MEDIA. Lennart Persson, programledare på SVT nekas att få ut handlingarna som Säkerhetspolisen har om honom. Han har överklagat med fått avsla även av kammarrätten i Stockholm. – I min tidiga karriär jobbade jag på radion i Göteborg, och då ryktades det om att vi var registrerade av Säkerhetspolisen för att de misstänkte att vi var ett vänsterelement, har Lennart Persson tidigare berättat.Read More »
Sökresultat för: Birgitta Almgren
Programledare på SVT har problem med SÄPO
MEDIA. SVT-programledaren Lennart Persson vill veta om det finns sekretessbelagda dokument om honom hos Säkerhetspolisen efter sin tid som ung journalist i Göteborg. Men nu stoppas Persson av Säpo och får avslag – därför tar han ärendet vidare till kammarrätten.
Sveriges Radio jagar andras säkerhetsrisker men inte sina egna från kommunisttiden
HATMEDIA. Sveriges Radio har, enligt uppgifter från en av deras reportrar, ”lagt stora resurser och tid” på att hitta uppgifter om att ”Egor Putilov” kan vara en säkerhetsrisk i riksdagen. Detta eftersom han för ett okänt antal år sedan köpt ett hus för halva priset för vad säljaren själv betalade. Handlingen är officiell och det finns lagfart. Read More »
Helgläsning: Stasi i Norge
Professor Birgitta Almgrens viktiga böcker om Östtysklands subversiva verksamhet i Sverige tvingade fram det ena offentliggörandet efter det andra. Björn Jensen, Aleksander Radler, Marianne Ersson hamnade motvilligt i rampljuset.
Hade inte Almgrens arbete omgivits av en mängd löjliga restriktioner kunde fler landsförädare, i varje fall på ålderns höst, fått stå vid skampålen. Mera Stasilitteratur i Sverige. Bäst tycker jag fortfarande Christian Halbrocks omfattande artikel är.
Samtidigt har det hänt en hel del i Danmark och Finland. I Danmark väntar vi på det STORA Stasiavslöjandet, som ska bli ännu större än gripandet av IM Lenz. I Finland duggar fortfarande avslöjandena tätt.
Kanske inte de stora kanonerna, men sådana som LO:s informationschef och en del riksdagsmän och kommunistiska professorer. Alpo Rusis bok lär väl dessvärre aldrig leda till en ordentlig utredning av misstankarna in i översta statsledningen…
I Norge har bloggaren Anders B. Werp gjort en utmärkt sammantsällning över Stasis verksamhet där: ”I perioden 1969-89 rapporterte mer enn 300 Stasi-agenter om norske forhold. I alt ble 1.920 rapporter sendt til det kommunistiske Øst-Tyskland, en fiendtlig stat.
Hele 85% av rapportene gjaldt politiske forhold, forsvar og etteretningstjeneste i Norge. Denne usynlige invasjonen avlandet pågikk helt fram til murens fall i 1989. Ingen av agentene er dømt i Norge.
Dette forteller sitt tydelige språk om at daværende Politiets overvåkningstjeneste (POT) hadde en både viktig og vanskelig oppgave i å avdekke denne svært omfattende spionasjen. Det gir samtidig grunn til å spørre om POT ble tilstrekkelig prioritert under den kalde krigen. Läs hela artikeln
Tankar om IB påpekar att IM Topas är såväl avslöjad som dömd. Han var Rainer Rupp som arbetade på NATO:s politiska avdelning i Bryssel.
Här anser och inser Olli att det finns mycket grävande journalistik att utföra, ju snabbare desto bättre. Skiten ska fram och de gamla agenterna ska ha sina straff, innan de hinner dö undan för straffen. Många har nog redan avlidit, men även dessa ska dras fram ur ljuset, då annars en hel del offer inte kan få sin heder återupprättad. Även misstänkta som man inget hittar på, ska man gå ut med namnen på. Men då gäller det att återupprätta dennes heder, och som plåster på såren få ett skadeståndsbelopp på rimligt belopp.
