Masada – en symbol för judiskt motstånd

HISTORIA. Masada är en mäktig gammal fästning beläget på ett 400 meter högt platåberg i Juda öken, inte långt från Döda havet. Masadas gripande historia berättar om modet hos de judiska försvararna i deras långa strid mot den romerska ockupationsmakten. Masada har sedan dess stått som symbol för det judiska folkets kamp för frihet och motstånd mot främmande herravälde.

Masadas historia började år 35 f.Kr då Herodes den store, romarnas lydkung i Judéen, lät uppföra en stark fästning på höjden Masada. Herodes levde i ständig skräck för förräderi och lät därför bygga höga murar och 37 vakttorn. Han lät också gräva tio väldiga vattenreservoarer, som var och en rymde 40 miljoner liter vatten. De skulle användas vid belägring. På Masadaklippan lät Herodes slutligen uppföra ett palats av enastående prakt.

Herodes byggde för att han fruktade sitt eget folk, men framförallt var han rädd för den romerska ståthållaren Marcus Antonius, en av Caesars f.d. generaler.

I över hundra år led judarna under de förhatliga romarna, men till slut reste de sig till en revolt år 66 e.Kr. Romarna satte in 60 000 man som krossade upproret och brände ner Jerusalem (inkl. judarnas tempel) år 70 e.Kr. En liten grupp seloter (en gruppering fanatiska judiska ”nationalister” med oförsonlig inställning till romarriket) flydde under sin ledare Eleasar ben Yair till fästningen Masada. Där försvarade man sig framgångsrikt mot romarna i tre år.

År 73 beslöt den romerske prokuratorn över Judéen, Flavius Sila, krossa motståndet på Masada. Till ändamålet avvarade han den beryktade tionde legionen, som en gång i tiden (ca 130 år tidigare) hade varit Julius Caesar favoritlegion.

Flavius lät bygga en 30 meter hög ramp och en stabil bro som skulle hjälpa romarna att storma murarna. När bron och rampen var färdig var Masadas öde avgjort.

Hellre än att kapitulera och underkasta sig slaveri och romarnas grymma vedergällning valde judarna att ta sina liv.

Masadas ledare, Ben Yair, gav order om att hela fästningen skulle brännas, men inte det stora matförrådet. Det skulle visa romarna att deras handling dikterades av stolthet och inte av svält.

Därefter höll Ben Yair ett heroiskt tal där han uppmanade sina anhängare att begå självmord. Sedan dödade männen sina familjer efter att ha tagit avsked av dem. De överlevande utsåg genom lottdragning tio män som skulle döda resten av de andra. Dessa tio utsåg i sin tur, genom en ny lottdragning, en man som skulle döda de andra. Den siste överlevande tog sitt liv med ett svärd i sitt eget bröst.

Av 973 judar överlevde bara två kvinnor och fem barn som hade gömt sig i en vattenreservoar. Romarna blev rörda av judarnas kamp och skonade deras liv.

1963 började man utgrävningen i Masada, och nu är hela bebyggelsen på platån frilagd.

Idag är Masada ett välbesökt turistmål och en helig plats i Israel. Alla israeliska soldater får idag avlägga löftet: Masada skall inte falla ännu en gång.

År 2001 upptogs Masada på UNESCO:s världsarvslista.

Nedan en film av drönarfotografen Jeffrey Worthington över Masad.

En lite längre film om Masada berättad med historikern Josephus ord. Det märkliga med alla dessa gamla berättelser, sanna eller inte, att det nämns judar, greker, romare, egyptier och en massa andra folkslag men det talas aldrig om några araber i området…

6 thoughts on “Masada – en symbol för judiskt motstånd

    • Värre att så fina föreningar som EU och FN vänder ryggen till. Sen fint folk som utrikesblondinen, svetsloppan och alla maskroskramare.

KommenteraAvbryt svar