Annie är en känslomänniska som tror gott om alla människor. Annies uppväxt i den lilla småländska byn har format hennes liv och känslorna som präglat hennes liv fram till nu kan härledas till de unga år då hon sprang barfota i gräset utanför föräldrahemmet, till den lilla skolan där alla elever var kompisar och tryggheten som spred värme i den lilla byn.

Annie växte upp, självsäker och trygg efter alla underbara år i Småland. Annie blev en känslomänniska som bara såg godhet och värme hos alla som omgärdade hennes liv. Annie var också en duktig elev i den lilla skolan. Hennes ungdom präglades mycket av ett tryggt hem med föräldrar som ville hennes bästa, av lärare som lärde ut all kunskap Annie sög i sig och klasskamrater som var lika engagerade i sin skolgång.

Därför gick Annie så småningom ut grundskolan med höga betyg och fortsatte därefter att vidareutbilda sig i en skola som höll världsklass. Ett välbetalt jobb, en egen bostad i något lummigt område och en trygg uppväxt för sina efterlängtade barn stod högt på agendan.

Annie träffade så småningom sin man, de fick barn ihop och levde tryggt i ett välbärgat område en bit från stadens brus, asfalt och betong.

Så en dag bestämmer sig Annie och hennes man Carl-Johan för att ordna en fest hemma i den lilla by där hon växte upp och som så starkt präglat hennes liv och synen på sina medmänniskor.

Paret hyr en lokal avsedd för 20 personer och bjuder så in de allra närmaste vännerna till festen. Alla 18 tackar jag och alla 18 ser fram mot att få träffa känslomänniskan Annie och hennes man. Mat och dryck för 20 personer beställs och alla ser förväntansfullt fram mot dagen när festen ska äga rum.

Dagen kommer och vännerna droppar in en efter en. Det äts, det dricks, det dansas, det skrattas, det berättas gamla minnen och alla är så tacksamma över att ha blivit bjudna. Framåt småtimmarna börjar folk dra sig hemåt efter en oerhört lyckad och trevlig tillställning. Alla kramar Annie och Carl-Johan farväl och alla hoppas att denna fest ska få en uppföljning.

Dagen efter vaknar Annie och Carl-Johan, glada, nöjda och med minnen de bär med sig i månader framöver. De dricker sitt morgonkaffe och äter nybakade frallor till detta. Känslomänniska som Annie är frågar hon sin make om de inte ska göra gårdagens fest till en tradition? Absolut, svarar Carl-Johan och ser redan då fram mot att få träffa vännerna från gårdagens tillställning.

Det går ett år och det äkta paret Annie och Carl-Johan sitter framför vardagsrumsbordet och skriver nya inbjudningskort till årets fest. Samma 18 personer bjuds in i vetskap om att de alla tillhör den närmsta vänkretsen och att de alla bidrog till att göra festen minnesvärd.

Dagen för den nya festen närmar sig och samma lokal har hyrts för ändamålet och det har beställts både mat och dryck för 20 personer. Alla längtar, inte minst känslomänniskan Annie, som bara ser fördelar med att knyta närmare kontakter med sina och Carl-Johans närmsta vänner.

Men…

Nu har människor i Annies och Carl-Johans yttersta bekantskapskrets nåtts av rykten om festen. De undrar naturligtvis varför ingen inbjudan skickats ut till dem? Lite purkna och besvikna beslutar de sig ändå för att ta sig till festlokalen. De är ju trots allt bekanta med paret och de flesta av de inbjudna gästerna.

Timmen för festen närmar sig och de inbjudna gästerna börjar sakta droppa in. Många kramar, glada miner och presenter möter värdparet Annie och Carl-Johan. Annie, som den känslomänniska hon är, fäller en liten tår över bemötandet och ser fram mot kvällens tillställning med en glädje bara hon kan utstråla.

Då ringer det på dörrklockan. Carl-Johan öppnar och utanför står fyra av deras bekanta och frågar om de får komma in? Annie kommer tassande fram till dörren och möts av förväntansfulla anleten på personer hon känner lite flyktigt och när hon står där på tröskeln till festlokalen kommer ytterligare två av parets bekanta gående på grusgången utanför.