Med tanke på de egyptier vi har gett 3 miljoner i skadestånd var, för att de eventuellt har blivit torterade av det egyptiska rättssystemet eller på dåvarande presidenten Hosni Mubaraks order. För detta är givetvis inte Svenska staten ansvarig på något vis, utan de ansvariga finns hos den egyptiska ledningen eller Hosni Mubarak personligen. Den ena av dessa terrorister, har Sverige även tagit ansvaret för hans fru och fem eller sex halvvuxna barn och ett spädbarn, som blev till när mannen satt i fängelset i Kairo.
Därför tror inte Olli att mannen har haft en alltför grym behandling i fängelset, men än en gång, om han har haft det så är ju inte svenska folket skyldiga till detta, då jag är helt säker på att det inte var dessa som varken beordrat eller utfört den påstådda tortyren. Den mannen heter Ahmed Agiza och ska vara skriven på en adress i Karlstad, där han, frun och barnen har en stor bostad, troligen en stor villa, då så stora lägenheter som den familjen behöver, knappast finns i Sverige.
Man kan ju undra varför han inte stannade i Mellanöstern, då han hade studerat islamska lagar under fängelsetiden, som först var 25 år för brott mot landet Egyptens säkerhetslagar. Den sänktes till 15 år före upploppen i Kairo, och i samband med den islamska revolutionen frisläpptes han helt, efter att ha avtjänat cirka 9 år av sitt utmätta straff på 25 år. Den andre mannen Mohammed Alzery släpptes redan 2003, och tog sin penningsäck och flyttade till Förenade Arabrepublikerna, där han kunde köpa lyx för fattiga svenskars välfärdspengar. Givetvis finns dessa pojkar med guldbyxor, i ett antal artiklar på Petterssons
Lycklig Agiza får återse familjen
Agiza får PUT i Sverige
Agiza är en misstänkt Al Qaida medlem
14 militanta islamister döms till döden i egyptisk domstol, en får PUT i Sverige.
Egypten får sänkt kreditbetyg
Kd-politiker Stasiagent i 24 år
Av Olli Rein
I Birgitta Almgrens förtjänstfulla bok ”Inte bara spioner”, berättas om angivaren IM Thomas som först arbetade som angivare i östtyska studentkretsar, för att till slut bli kyrkoherde i Sverige. Det började efterhand läcka i journalistkretsar om att IM Thomas är kyrkoherden i Burträsk Aleksander Radler. Han är kf-ledamot i Sollefteå kommun för kd, och tillika ledamot av Kyrkomötet för samma parti.
Både han och partiet har försökt bagatellisera Stasiverksamheten, och framställa det som något slags förtal. Därför är det bra att Expressen hämtat 1.000 sidor dokumentation från Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Här är fakta om Radlers mångåriga Stasitjänstgöring 1965-89.
Nu vaknade äntligen Luleå Stift och sände sin stiftsjurist till Berlin för att undersöka fallet. Svaret var solklart: Enligt den tyska myndigheten råder det ingen som helst tvekan om att prästen har lämnat uppgifter till Stasi. Myndigheten bestrider också att arkivmaterialet om honom skulle ha kunnat förvanskas eller manipulerats på annat sätt. Nu väntar bara Domkapitlet på kopior från myndigheten i Berlin innan man ”fattar beslut” i ärendet.
Då Radler praktiskt nog går i pension samtidigt blir det väl inte mycket att besluta om…Retroaktiv degradering ? Kristdemokraternas kraftfulla agerade i frågan emotses förväntansfullt…Radler tycks själv ha avsagt sig uppdraget i kf, men sitter kvar i Kyrkomötet. Kommer han verkligen ha mage att dyka upp på nästa sammanträde i november ?
Låt oss citera ett av offren för hans angiveri:”Föreställ dig verkligheten för de personer du angett och ägna resten av ditt liv åt att göra gott för dem.”
