Brev från Dårkolonien med Jens Ganman

BREV 32 – Bögexorcism, Ygemans drömby, Sveriges svar på ”Bohemian Grove”, Mary Lou Lord m.m.
Och just ja: en ghanansk familj kallas in för att dryga ut ett alldeles för vitt Luciafirande i TV, skriver Jens Ganman om.

Men inte uppstoppade samer får vi hoppas.

Rubrikbilden är ur Såningsmannen, tidigt 1940-tal. Tidningen var en föregångare till Saxons Veckotidning och Hemmets Journal. Såningsmannen grundades av Johan Lindström Saxon som var en rätt märklig man även med fyrtiotalsmått mätt. Socialist, vegan, tidningsman, ledamot i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen… översatte “Socialisternas marsch” till svenska… bara en sån sak… uttalad böghatare enligt vissa också. Låg i fejd med den lika märklige Victor Hugo Wickström som redan 1907 skrev “Det tredje könet” och som liksom Saxon arbetade för tidningen Jämtlandsposten. Saxon beskrev Wickström som: ”pomaderad, parfymerad, slickad, ring-, berlock- och armbandsprydd… som ett behagsjukt fruntimmer.”

Det är schwung i den beskrivningen.

Hursomhelst, artikeln ovan (ur Såningsmannen) handlar om Arbetsförmedlingens kulturdivision i Stockholm. De engagerade statister till fester, parader, trädgårdspartyn och filmproduktioner. Man ringde hr Nils Möllersten och han fixade fram folk av alla former och kulörer med kort varsel. Kineser och negrer, eskimåer och enbenta. Ingen förfrågan var för stor eller liten. Eller politiskt inkorrekt.

Lite primitivt kan tyckas men, ja… vissa saker förändras aldrig. Möllerstens operation får mig att tänka på en historia från modern tid. Sverige, sent 2010-tal. Jag har den från en säker källa. Det skulle förbandas en Luciamorgon från en kyrka nånstans i Stockholm. Jag har glömt om det var SVT eller TV4 som skulle ha inslaget i slutändan. I alla fall: halvvägs in i bandningen bryter producenten inspelningen. Det blir inte bra. Nåt är fel. Varför undrar de andra i crewet? Vad står på? Lucian har ju penis! Vad mer kan man begära.

Eller… det vet jag faktiskt inte om hen hade men hursomhelst… producenten sliter sitt hår. Varför? Jo, det är bara vita i publiken och det ser inte bra ut på inklippsbilderna. Inspelningsteamet försöker sig på en kompromiss: de klipper in fler bilder på husbandets gitarrist som är svart men det blir inte heller bra – det går ju inte att klippa mellan honom och publiken och sångarna varenda gång det ska göras en övergång. De som tittar kommer att undra om han är jättekänd eftersom han hela tiden ska vara i bild. Afrikas svar på Janne Schaffer typ, trots att han var född i Sverige och bodde i Bandhagen. Och bara satt och kompade (inte “bara”, men ni fattar…)

Pressen stiger. Gryningen är på väg, snart är den mörka, mysiga Luciastämningen borta och den vita publiken kommer att framstå som ännu blekare. Producenten sliter sitt hår.

“Är det ingen som känner några svarta människor!?”

Och si, det är det. En i crewet har kontakt med en familj från Ghana. Två vuxna och tre barn. Dessa rings därför raskt in och mot betalning får de sitta på första bänk i kyrkan och sprida lite äkta, svensk mångkulturtrevnad genom sin exotiska hudfärg. Alla nöjda och glada. True story. Och definitivt inget ovanligt i Stockholms mediavärld. Mycket litet har hänt sen 1943.

Men jaja. Mustafa och jag har i alla fall varit ute och rört på oss runt om i Sverige. Mitt under Prideveckan hamnade vi, oförhappandes, på en improviserad bögexorcism i Norrlands inland. Ovanpå en bilfirma av alla ställen. Mer om det senare. Sen drog vi till fjälls och besökte en by där man handplockar nordiska människor till ett nytt bostadsområde. Ygeman hade älskat det. Och antagligen statsministern också. Byns padelbana ligger högst uppe på ett berg. Man ser Åreskutan i horisonten. Overklig utsikt. Tyvärr fick en stor get tag på Mustafas dyra J. Lindberg-jacka och dreglade på den. Stort rabalder. Vi åkte förbi Nolervik i Kälom på hemvägen men han var inte hemma. Kanske tur. Vi åkte upp på gårdsplanen och vände. Hade kunnat sluta illa. För oss. Sen drog vi till Näsåker och deltog i en ceremoni som inte ligger långtifrån den som varje år går av stapeln i Bohemian Grove i norra Kalifornien. Mustafa älskade det. Han var helt oförberedd på hela grejen men oj vilka trevliga människor vi träffade. De kollade på både Joe Rogan och Navid Modiris poddar visade det sig. Hade full koll. Samtidigt som de gick runt i batikkläder.

Läs vidare hos Jens Ganman…

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

4 thoughts on “Brev från Dårkolonien med Jens Ganman

  1. Dax att klassa snö som ren rasism då den är vit

    Och allah lag som spelar i vita tröjor måste åläggas att ändra klubbarnas rasistiska inställning

  2. Såningsmannen kostade 20 öre, så mycket skulle jag inte vilja ge
    för Aftonbladet eller Expressen idag!

    11
    1
  3. Hallå hallå ! Kan jag få beställa en enbent homoexuell N**** ! Pronto !
    Det är väl både queert och intersektionellt ?

    27
    3
    • Min mor läste en följetång i Såningsmannen men vi var så fattiga att hon ej kunde förnya prenumerationen. Då skrev hon till redaktionen och fick ett helår gratis. Heder åt sådana redaktörer.

      31
      1

Lämna ett svar till Galne GunnarAvbryt svar