Av Stefan K

Hatbrotten ökade mellan 2010 och 2011, men har minskat sedan 2008.

Hatbrott är inget man ska acceptera, oavsett vem som begår det och vem som drabbas av det. Beskrivningen av ordet hatbrott är dock ganska florstunn. En liten pojke som på skolgården kallar en kamrat för jävla neger begår ett hatbrott, likaså en person som på en buss säger jävla flata till en kvinna och en person som en sen lördagkväll hamnar i slagmål med någon ur minoriteterna.

Media försöker i dagarna lägga över hela skulden på majoritetsbefolkningen, dvs. oss etniska svenskar. Det är enbart vi som begår hatbrott, aldrig någon ur minoritesbefolkningen. Varför är inte svårt att förstå, det ligger liksom i tiden. Minoriteterna är alltid oskyldiga och tvingas media rapportera om händelser med minoriteter som skyldiga, använder man gärna ordet ”svensk”, pixlar bilder och utelämnar ett signalement. Så här beskrivs det bla. i dagens ”opartiska” SN:

När ni läser om hatbrott ska ni ha i åtanke att media gärna undviker ordet när förövaren är invandrare och offret svensk. Minns ni händelsen i Södertälje 2008 när 20 invandrarkillar skrek svennehora åt en ensam svensk tjej och överöste henne med sparkar och slag när hon gav svar på tal? Är inte det ett hatbrott? Självklart är det så, för tänk er en omvänd situation. Varför är det inte hatbrott när en invandrare skriker jävla svenne åt en svensk kille, när det kallas hatbrott om samma svenska kille skriker jävla blatte åt invandrarkillen? Självklart är det samma brott och självklart är det hatbrott i bägge situationerna, men media väljer att vinkla det i traditionell stil. Det är och ska förbli vi svenskar som är utövarna och minoriteterna som är offren. Att media drar oss vid näsan bevisas av de fakta om hatbrott man kan läsa på BRÅ:s och Polisens hemsidor. Texten nedan är hämtad från gårdagens Text-tv.

• Hatbrott är brott där gärningsmannens motiv är kopplat till offrets etniska bakgrund, religion, hudfärg, nationalitet, sexuell läggning och kön.
• Vilket brott som helst kan kallas hatbrott, endast motivet avgör.
• Fr.o.m. 2008 tillämpar BRÅ en vidare definition av hatbrott som innebär att hatbrott även kan rikta sig mot personer som representerar en majoritetsgrupp. Även brott med hatmotiv mellan minoritetsgrupper kan definieras som hatbrott.

Med dessa fakta i bakgrunden är självklart så att vi svenskar kan drabbas av hatbrott likaväl som andra och att olika invandrargrupper och minoriteter kan begå hatbrott mellan varandra. Att media väljer en enögd linje borde de tvingas svara på. I BRÅ:s dokument om hatbrott 2011 står det däremot lite mer utförligt beskrivet att även minoriteter kan och begår hatbrott. Bl.a. kan vi läsa om utvecklingen av anti-religiösa brott mellan 2008 och 2010.

Som ni ser har hatbrotten mot muslimer ökat marginellt, samtidigt som hatbrotten mot judar och kristna ökat markant. Vilka som står för denna ökning får ni själva avgöra, men inte tror jag det är Andersson och Lundström. Självklart dyker denna intervju med rabbinen Shneur Kesselman upp i tankarna. Här hymlas inte över gärningsmännens ursprung, men varför detta aldrig kommer fram i debatten underminerar hela rapporten om vad som är hatbrott och vilka som begår dem.

BRÅS:s dokument om hatbrott kan laddas hem här.

*uppdaterad 2012-06-29 klockan 10:15

I ett svar från ett mejl jag skickade skrev ansvarig på BRÅ att de politiska hatbrotten inte räknas in, men att de därmed inte är ointressanta. Just nu jobbar BRÅ med en undersökning av politikernas utsatthet (PTU) och den ska presenteras 2013. Jag fick också tipsat att läsa tabell 1 på sidan 25 i dokumentet ni kan ladda hem. Där kan man bl.a. läsa att hatbrotten mellan minoriteter är större än antalet hatbrott mot exempelvis romer, judar och muslimer. Varför nämns aldrig det i media. Antalet anmälda hatbrott mor majoritetsbefolkningen, dvs oss svenskar var 128 år 2011. Det finns säkerligen ett mörkertal bland alla hatbrottskategorierna, men jag misstänker att mörkertalet är större i den sistnämnda än bland övriga. Vi svenskar anmäler sällan när någon ropar svennehora eller knuffar oss i bussen.