Fortsättning på gårdagens inlägg om SN, SD, Folkets Hus och journalistik.

I Sverige är det en rättighet att få hålla sin politiska uppfattning på ett privat plan, att få leva och verka i ett samhälle utan att bli förföljd för sin politiska tro. Det är i själva verket en demokratisk grundportal. Den generella rättigheten anses så viktig att den även finns med som en paragraf i pressens egna Publicitetsregler där det sägs att den personliga integriteten ska respekteras och att personers politiska tillhörighet inte ska framhävas om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Det är nu inga demokratiska rättigheter och pressetiska regler som SN och dess chefredaktör Göran Carstorp anser sig behöva följa eller respektera. I en inledande artikelserie i SN (18/10) insinueras på flera ställen i rubrik, ingress , text och bildtext att Åke Holmström, företagare inom fastighetsbranschen i Oxelösund och bland annat ägare till före detta Folkets hus, skulle ha sin politisk hemvist hos Sverigedemokraterna, trots att Holmström bestämt förnekar detta och förklarar sig vara opolitisk.

Detta hindrar inte SN och ansvarige utgivaren Carstorp från att i en huvudrubrik beskriva den av Holmström ägda Folkets-husbyggnaden med rubriceringen ”Från folkets hus till ’fort-nazi'” och i en ingress på förstasidan anges att ”Folkets hus har blivit SD-märkt”. Vidare publicerar SN en bild på Åke Holmström där han till synes som privatperson lyssnar till ett torgmöte med Jimmie Åkesson, för övrigt ett torgmöte med uppskattningsvis 500 åhörare inklusive chefredaktör Carstorp själv, och där tidningen anspelar på att Holmströms närvaro är ett bevis på att han sympatiserar med SD.

I den över flera sidor långa SN-artikeln, som till del berör historien om hur Folkets hus i Oxelösund kom på obestånd och till slut såldes till en privat fastighetsägare, får läsarna också veta att SD haft sin valvaka på Folkets hus, att SN stoppats från att komma in på denna valvaka och att det funnits ett stort antal SD-affischer uppsatta i byggnadens entré. Det faktum att Alliansen under hela valrörelsen hyrde in sig i byggnaden och tapetserade fasaden med valpropaganda undviker SN att tala om. Detta faktum skulle som alla förstår förstört bilden av Folkets hus som ”SD-märkt”.

Sammanfattningsvis ställer läsaren sig frågan varför SN och Göran Carstorp så uppenbart önskar framställa en enskild näringsidkare i Oxelösund som SD-sympatisör. Det är väl ambitiöst om tidningen vill belysa Sverigedemokraternas framgång vid det senaste valet och Socialdemokraternas försvagade väljarstöd men varför inte då vända sig till SD:s valda företrädare eller personer som offentligt valt att framträda som sympatisörer till partiet. Det kan ju inte vara SN:s och den ansvarige utgivarens uppgift att med anspelningar och insinuationer klistra på enskilda personer vilken partitillhörighet det än må vara för att sedan publicera detta som en sanning. Det blir inte mycket till trovärdig journalistik av ett sådant arbetssätt.

I pressens egna Publicitetsregler står också ”Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt” när ni läst detta så titta på den övre bilden från gårdagens Södermanlands Nyheters bilaga och jämför den…

…med verkligheten. Helt klart har SN och dess chefredaktör inga som helst avsikter att ge ”korrekt och allsidig nyhetsförmedling” som det står i pressens Publicitetsregler.

Bakom Carstorps vackra prat om ”yttrandefrihet” och att SN ska vara politiskt neutral ligger åsikten att SN och chefredaktören har ett uppdrag att få läsarna att tycka ”rätt” i ”rätt” frågor och vad som är ”rätt” förbehåller sig chefredaktören att bestämma…