Läs mera om Radler och andra agenter på utmärkta Tankar om IB
Här avslöjar vi en svensk Stasi-agent
Ännu en Stasiagent avslöjad i Finland
Mera om Stasis undergrävande verksamhet i Sverige
I de lungnaste vattnen, går de största fiskarna enligt ordspråket. Olli är inte förvånad, då religiösa människor ofta anser sig kunna manipulera med andra människors liv och leverne, och att bestraffa de som inte lever upp till deras norm. Men även pengar och lyx intresserar dessa minst sakt sliskiga varelser. Det är synd att inte dödsstraffet finns kvar för den här sortens nidingsmän, som vållar så stor skada för så många enskilda människor.
Varför är journalister ointresserade av Stasi-listan?
Pettersson 
Nio av de 57 svenskar som finns med på Säpos lista över personer som samarbetade med Stasi är journalister.
Uppgiften framkommer i forskaren Birgitta Almgrens nya bok ”Inte bara spioner” som kom ut i dagarna. Är journalisternas överrepresentation på den svenska Stasi-listan en av anledningarna till att svenska opinionsbildare inte mer aktivt driver kravet på att namnen på listan ska offentliggöras?
Statistiken bekräftar att journalister var en prioriterad grupp för DDR och dess beryktade säkerhetstjänst.
Uppgifterna i boken ”Inte bara spioner” är dessutom en bekräftelse på att journalister som Flemming Sørensen på Jyllandsposten i Danmark och Stein Viksveen på Stavanger Aftenblad i Norge – som både erkänt att de försett Stasi med hemlig information – inte var några skandinaviska undantag.
”en av de svenskar som finns med på den svenska Stasi-listan, Björn Jensen, som journalist var knuten till det socialdemokratiska partiet, till Socialistinternationalen och till Bommersvik.
Två veckor före Palme-mordet lämnade Björn Jensen, som hade täcknamnet König, den rapport som Stasi klassade som mest betydelsefull av Königs samtliga rapporter.
Björn Jensen redogjorde för de viktigaste medlemmarna i det socialdemokratiska partiet och berättade om situationen i riksdagen för partiet. Dessutom beskrevs den militärpolitiska situationen i Sverige, kontroverser inom socialistinternationalen, samt kontakter mellan svenska LO och polska Solidaritet.
Han levererade dessutom det socialdemokratiska partiets interna telefonlista till Stasi.
En annan socialdemokrat som förekommer i Stasis register – Kolmårdens förre chef Ulf Svensson – var i sin tur god vän med Sten Andersson, Olof Palme och Ingvar Carlsson, och rapporterade om militära anläggningar för u-båtar, om Norrköpings hamn med omgivningar, samt om säkerhetsanordningar runt svenska Säpo-chefens sommarstuga.
Hans kontaktperson var Stasi-agent, hette Dieter Schwartz och var djurparksdirektör i Rostock. I april 1988 fick Ulf Svensson ta emot DDR:s hedersnål i guld som tack för alla kontakter som förmedlats.
Mot denna bakgrund är det kanske inte så konstigt att svenska medier hellre intresserar sig för Ingvar Kamprads anknytningar till nazismen i samband med andra världskriget istället för att undersöka i vilken grad Ikea-möbler tillverkades av dissidenter på DDR-anstalter så sent som i mitten av 1980-talet?
