"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Sådana rubriker möts vi dagligen av, denna gång var offret lindrigt skadat och det finns gott om vittnesuppgifter. Polisen har en känsla av att antalet skjutningar ökat och blivit vanligare på öppen än tidigare både när det gäller skott mot människor, hus och parkerade bilar.
Enligt Brå finns det inga statistiska bevis för en ökning eftersom den här typen av brott rubriceras som allt från skadegörelse till försök till mord, eller mord. När på dygnet brotten skett syns inte heller i statistiken. Men en undersökning från Brottsförebyggande råder (Brå), innehållande ett 60-tal intervjuer med poliser i Malmö, Göteborg och Stockholm, ger stöd för uppfattningen att det skett en förändring.
Skjutningar i storstäderna
Göteborg 2010-2011: 84 skjutningar. Hälften var uppgörelser mellan kriminella enligt Brå, vad den andra häften var säger inte Brå!
Malmö 2010-2011: 309 skjutningar. Vid 54 av dem blev människor skadade. Sällan några signalement så vi kan väl gissa på att Edvard Persson och Nils Holgersson är ute och pangar.
Stockholm 2011: 190 skjutningar. Tio rubricerades som mord och 37 som dråp- eller mordförsök.
Källa: Brås kartläggningBrottslighet och trygghet i Malmö, Stockholm och Göteborg
-Pettersson har en känsla av att Brå inte vet vad de sysslar med alternativt gör allt för att dölja verkligheten…
Kurdo Baksi har bråda dagar när han i artikel efter artikel spyr ut sitt hat mot det land som närt honom sedan ankomsten till Sverige 1980.
Baksi slutar aldrig att förvåna, men i sin iver och förblindad av hat, skriver han osanningar eller mer rättvist sagt, bara delar av sanningen. Idag när Peter Mangs dömts för två mord är det självklart han som är föremål för Baksis hat och visst… det kan jag köpa.
Det ska sägas på en gång. Varken Peter Mangs, Lasermannen, Behring Breivik, Taimour Abdulwahab, Mohammed Merah och alla andra som är villiga att döda oskyldiga människor ska försvaras, bara dömas. Dock bör även Kurdo Baksi hålla sig till hela sanningen och inte bara delar av den. Den enda organisation eller politiskt parti som Mangs varit medlem i var Vänsterpartiet och detta på 2000-talet. Vad lärde han sig där, vilka ideologier förmörkade hans syn och ska Vänsterpartiet jagas för att en av deras f.d. medlemmar begått rasistiska mord?
Baksi nämner också BRÅ:s rapport om hatbrott, men inte heller här tar han upp hela sanningen. Hatbrotten med rasistiska förtecken var mycket riktigt 72% förra året. Varför nämner inte Baksi att antalet anmälda hatbrott mot majoritetsbefolkningen (oss svenskar) uppgick till 128 stycken eller att antalet hatbrott mellan olika minoriteter var större än hatbrotten mot judar, muslimer och romer?
Jodå Kurdo, det är fler än du som läst BRÅ:s rapport.
Sedan måste jag ställa den obligatoriska frågan i dylika sammanhang: 2008 utsattes en svensk tjej i Södertälje för glåpord av ett gäng invandrargrabbar. När hon svarade tillbaks överfölls hon av gänget på 20-25 grabbar, överöstes med slag, sparkar och ännu fler glåpord. Hade inte 6 hockeygrabbar kommit till undsättning hade flickan kanske inte överlevt. Har Kurdo skrivit artiklar om vardagsrasismen på SVT Debatt om detta?
Nu finns det svart på vitt. Invandrare begår inte bara fler brott procentuellt, de begår också fler rent antalsmässigt.
Den underbare Affe har tagit del av BRÅ:s rapport och gjort statistik över den. Se detta interaktiva diagram och utvecklingen sedan 1975 (klicka på årtalen).
Artikeln kan du läsa i sin helhet här och som detta inte vore nog har Affe utlovat både en del 2 och 3, där ännu smaskigare avslöjanden kommer att presenteras.
