk regering började att införa samma socialism som var rådande i Sovjet, så skulle jag gärna se militär i Rosenbad.
Söndagsskola eller inte – han (Mursi) var ju i alla fall demokratiskt vald – sen att det egyptiska folket var korkade och ”valde fel” det är ju en helt annan sak.
Men varhän för utvecklingen oss om så fort det uppstår missnöje med en makthavare militär skall ingripa och avsätta honom? Jag är till exempel jävligt missnöjd med Reinfeldt men vill inte ha in militären i Rosenbad för det.
Sen utesluter jag ändå inte att det var bäst det som skedde.
minsynpasaken:
Är du möjligen Folkpartist ?
Det du lyckades få samman denna gång var ju inte av akademisk art.Vid senaste valet i Egypten deltog enbart c:a 25 % av väljarkåren.Mursi och hans gelikar fick slutligen 51 % av rösterna.Detta innebar att en härskare med 12,5 % av invånarna bak sig,fick eller försökte styra och ställa efter egen önskan.
Alla demokratiska styrmedel avskaffade t.o.m högsta författningsrådet sattes ur spel !
Mursi fick 51,73% med omkring 51% valdeltagande ~26%.
Även om våra siffror vad gäller valdeltagandet,skiljer sig från dina källor (och de som jag inhämtat mina från),är vi väl i grund eniga om att ingen härskare skall tillåtas bli enväldig ?
Detta sista med anledning av den nedslagna stämningen bland ”de stora EU-ländernas” uttalande och besvikelse över att den ”arabiska våren” kommit på sned…Gårdagens nyhetsrapportering i Europa (med få undantag) präglades av sorg….