SVERIGE. Att svenskar hyser så stort förtroende för myndigheter och varandra har sin grund i det sociala kontrakt som växte fram under medeltiden mellan bönderna på tinget. Frågan är hur länge den tilliten överlever.
Den svenska kulturen, som enligt PK och vänstern aldrig funnits, ligger bakom den höga tilliten människor emellan och gentemot staten i Sverige. Det menar frilansskribenten Håkan Lindgren som till och med beskriver den svenska tilliten som “extrem”, men frågar samtidigt hur länge till den kommer att överleva.
Den svenska tilliten har bestått i tusen år och har sin grund i det sociala kontrakt som växte fram under medeltiden mellan bönderna på tinget, menar Lindgren som utomlands beskriver Sverige som ett land där befolkningen är i full färd med att lära sig att misstro varandra.
Den svenska alliansen mellan stat och individ spåras ända tillbaka till det sociala kontrakt som växte fram mellan bönderna på tinget för omkring tusen år sedan. Där ersattes en konflikthantering baserad på familjeheder och blodshämnd av en lag som stiftades gemensamt. ”Lagens och statens stora legitimitet”, skriver de, ”är intimt kopplad till det faktum att lagen inte är pådyvlad uppifrån utan är en produkt av många seklers förhandling i ett samhälle där bönderna förblev fria och där den relativa sociala och politiska jämlikheten var stor.” På detta sätt ”etablerades ett socialt kontrakt där laglydigheten antog det frivilliga samtyckets aura genom att lagens hårda bokstav omvandlats till en internaliserad social norm”. Därifrån kommer svenskarnas positiva grundinställning till lagen, staten och andra gemensamma institutioner. Detta har gett oss en miljö där man inte ständigt måste hävda sig och dominera över andra för att inte själv bli trampad på.
Även svenskar som lämnade Sverige för USA tog med sig tilliten, och uppvisar generationer senare en större tillit till andra. Men allt detta världsunika håller nu på att nedmonteras och de rotlösa svenskarna håller på att avveckla det som tog hundratals år att bygga upp.
Det som har sjunkit de senaste åren är tilliten till grannar och människor i närområdet. Det gäller särskilt kommuner med stora inkomstskillnader och stora andelar invandrare, men sådana områden upplevs ofta som mer otrygga än de faktiskt är, skriver författarna. Europas förmåga att hantera invandringen utnämner de till ”en ödesfråga”.
Som lösning på den minskande tilliten skulle bokens författare vilja se mer nationalism. Någon gång i framtiden kommer vi kanske att känna oss som världsmedborgare, men än så länge är nationalstaten fortfarande den största sammanslutning som folk är känslomässigt bundna till. Fördelen med den nationella identiteten är att den skapar en legitimitet ”som är en grundläggande förutsättning för politiskt engagemang och vilja till kompromiss.” Utan ett ”vi” är ingen politik möjlig – åtminstone ingen demokratisk politik.
-Pettersson noterar att inget nämns om etnicitet. Lösningen är inte mångkultur, framförallt inte mellanösterns vålds och klankultur, utan assimilering.
Tage Erlander 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Hela artikeln på SvD Kultur, författare Håkan Lindgren.