Nu kan sanningen om Sveriges förhållande till DDR visa sig ha betydligt större sprängkraft än så. I november 1984 försvann SVT-journalisten Cats Falck spårlöst och våren 1985 hittades hennes döda kropp i Norra Hammarbyhamnen. När radiojournalisten Christoph Andersson gick igenom hennes gamla anteckningar visade det sig att Cats Falck hittat en tråd som ledde till topphemlig och statsunderstödd vapensmuggling. Illegala affärer var en grundförutsättning för att Honeckerregimen skulle kunna behålla makten i DDR. Men tråden ledde även till den svenska regeringen, som värnade om goda relationer med kommuniststaten DDR, avslöjade Christoph Andersson i radiodokumentären ”Scoopet som försvann” från år 2005. På Sveriges Televisions debattsida skriver nu Christoph Andersson att det mest uppseendeväckande i Stasi-arkiven kanske är hur den socialdemokratiska regeringen Palme exporterade kärnvapenteknologi till DDR i mitten på 80-talet. ”Ytterst ansvarig var statsrådet Thage G. Peterson. Den som först upptäckte det hela var Rapportjournalisten Cats Falck 1984. Strax därefter dog hon under mystiska omständigheter”, skriver Christoph Andersson. 25-årsminnet av Cats Falcks död för knappt två år sedan passerade obemärkt förbi på hennes egen redaktion på Sveriges televisions Rapport”
− Pettersson har tidigare skrivit om detta flera gånger men journalisterna föredra att jaga Ingvar Kamprad för det han gjorde som 17-åring 1943 och drottning Silvia för det som hennes pappa eventuellt gjorde under 1930 och 1940-talen. Att tvätta sin egen skitiga byk är tydligen fullständigt ointressant för vår journalistkår.
Jan Guillou var inte ensam, det är dags att offentliggöra alla namnen.
Läs Ruben Agnarssons artikel på Newsmill
57 svenskar spionerade för Stasi, Säpo skyddar dem.
Pettersson
Flera svenskar som misstänktes för samröre med den östtyska underrättelsetjänsten Stasi lämnade betydligt allvarligare typ av information om Sverige än vad Säkerhetspolisen kände till. Det visar en ny bok om svenskarna som arbetade för Stasi.
– Stasis infiltration i Sverige var mycket större än man trodde och Säpo anade inte riktigt vilken betydelse Sverige hade som ett tyngdpunktsland, en buffertstat, mellan öst och väst under det kalla kriget, säger professor Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola, som skrivit boken.
Nära 3 000 Stasirapporter skrevs om Sverige under åren 1950 till 1989 om bland annat inrikespolitik, industri och försvarsfrågor.
Minst ett 50-tal personer bosatta i Sverige hade kontakter med Stasi och ett 70-tal östtyska medborgare rapporterade regelbundet om svenska förhållanden till det forna DDR.
Stasi försökte medvetet värva agenter i Sverige för att framför allt försöka förhindra ett svenskt närmande mot väst och försvarsalliansen Nato. Det berättar Birgitta Almgren i sin nya bok. För tio år sedan gjorde den svenska säkerhetspolisen en egen utredning om svenska medborgares samröre med Stasi.
Birgitta Almgren har fått granska denna utredning och kan visa att Säpo i flera fall missade att gå till botten med anklagelserna och nöjde sig med att endast förhöra misstänkta Stasimedarbetare.
Genom att jämföra Säpos uppgifter med det kartotek över Stasiagenter som numera finns i den amerikanska underrättelsetjänsten CIA:s ägo och sedan samköra dessa uppgifter med de databaser i Berlin där alla Stasis rapporter finns samlade, har Birgitta Almgren hittat viktig information som den svenska säkerhetspolisen inte kände till.
– I flera fall där Säpo har lagt detta till handlingarna så har jag sett att de här ”informella medarbetarna” har påstått att de inte på något vis avslöjat något om Sverige, men nere i Siradatabasen ser man ju vilka rapporter de har lämnat. Det har då till exempel rört sig om rapporter om svensk inrikespolitik och så vidare.
Birgitta Almgren är förbjuden att namnge eller ta kontakt med människorna i Säpos Stasiarkiv. Eftersom hon anser att deras perspektiv saknas i hennes bok efterlyser hon dem i förordet. Läs mer på Dagens Nyheter
─ Pettersson noterar att trots att många av dessa spioner fortfarande är aktiva journalister ägnar sig deras kollegor åt att jaga Ingvar Kamprad för vad han gjorde som 17-åring 1943 och drottning Silvia för vad hennes pappa gjorde.