Alice Teodorescu beskriver i en krönika från igår hur traditioner är viktiga för sammanhållningen i ett land.

Julen är en sådan. Julen som i årtionden enat, förtrollat och engagerat en hel nation. Julen och andra traditioner som hon beskriver så här; ”I traditionerna, inte minst i juletid, kan också vi som inte fick svenskheten via modersmjölken hitta nyckeln till det gemensamma”.

Alice Teodorescu menar att traditioner är själva kittet som förenar en nation, som berättar vilka vi är och som utformar ett samhälle. Som hon också skriver i det sista stycket.

”Värnandet av traditioner är av betydelse för såväl den enskilda individen som för hennes familj, för civilsamhället som för den större samhällsgemenskapen”

GP ska ha en eloge för att tidningen tillhör de få som tillåter kommentarer, förmodligen hårt granskade, men ändå. GP ska också ha en eloge för att man utnämnde Alice Teodorescu som politisk redaktör. En kvinna med rötterna i Rumänien som tillhör de allra nyktraste debattörerna i landet. För det borde hon hyllas, men det har inte hjälpt när vänstern gått till angrepp. Ty Alice Teodorescu, kvinna och invandrare som hon är, har omaket att ogilla den märkliga väg som Sverige tagit. Där en allt för stor asyl- och anhöriginvandring skapat tillsynes olösliga problem och där mångåriga traditioner t.o.m. hånas i public service. De traditioner som denna invandrade kvinna anser vara kittet i ett samhälle som håller ihop.

Kan inte hjälpa att avsluta med en kanske långsökt jämförelse. I Sverige har man fått för sig att inkludera människor från avlägsna länder och kulturer genom att rata mångåriga traditioner, delar av vår kultur och inte sällan genom att ta avstånd från vår historia. När medborgare i vårt land reagerat mot detta, har etablissemanget och dess stödtrupper använt ord som ”rasism”, ”intolerans”, ”hatbloggar” och ”högerextremism”.

Lek då med tanken på att ditt favoritlag i Allsvenskan, Premier League och andra stora fotbollsligor i Europa tog avstånd från den fotboll och den klubbanda som byggt upp laget och som fått många supporter att ta laget till sitt hjärta. Vad skulle hända om de riktiga fansen lämnades utanför till förmån för välbeställda kändisar och utländska turister? Kan någon ens ana de reaktioner som skulle framkomma i kommentarsfält på klubbarnas webbsidor, i sociala medier och på de lokala pubar som samlar stora supporterskaror innan match? Nej, ogillar man fotboll förstår man inte. Gillar man fotboll vet man. Vad sker då i ett land där traditioner hånas, där den egna kulturen sätts på undantag, där stora delar av historien förnekas och den egna befolkningen får ställa sig sist i kön till det man i decennier tagit för givet?

Fundera på det ett tag.