Hatbrotten ökade mellan 2010 och 2011, men har minskat sedan 2008.
Hatbrott är inget man ska acceptera, oavsett vem som begår det och vem som drabbas av det. Beskrivningen av ordet hatbrott är dock ganska florstunn. En liten pojke som på skolgården kallar en kamrat för jävla neger begår ett hatbrott, likaså en person som på en buss säger jävla flata till en kvinna och en person som en sen lördagkväll hamnar i slagmål med någon ur minoriteterna.
Media försöker i dagarna lägga över hela skulden på majoritetsbefolkningen, dvs. oss etniska svenskar. Det är enbart vi som begår hatbrott, aldrig någon ur minoritesbefolkningen. Varför är inte svårt att förstå, det ligger liksom i tiden. Minoriteterna är alltid oskyldiga och tvingas media rapportera om händelser med minoriteter som skyldiga, använder man gärna ordet ”svensk”, pixlar bilder och utelämnar ett signalement. Så här beskrivs det bla. i dagens ”opartiska” SN:
När ni läser om hatbrott ska ni ha i åtanke att media gärna undviker ordet när förövaren är invandrare och offret svensk. Minns ni händelsen i Södertälje 2008 när 20 invandrarkillar skrek svennehora åt en ensam svensk tjej och överöste henne med sparkar och slag när hon gav svar på tal? Är inte det ett hatbrott? Självklart är det så, för tänk er en omvänd situation. Varför är det inte hatbrott när en invandrare skriker jävla svenne åt en svensk kille, när det kallas hatbrott om samma svenska kille skriker jävla blatte åt invandrarkillen? Självklart är det samma brott och självklart är det hatbrott i bägge situationerna, men media väljer att vinkla det i traditionell stil. Det är och ska förbli vi svenskar som är utövarna och minoriteterna som är offren. Att media drar oss vid näsan bevisas av de fakta om hatbrott man kan läsa på BRÅ:s och Polisens hemsidor. Texten nedan är hämtad från gårdagens Text-tv.
Hatbrott är brott där gärningsmannens motiv är kopplat till offrets etniska bakgrund, religion, hudfärg, nationalitet, sexuell läggning och kön.
Vilket brott som helst kan kallas hatbrott, endast motivet avgör.
Fr.o.m. 2008 tillämpar BRÅ en vidare definition av hatbrott som innebär att hatbrott även kan rikta sig mot personer som representerar en majoritetsgrupp. Även brott med hatmotiv mellan minoritetsgrupper kan definieras som hatbrott.
Med dessa fakta i bakgrunden är självklart så att vi svenskar kan drabbas av hatbrott likaväl som andra och att olika invandrargrupper och minoriteter kan begå hatbrott mellan varandra. Att media väljer en enögd linje borde de tvingas svara på. I BRÅ:s dokument om hatbrott 2011 står det däremot lite mer utförligt beskrivet att även minoriteter kan och begår hatbrott. Bl.a. kan vi läsa om utvecklingen av anti-religiösa brott mellan 2008 och 2010.
Som ni ser har hatbrotten mot muslimer ökat marginellt, samtidigt som hatbrotten mot judar och kristna ökat markant. Vilka som står för denna ökning får ni själva avgöra, men inte tror jag det är Andersson och Lundström. Självklart dyker denna intervju med rabbinen Shneur Kesselman upp i tankarna. Här hymlas inte över gärningsmännens ursprung, men varför detta aldrig kommer fram i debatten underminerar hela rapporten om vad som är hatbrott och vilka som begår dem.