Annie gjorde aldrig någon konsekvensanalys av beslutet att inte bjuda alla vänner och bekanta. Hon trodde att festen som sådan kunde hållas inom den närmsta vänkretsen, men får senare under kvällen veta att ett par av vännerna råkat nämna den lilla lokalen i den lilla byn och hur oerhört trevlig förra årets fest var. Annie är som alla nu vet en känslomänniska och hon har inte hjärta att säga nej till de sex bekanta som nu står utanför dörren.

De får komma in och erbjuds både mat och dryck som alla andra. – Finns det hjärterum, finns det stjärterum, tänker Annie glatt. Effekten av Annies godhet visar sig snart när alla gäster inte har en stol att sitta på. Dessutom upptäcker hon och Carl-Johan att maten och drycken som de beställt till 20 personer inte riktigt räcker så som det var tänkt. Lite trångt på dansgolvet är det också, men det ordnar upp sig då vissa väljer att ta en paus från dansandet så att alla ska kunna ta sig någon svängom.

Då ringer det på dörren igen. Den här gången går Annie fram och öppnar. Utanför står tio personer som varken hon eller hennes tillskyndande make känner igen. De berättar något sluddrigt (Annie förstår snart att de förfestat någonstans innan) att de hört om den här trevliga festen av några vänner. Vänner som tillhör de sex från Annie och Carl-Johans yttersta vänkrets som tidigare under kvällen ringt på dörren och frågat om de fick komma in.

Carl-Johan är lite tveksam till en början, men han vet att Annie är en känslomänniska som vill alla väl och som tror det bästa om alla människor. – Klart att de också får komma in, säger Annie.

I denna lokal för 20 personer befinner sig nu 36. Den dryck som fanns kvar är snart slut och maten på de framställda faten började sina redan innan dessa tio objudna gästerna gjorde entré. På dansgolvet blir det allt trängre, någon vrider upp volymen till musiken så att det snart inte går att samtala i den lilla lokalen och några av de sist ankomna personerna har lyckats smuggla in fickpluntor som de snart tömmer innehållet ur.

Irritationen börjar märkas hos många av de först inbjudna vännerna. Det är trångt på dansgolvet med följd att det knuffas och stöts, det börjar bli varmt i den för lilla lokalen, alla får inte sitta på de stolar som finns utplacerade och några av de inbjudna gästerna visar sig vara allt annat än trevliga.

En av männen som sist dök upp är märkbart berusad och börjar stöta på en av kvällens vackraste kvinnor och slagsmål utbryter när hennes man reagerar på detta. Det blir därefter allmänt stökigt, vilket föranleder att några av de inbjudna vännerna tröttnar och beger sig hem, långt tidigare än tänkt. En efter en börjar Annies och Carl-Johans vänner att droppa av, men till skillnad från förra året delas inga kramar ut. Det märks att parets närmsta vänner inte hade lika roligt i år som året innan och kvinnan som var utsatt för närmanden säger till Annie att de inte behöver skicka någon inbjudan nästa år.

Morgonen kommer. Annie och Carl-Johan sitter vid frukostbordet med en kopp kaffe och nybakade frallor. Kvällen hade blivit sen då några av de sist anlända personerna inte ville gå hem och när detta äntligen skedde blickade Annie och Carl-Johan ut över en festlokal med krossade flaskor, ett par sönderslagna stolar och en nerspydd toalett som skulle städas.

Annie som är en känslomänniska kan ändå inte hålla sig borta från tanken på en ny fest nästa år. Kanske, säger hon till Carl-Johan. Kanske vi kan hålla festen på annan ort och bjuda in också de sex personer i bekantskapskretsen som inte fick någon inbjudan de två första åren. På så vis kanske vi håller oönskade personer borta från festen?

Carl-Johan är dock tveksam. Minnena från igår har etsat sig fast och av vännernas reaktioner att döma är det nog tveksamt om alla dyker upp, men…

Carl Johan vill helst inte röra upp känslorna hos sin känslomässiga fru, så han säger lite försynt.

– Gör först en konsekvensanalys av gårdagens fest och vad som faktiskt kan hända om personer utanför vår bekantskapskrets får nys om tillställningen. Därefter kan vi sätta oss ned och prata igenom saken.

Vad tror ni? Tror ni att känslomänniskan Annie och hennes make Carl-Johan väljer att skicka ut inbjudningar till sina vänner även till nästa år?