När Finlands sak var vår – den sista i det svenska frivilligkompaniet är död

HISTORIA. Den sista av soldaterna i det svenska frivilligkompaniet som deltog på Finlands sida i fortsättningskriget, korpral Jan Kjellberg (tidigare Högberg), är död, rapporterar Hufvudsbladet.

Korpral Jan Högberg/Kjellberg från Röttleby utanför Gränna var en av de strax över 400 svenskar som tjänstgjorde vid Svenska frivilligkompaniet på finska östfronten. Kjellberg var 18 år när han anlände till fronten. Bild: Jan Kjellbergs memoarer.

Jan Kjellberg tillhörde det så kallade Svenska frivilligkompaniet, vars medlemmar kämpade vid Jandeba på Svirfronten 1942–1944 och senare på Karelska näset under storstriderna sommaren 1944. Det officiella namnet var Avdelta kompaniet/IR 13. När Kjellberg anlände till fronten 1942 var han endast 18 år gammal och var i Sverige stamanställd vid Gotlands infanteriregemente (I 18).

Jan Kjellberg skildrade sina upplevelser på fronten i boken ”Barnet som ingen ville ha”

”Skräcken och våndan när artilleriet och andra tunga vapen spydde ut sina granater, ljudet av träd som knäcktes, jordkokor som for i luften tillsammans med stenar, den stinkande lukten av granatrök kan inte beskrivas i ord. Man gräver ner sig som jordråttan som letar ett hål att gömma sig i. Kriget i kriget var maskinernas krig. Den som lyssnar kan höra dödssmärtan i den sårade kamratens skrik eller känna lukten av blod blandat med dödsångestens yttersta stress. Kamratskapets innersta kärna fann jag i korsun.

Jag tog mig ifrån krigets skräck med kroppen något så när intakt och med en visshet att jag älskade livet fullt ut.

Som slutord vill jag ha dessa: ”Den som varit med har svårt att förklara och den som inte varit med har svårt att förstå.”

Jan Kjellberg blev 97 år.

Svenska Finlandsfrivilligas minnesförening…

I vinterkriget deltog 1940 cirka 9 500 svenska frivilliga. Av dessa ingick 8 400 i Svenska Frivilligkåren, som stred vid Märkäjärvi på Sallafronten. Omkring 200 tjänstgjorde vid artilleriet i Vasa, ett drygt hundratal medverkade i luftförsvaret av Åbo och nästan lika många fanns i kustförsvaret vid Pellinge. Cirka 200 läkare och sjuksköterskor arbetade på militära och civila sjukhus. Svenska Röda korset sände två ambulanser. En upprättade bassjukhus i Nyslott med fältsjukhus i Ruskeala, den andra hade bassjukhus i Muurola med fältsjukhus i Kemijärvi och en mindre avdelning i Ivalo. Hästambulans från Blå Stjärnan verkade i Kupio och 300 arbetare började i mars bygga en försvarslinje öster om Fredrikshamn.

Förluster: 37 miste livet, 45 blev sårade och 140 svårt köldskadade. Fem blev krigsfångar, vilka återkom till Sverige sommaren 1940.

Under fortsättningskriget 1941-1944 inskrevs 1 700 svenska frivilliga i Finlands försvarsmakt. Cirka hälften av dem hade deltagit i vinterkriget. Hösten 1941 försvarade Svenska Frivilligbataljonen, 800 man stark, ett avsnitt av Hangönäset. Sedan ryssarna i december utrymt Hangö återvände bataljonen till Sverige där den upplöstes.
I januari 1942 organiserades Svenska Frivilligkompaniet i Åbo, varefter det transporterades till östfronten. Med namnet Avdelta kompaniet och en styrka på 140 man ingick det i det svenskspråkiga infanteriregementet JR 13. Kompaniet stred i främsta linjen vid Jandeba på Svirfronten under 27 månader till mitten av maj 1944. Därefter deltog det i avvärjningsstriderna på Karelska näset vid Näätälä och Tali-Ihantala, då förlusterna uppgick till 72% av stridsstyrkan, samt vid Saima kanal intill krigsslutet. Sammanlagt 404 man hade tjänstgjort i kompaniet när detta upplöstes i Åbo den 26 september 1944.

Härutöver fanns ett par hundra frivilliga, främst befäl av olika grader, i infanteriet (JR 13, JR 24, JR 61 och ErP 18), artilleriet, kavalleriet, luftvärnet, flygvapnet och flottan. 170 bilmekaniker, ett hundratal stridsvagnsmekaniker och ett tjugotal motorcykelmekaniker ingick i olika militära verkstadsgrupper. Läkare, tandläkare, veterinärer, sjuksköterskor och sjukgymnaster till ett sammanlagt antal av cirka 220 gjorde frivilligtjänst på olika platser.

Förluster: 84 stupade, 200 sårade varav en tredjedel blev krigsinvalider. 13 stupade kunde inte omhändertagas, utan kvarblev på slagfälten. En man deserterade till sovjetiska sidan, där han avled i krigsfångenskap.