I ett svar från ett mejl jag skickade skrev ansvarig på BRÅ att de politiska hatbrotten inte räknas in, men att de därmed inte är ointressanta. Just nu jobbar BRÅ med en undersökning av politikernas utsatthet (PTU) och den ska presenteras 2013. Jag fick också tipsat att läsa tabell 1 på sidan 25 i dokumentet ni kan ladda hem. Där kan man bl.a. läsa att hatbrotten mellan minoriteter är större än antalet hatbrott mot exempelvis romer, judar och muslimer. Varför nämns aldrig det i media. Antalet anmälda hatbrott mor majoritetsbefolkningen, dvs oss svenskar var 128 år 2011. Det finns säkerligen ett mörkertal bland alla hatbrottskategorierna, men jag misstänker att mörkertalet är större i den sistnämnda än bland övriga. Vi svenskar anmäler sällan när någon ropar svennehora eller knuffar oss i bussen.
Pettersson tackar för inlägget från Nostradamus i Norr och undrar samtidigt om PK-medias uppgift inte är att granska uppenbart partiska rapporter från myndigheter.
I en artikel på SVTredovisas att 81 personer har omkommit genom dödligt våld under 2011, att det är en kraftig minskning jämfört med 2010 och att det är den tredje lägsta siffran på 10 år. SVT stödjer sig sannolikt på rapporten Konstaterade fall av dödligt våld.
För att förminska effekten av en skenande kriminalitet har det tagits nya grepp hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet). Sedan 1950 har redovisning gjorts och görs fortfarande, av anmälningar om ”våldsbrott”, varav ”brott mot liv och hälsa”, ”barnadråp”, ”oaktsamhet” m m utgör en delmängd (Brottsbalken kap. 3). Dessa brott mot liv och hälsa redovisas i kategorierna ”dödligt våld”, ”försök till mord eller dråp” och ”misshandel inkl. grov”. Sedan 2002 eller möjligtvis tidigare, publiceras även redovisningar av ”konstaterade fall av dödligt våld”. Det tidigare och traditionella sättet för redovisning medger att statistiken enklare och över mycket längre tid kan jämföras med andra länder, till skillnad från det senare.
I rapporten finns förklaringen till att de stadigt stigande kurvorna över anmälda brott, inte kan vara korrekt: ”Diskrepansen mellan antalet anmälda brott och faktiska brott har ökat över tid. Det kan delvis förklaras av att det system för registrering av anmälda brott som Polisen införde i början av 1990-talet innebar en minskning av de manuella kontrollerna av anmälningarna.” I klartext – Polisen över tid har blivit allt sämre på att registrera och att bedöma om det rör sig om brott och därför klassificerat icke-brott som brott och därför den kraftiga ökningen av anmälda brott. Denna förklaringsmodell är i analogi med en annan av BRÅs strategier, nämligen den att hävda att ”anmälningsbenägenheten” har ökat över tid och att det är av den anledningen som brottskurvorna pekar uppåt. Detta resonemang ger vid handen att denna anmälningsbenägenhet skulle vara någon form av naturlag som gör att människor med tiden blir allt mer benägna att polisanmäla brott. Antalet begångna brott är för vissa kategorier, sannolikt bra mycket högre än antalet anmälda eftersom ”mörkertalet”, d v s motsatsen till anmälningsbenägenhet är högt. Detta gäller bland annat för våldtäktsbrott och vissa tillgreppsbrott. Viljan att anmäla brott minskar som bekant med uppklarandegraden.
Eftersom 81 fall konstaterats av dödligt våld år 2011 (antalet anmälda är 232) och 91 fall år 2010 (antalet anmälda är 333) har alltså Polisen missbedömt brottstypen i 65% av fallen 2011 och i 73% av fallen 2010. Med samma förklaringsmodell som BRÅ använder sig av kan man dra slutsatsen att Polisen inte heller behärskar att rätt klassificera andra brottstyper samtidigt som att anmälningsbenägenheten måste ha ökat.
Det är anmärkningsvärt att en enda brottskategori lyfts ut som ett exempel på att brottsligheten har minskat, medan kurvorna för praktiskt taget ALL anmäld brottslighet trendmässigt pekar uppåt och i många fall extremt brant uppåt.
Följande är utdrag ur BRÅs statistik över anmälda brott.
