HATMEDIA. Sveriges Radio har, enligt uppgifter från en av deras reportrar, ”lagt stora resurser och tid” på att hitta uppgifter om att ”Egor Putilov” kan vara en säkerhetsrisk i riksdagen. Detta eftersom han för ett okänt antal år sedan köpt ett hus för halva priset för vad säljaren själv betalade. Handlingen är officiell och det finns lagfart. 

Det framgår inte av artikeln om säljaren vid köptillfället var kriminell. Säljaren har iallafall nu dömts för något okänt brott i S:t Petersburg. Sveriges Radio konfronterar sedan Sverigedemokraternas pressekreterare med uppgifterna – som i sin tur meddelar att de gjort allt enligt säkerhetsföreskrifterna.

Sedan går SR in på uppgifterna om att ”Egor Putilov” använt sig av pseudonym. Man hänvisar till Aftonbladet som med all sannolikhet använt sig av Expo och Researchgruppens olagliga och integritetskränkande metoder för att samla in information om en privatperson.

Aftonbladet påstod även i sin artikel, helt utan grund för sitt påstående, att det var ”Egor Putilov” som skrivit den omtalade artikeln signerad ”Tobias Lagerfeldt”. Detta förnekar ”Egor Putilov” bestämt. Trots detta hänger Aftonbladet ut honom. Trots att ”Egor Putilov” har säkerhetsklassad identitet eftersom han skrivit regimkritiska texter om Ryssland – så hänger Aftonbladet ut honom.

Frågetecknen hopar sig. Sedan när blev det en ”säkerhetsrisk” att göra ett fastighetsklipp? Sedan när är det en husköpares skyldighet att göra en säkerhetskontroll av säljaren? Sedan när är det en ”säkerhetsrisk” att använda pseudonym? Är det rimligt att Sveriges Radio använder stora resurser dvs. våra licensavgifter för att krysta fram långsökta kopplingar mellan kriminella och SD? Är det rimligt att politiska partier lägger ”stora resurser och tid” på att krysta fram långsökta kopplingar som KAN vara en säkerhetsrisk i riksdagen? Varför hänger Aftonbladet ut en person som har skyddad identitet och som skriver regimkritiska texter om Ryssland?

Nåväl, tydlig är att det vänsterextrema Sveriges Radio varken gillar ”Egor Putilov” eller Sverigedemokraterna.

Däremot har Sveriges Radio aldrig varit speciellt intresserade att jaga gamla kommunistspioner som idag kan vara journalister på Sveriges Radio.

Flera svenskar, så många som 57, misstänktes för samröre med den östtyska underrättelsetjänsten Stasi och lämnade betydligt allvarligare typ av information om Sverige än vad Säkerhetspolisen kände till. Det visar en ny bok om svenskarna som arbetade för Stasi.

– Stasis infiltration i Sverige var mycket större än man trodde och Säpo anade inte riktigt vilken betydelse Sverige hade som ett tyngdpunktsland, en buffertstat, mellan öst och väst under det kalla kriget, säger professor Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola, som skrivit boken.

Nära 3 000 Stasirapporter skrevs om Sverige under åren 1950 till 1989 om bland annat inrikespolitik, industri och försvarsfrågor.

Minst ett 50-tal personer bosatta i Sverige hade kontakter med Stasi och ett 70-tal östtyska medborgare rapporterade regelbundet om svenska förhållanden till det forna DDR.

Stasi försökte medvetet värva agenter i Sverige för att framför allt försöka förhindra ett svenskt närmande mot väst och försvarsalliansen Nato. Det berättar Birgitta Almgren i sin nya bok. För tio år sedan gjorde den svenska säkerhetspolisen en egen utredning om svenska medborgares samröre med Stasi.

Birgitta Almgren har fått granska denna utredning och kan visa att Säpo i flera fall missade att gå till botten med anklagelserna och nöjde sig med att endast förhöra misstänkta Stasimedarbetare.

Genom att jämföra Säpos uppgifter med det kartotek över Stasiagenter som numera finns i den amerikanska underrättelsetjänsten CIA:s ägo och sedan samköra dessa uppgifter med de databaser i Berlin där alla Stasis rapporter finns samlade, har Birgitta Almgren hittat viktig information som den svenska säkerhetspolisen inte kände till.

– I flera fall där Säpo har lagt detta till handlingarna så har jag sett att de här ”informella medarbetarna” har påstått att de inte på något vis avslöjat något om Sverige, men nere i Siradatabasen ser man ju vilka rapporter de har lämnat. Det har då till exempel rört sig om rapporter om svensk inrikespolitik och så vidare.

Birgitta Almgren är förbjuden att namnge eller ta kontakt med människorna i Säpos Stasiarkiv. Eftersom hon anser att deras perspektiv saknas i hennes bok efterlyser hon dem i förordet. Läs mer på Dagens Nyheter

─ Pettersson noterar att trots att många av dessa spioner fortfarande är aktiva journalister  ägnar sig deras kollegor åt att jaga Ingvar Kamprad för vad han gjorde som 17-åring 1943 och drottning Silvia för vad hennes pappa gjorde och Egor Putilov för att han skriver under alias.

Möjligen är Putilov en bluffmakare, men jag är tveksam, mest därför att uppgifterna kommer från det vänsterextrema Sveriges Radio och Aftonbladet och därmed i förlängningen från Sveriges Stasi –  de kriminella Expo och Researchgruppen.

Mycket är oklart om Putilov medan det är glasklart att Sveriges Radio, Aftonbladet, Expo och Researchgruppen är vänstervridna.

Sedan ska vi inte glömma att Sveriges Radio eller Aftonbladet har inte varit speciellt intresserade av att granska Muslimska brödraskapet när de satt i Sveriges Riksdag och i försvarsutskottet, bara för att nämna en säkerhetsrisk.

Tidigare om Stasi

Egor Putilov på bloggen