Med start hösten 1941 bedrevs en omfattande jordbrukshjälp i form av skördehjälp och från och med våren 1942 även vårbrukshjälp. Hösten 1944 inberäknad deltog sammanlagt 2 058 svenska frivilliga i jordbrukshjälpen, vars antal dagsverken uppskattades till 60.000. De flesta rikssvenskarna var placerade i gårdar i Helsingforstrakten och i Åboland.

TIDIGARE 2020-08-23. När Finlands sak var vår – En av des sista svenskarna som stred i finska vinterkriget har dött

HISTORIA. En av de de sista svenska soldaterna som deltog i finska vinterkriget är död, rapporterar finska Hufvudstadsbladet. Bengt Essén från Danderyd dog 13 augusti – en dag efter sin hundraårsdag. Uppdaterat: Hufvudstadsbladet skrev först att Bengt Essén var den sista, men sedan kom uppgifter om att två andra fortfarande var i livet.

Essén var 19 år gammal när han på nyårsaftonen 1939 satte sig på tåget mot Haparanda och sedan gick över gränsen till Finland. Han var en av de 9.500 svenska volontärer som deltog i kriget då Sovjetunionen anföll Finland.

Om Vinterkriget på bloggen…

Svenska Yle skriver en del detaljer…

-Pettersson säger att tiderna förändras, då slogs många svenskar mot kommunismen nu är många journalister kommunister…

Norrskensflamman, idag bara Flamman var organ för Sveriges kommunistiska parti som idag har bytt namn till Vänsterpartiet. Det partiet stödde Sovjetunionen och Hitlertyskland tills tyskarna anföll Sovjet. Dagens vänsterparti stödde alltså kommunisternas invasion av Finland och Baltikum.

Lyssna, Pettersson säger att det var inte vänsterpartister som slogs på Finlands sida

Marskalk Mannerheims tal till Svenska Frivilligkåren efter Vinterkriget (Paikanselkä 28.3.1940). Lägg märke till att Mannerheim talar om att värna västerländsk kultur.

”Goddag, svenska kamrater!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Goddag, fältmarskalk!” [Svenska Frivilligkåren] ”Efter mer än hundra dagars hårda strider har Finland slutit fred. Enigt och redo till alla offer grep vårt folk till vapen för att värna sitt högsta goda: ära, frihet och västerländsk kultur.

Nu har det sett sig tvunget, att till övermakten utlämna delar av ett älskat fosterland; dess byar och städer har bränts och ödelagts, men dess mod har ej kuvats och det står med högburet huvud i skyddet av sin armé, som blött i många strider, men som fiendens väldiga övermakt ej förmått besegra.

Frivilliga till Eder, vilka över land och hav ilat till vår hjälp, lämnande hem och fosterland, redo att offra Ert liv här på den finska drivan, vill jag i arméns och mitt eget namn uttala mitt varma tack. Edra stolta hjärtan har gjort Eder till våra vapenbröder i striden mot österns härar. Att av Er endast en del hann fram med i vapenleken, förringar ej värdet av Edert ädla uppsåt. Jag hälsar Eder, svenskar, med vilka vi på många slagfält under sekler delat segrars ära, men också nederlagets bitterhet. Värdiga det svenska namnet har tusenden av Eder ställt sig vid vår sida.

Att hjälpen för Sverige varit en hjärtesak, därom vittnar det bistånd i många former, som med öppen hand givits oss, kanske till och med på bekostnad av egen trygghet. I denna tid, då våldet hotar den svagas frihet än värre än fordontima, trampande under tunga stövlar, frukterna av generationers arbete på kulturens och framåtskridandets fält, då de små nationernas existens är i fara, haver Ni alla bevisat, att det ännu finnes män, vilka sporras av ädla ideal och tron på livets högsta värden. Må det vapenbrödraskap vi här knutit vara ägnat att stärka samförståndet och varaktigt närma våra folk till varandra. Finlands känslor av tacksamhet och aktning skola aldrig förblekna.” ”Gud bevare Finland!” [Överste Nordenswan] ”Gud bevare Finland!” [Svenska Frivilligkåren] ”Gud bevare Sverige!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Gud bevare Sverige!” [Svenska Frivilligkåren] ”Leve den Svenska Frivilligkåren och dess frejdade chef, Generalen av Kavalleriet Linder!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Hurra! Hurra! Hurra!” [Svenska Frivilligkåren]

Den svenska frivilligstyrkan i Finland är det största frivilliga förband från ett och samma land som ställt upp för ett annat i krig. Finlands kamp uppfattades inte endast som en Davids strid mot Goliat utan som ett korståg för demokrati mot diktatur, för kristendom mot gudlöshet, för kultur mot barbari, kort sagt, för det goda mot det onda. Finland lyckades behålla sin självständighet. Den moraliska segern var Finlands.

Finlands regering begärde militär hjälp av Sverige men den svenska regeringen nekade med hänvisning till neutraliteten. Däremot tillät regeringen svenska frivilliga och att material transporterades till Finland.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

10 thoughts on “När Finlands sak var vår – den sista i det svenska frivilligkompaniet är död

  1. All heder till Jan Högberg/Kjellberg och de andra svenskarna som stred och stupade i Finland. Min tanke går även till de finländarna som stupade under krigen, vi har mycket att lära av vårt stolta broder folk i Finland.

    12

KommenteraAvbryt svar