Debattartikel i Aftonbladet av Zeliha Dagli
Jag funderar på att efter trettio år i Sverige på nytt söka asyl här. Anledningen är att jag inte längre fritt kan diskutera rätten till abort, rätten till min kropp, rätten till ömsesidig kärlek som inte kan påtvingas, rätten att vistas och använda offentliga platser och otaliga andra begränsningar av kända och okända personer i min närmaste omgivning i Husby utanför Stockholm.
Read More »
TYSKLAND. En undersökning som gjorts vid det tyska forskningsinstitutet Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung visar att muslimsk fundamentalism är utbredd i Europa, och att religiös fundamentalism är betydligt mera utbredd bland muslimer än bland kristna.Read More »
Det är inte bara islamister som är galna…men den här sorten minskar kraftigt tror jag.
Av Pettersson från Newsmill
S-riksdagsledamot: Politikernas flathet mot islamisterna beror på att de röstmaximerar. Om vi tar tydligt avstånd från fundamentalisterna kommer det också att ges utrymme för goda muslimska krafter i debatten.
Den kvinnosyn som moskéernas familjerådgivare ger uttryck för i det fördolda har många gånger uttryckts helt öppet av självutnämnda, och av majoritetssamhället godtagna representanter för Sveriges muslimer. Abdirisak Waberi, tidigare ordförande för Islamiska förbundet i Sverige och numera riksdagsledamot (M) har sålunda förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar.
Det islamiska förbundet har bytt ordförande men inte åsikter. Dess nuvarande ordförande Omar Mustafa är aktiv i mitt eget parti och sitter i Stockholms arbetarekommuns styrelse.
Bland muslimer är det väl känt att Stockholmsmoskéns företrädare inte bara har en förvriden kvinnosyn, utan att de vid flera tillfällen har bjudit in föreläsare som har en rent fascistisk människosyn.
Det är svårt att förstå de politiska partiernas flathet inför så uppenbara brott mot samhällets grundläggande normer. I en artikel på DN-debatt den 17 november 2009 gav Nalin Pekgul en möjlig förklaring som är värd att fundera på även idag. ”Efter den 11 september 2001 förstärktes fördomarna mot muslimer och extremisterna fick ökat gehör för sina åsikter framför allt bland de unga muslimerna.
Det är dags att våga tala klarspråk om att de som inte respekterar grundläggande demokratiska värderingar inte ska vara berättigade till offentliga anslag. Om vi slutar med hyckleriet och röstmaximeringen och tar tydligt avstånd från fundamentalisterna kommer det också att ges utrymme för goda muslimska krafter i debatten.
Ovanstående är en förkortad debattartikel av Carina Hägg, riksdagsledamot (s) och ledamot av utrikesutskottet.
Läs hela HÄR
Av Pettersson
Irländaren Khalid Kelly tycker att sharialagar borde gälla överallt. Amerikanen Aaron Taylor anser att islam är en demonisk kraft. I tre år har filmaren Stephen Marshall följt de två fundamentalisterna på deras resor och i deras försök att övertyga andra om den rätta tron.
Se filmen från utbildningsradion HÄR
Av Olli Rein
Saudiarabien är en sluten och totalitär stat där en fariseisk, tölpaktig och inhuman form av fundamentalism håller invånarna i ett järngrepp, wahhabismen. Det är en stat som försöker hindra människor att tänka, känna och skapa. Där råder, som Ebba Grön sjunger om i sin låt, ”mental istid”. Saudiarabien är wahhabismens Nordkorea.
Det är viktigt att skilja på sunni- och shiaislam å ena sidan, de två stora grenarna inom islam, och wahhabismen å den andra. Saudiarabien är inte i första hand en islamisk stat, utan en wahhabitisk. Wahhabismen är en ganska ny sekt som uppstod på 1700-talet. År 1924 erövrade wahhabitiska rövare under ledning av Abdelaziz ibn Saud, Saudiarabiens grundare, Mecka och Medina.
I Saudiarabien diskrimineras och förföljs både sunni- och shiamuslimer. Faktum är att Saudiarabien betraktar alla muslimer utanför wahhabisekten som fiender och kättare utan människovärde. I den engelskspråkiga tidningen Islam Times har jag skrivit om något som nästan inte allas uppmärksammas, nämligen sunnimuslimernas svåra belägenhet i de två heliga städernas land.
Jag vill också passa på att tipsa om den nya bloggen wahhabismkritik som liksom titeln antyder uteslutande inriktar sig på kritik av wahhabismen. I boken Islamisten (2010) beskrev jag wahhabismen som en “exoterisk, anti- intellektuell ytterlighetstendens” (s. 178).
Av Pettersson
Bland annat PI rapporterar idag om shariapolis patrullerar i Belgien och trakasserar homosexuella och flickor som inte har ”rätt” kläder. Det är inget nytt, varken i Belgien eller här. 2009 sade Nalin Pekgul att vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen.
Nalin Pekgul (S) skriver bland annat: Den muslimska fundamentalismen i Rinkeby 2009 får mig att tänka på de nio svarta ungdomarna i Little Rock 1957. När Kaddafi Hussein ordnade alkoholfria fester i Rinkeby Folkets hus mötte han starkt motstånd från strängt religiösa män som trakasserade och hindrade ungdomarna som skulle gå dit. Ämnet muslimsk fundamentalism har ingen stor plats i samhällsdebatten, kanske av rädsla för islamofobi. Men vi måste våga ta debatten om extremismen. Från den högsta nivån i samhället vill vi höra ett tydligt ställningstagande för ett samhälle som omfattar alla. De ungdomar som vill dansa och lyssna på musik i Rinkeby 2009 borde få lika bestämt skydd mot extremister som de nio svarta ungdomarna i Little Rock 1957, skriver Nalin Pekgul i DN. Märkligt nog var den debatten som Nalin vill ta helt frånvarande i valet.
− Pettersson konstaterar att det inte har blivit bättre sedan 2009, varken i Rinkeby, övriga Sverige eller i Belgien och den muslimska fundamentalism har fortfarande ingen plats i samhällsdebatten. Vi måste våga ifrågasätta islam, för islam är lika extremt som nazism och kommunism någonsin var.