Summan av anmälningarna om ”Brott med dödligt våld”, ”Försök till mord eller dråp” och ”Misshandel, inkl. grov” under 2011 är fullständigt groteska 90 531 (248 per dag) och har från 2010 till 2011 ökat med 1 552 (4,3 per dag). Här rör det sig alltså om anmälningar av personer som antingen har dödats eller har blivit utsatta för svårare eller lättare misshandel.
I artikeln i SVT uttalar sig professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki:”Det går lite upp och ner mellan åren, men det har skett en generell minskning av det dödliga våldet i Sverige sedan 20-25 år tillbaka”. Av rapporten framgår det att antalet pendlat mellan 80 och 100 sedan år 2001 men inte hur utvecklingen har varit under de senaste 20 till 25 åren. Under både den senaste 20- och 25-årsperioden har emellertid anmälningarna om ”Brott med dödligt våld” ökat med ca 156 procent och har i genomsnitt legat på 208 per år.
Att inte fler människor dör på grund av våld står till viss del att finna i ett snabbare akut omhändertagande, bättre utrustade ambulanser och bättre metoder inom sjukvården som därmed räddar många fler liv i dag än för 20-25 år sedan. Det bekräftas i en artikel i en av våra större dagstidningar där läkare från ett av Stockholms sjukhus redovisade just detta. De som räddas till livet av ett mer effektivt akut omhändertagande hamnar därför i statistiken för ”Försök till mord eller dråp” vilken för 2011 är 2,3 per dag!
En del kritiker plägar kalla BRÅ för Brottsförnekande rådet. BRÅ förefaller att vara en värdig arvtagare till den tidigare myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB) vars syfte torde vara att till varje pris lugna befolkningen genom att tona ner den ständigt ökande brottsligheten. De återkommande Nationella trygghetsundersökningarna (NTU) är ett led i detta. Affes statistikblogg karakteriserar dessa som ett opium för folket.
Under 2011 ökade antalet anmälda brott i Södermanland med 13%
Har man läst gammelmedia och lyssnat på politiska debatter det senaste året, har man fått känslan av att antalet brott i Sverige minskar. Om antalet brott minskar, samtidigt som benägenheten att anmäla brott ökar ska jag låta vara osagt. Sanningen enligt BRÅ är dock att ökningen sker inom alla större brottskategorier som våldsbrott, stölder och skadegörelse, men störst är ökningen av anmälda våldtäkter. Ökningen var hela 70% år 2011 jämfört med 2010, från 274 stycken till 460.
Länspolismästaren, Mats Kirestam, vill dock inte kännas vid att brottsligheten ökar, att man inte ska dra några slutsatser och att den trygghetsenkät man just nu sammanställer siffror från, säger att sörmlänningen inte anser sig vara utsatta för fler brott än tidigare. Är det inte så yrkesmän som misslyckats i sitt uppdrag brukar slå ifrån sig?
I mina ögon spelar det ingen roll om antalet brott ökar eller om det bara är benägenheten att anmäla som gör det. En våldtäkt, ett mord, ett rån, en stöld är en för mycket.
Vi kan i SN:s faktaruta (artikeln finns ej på webben) läsa att det förra året anmäldes 43 716 brott i Södermanland, jämfört med 38 786 år 2010 (+13%). I hela Sverige var siffran 1 400 000 anmälda brott förra året, en ökning med 3% från 2010.
Malmö gör skäl för namnet Sveriges gangsterstad. Bara i år har 13 personer skjutits ihjäl.
Sven Granath på BRÅ säger att Skåne är värst drabbat i landet när det gäller dödligt våld i kriminella kretsar. Förra året sköts en person ihjäl och i år alltså 13..än så länge.
Kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) befarar att bilden av Malmö kommer att försämras, men att de boende i staden vet att det rör sig om våld mellan kriminella. I mina ögon en märklig kommentar, då flera dödsskjutningar inträffat på öppna platser bland vanliga medborgare. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan någon helt oskyldig får sätta livet till.
Vilka som står för våldet vill varken Granath eller Jammeh uppge, men de flesta vet vilka det är och det gäller inte bara Malmöborna. Källa: Metro
