INRIKES. Alliansregeringens prestigeprojekt, en Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, kom av sig. DN beskriver hur projektet från start hade brister, från dålig uppbackning från den borgerliga regeringen till problemen med en stödlinje där vartannat telefonsamtal inte fick svar.

Både demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) och Hillevi Engström (M), som var samordnare under några månader, har lagt ansvaret för röran på den första samordnaren Mona Sahlin. I den första intervjun efter sin avgång ger Sahlin sin syn på saken.

–  Ja, där har jag varit förut. Blir man pestsmittad så blir man det hela vägen, säger hon.

Sahlin säger att tanken från början var att det här skulle vara ett pilotprojekt och det inte fanns tid att vänta på att det skulle bli perfekt. Den förra S-ledaren säger att hon tolkade uppdraget som att hon skulle använda sin röst för att lyfta frågan på dagordningen.

-Här håller Pettersson på Sahlin, de som ska kritiseras är de som utsåg Mona till uppdraget,  när de redan visste vad hon gick för. Likadant med parentesen Hillevi Engström och den senaste Anna Carlstedt, som enligt egen utsago har noll kunskap i ämnet. Dessutom är Carlstedt skrämmande okunnig och nonchalant, och har inte ens läst på om jihadismen utan skyller på högerextremister.

Carlstedt var tidigare ordförande för Röda korset, som 2015 fick uppdraget att starta en hjälptelefon. För den verksamheten har Röda korset erhållit flera miljoner av regeringen. Men uppdraget misslyckades totalt.

Anna Carlstedt intervjuades även när Röda korset fick uppdraget. I Ekot ville hon inte tala om religiös extremism. Istället verkade hon ha uppfattat att det var hennes uppgift att framhålla att religioner är freds- och kärlekspredikande.

Carlstedt tillhör kulturminister Alice Bah Kuhnkes krets, där även Mehmet Kaplan ingår. Kaplan och Carlstedt arbetade ihop i IOGT-NTO. Carlstedt bloggade stöttande om Kaplan när han befann sig på Ship to Gaza 2010. Ett inlägg som hon raderade när hon blev nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Arbetet mot våldsbejakande extremism ska givetvis inte ligga hos kulturminister Bah Kuhnke. Det ansvaret får justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Anders Ygeman ta på sig.

Sverige har till exempel den ende nordiske docenten i terrorismforskning, Magnus Ranstorp. Hur svårt kan det vara att göra rätt?

Läs historia:  För fyrahundra år sedan steg Axel Oxenstierna som 28-åring upp på posten som rikskansler i Sverige. Drygt fyrtio år senare hade landet helt formats om och det lilla Sverige förvandlats till en stormakt och det moderna Sverige var fött.

Oxenstierna övertog en medeltida röra, där kungen själv skrev brev till fogdar och andra underhuggare. Han kapade förvaltningen från kungens person och lade den i Stockholm, oavsett var majestätet befann sig och därmed blev Stockholm huvudstad i modern mening.

Oxenstierna renodlade funktioner och ansvar, så att var och en hade ansvar för sin del av styrelsen av riket – och kunde ställas till svars om något gick fel.

Rikskanslern upptäckte att adeln, som på den tiden bestod av c:a 500 män, inte räckte till för att bemanna kollegierna. Adelsynglingarna var för få, för lata och för dumma. Begåvade bondsöner och driftiga drängar fick chansen att utbilda sig och bli statliga tjänstemän.

Då kom han vår tid vår tid ganska nära. Oxenstierna ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap.

Nåväl, det var kort om historiens viktigaste svensk – Axel Oxenstierna.

En annan känd svensk – Olof Palme – förstörde på några år det Oxenstierna och hans efterträdare byggt upp under 400 år. Då inleddes en period med ständiga skattehöjningar och 1974 gjorde socialdemokratin grundlagen meningslös. Man införde det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart. Det är lätt att inse att något som några hundra riksdagsledamöter och ett dussin ministrar anser vara riktigt, inte kan vara uppenbart fel. Det har givit regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen, vilket de också gör oberoende av färg.

Dödsstöten för Oxienstiernas Sverige var när Palme tog bort tjänstemannaansvaret för att skydda sina kamrater som tillsattes efter partibok och inte efter var och ens kapacitet och förmåga. Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden. Alliansen har haft många tillfällen att återinföra det Palme förstörde men uppenbart tycker de det är bra att slippa ansvar.

En annan koppling mellan de två är att Axel Oxienstjärna grundade Postverket 1636 och Olof Palmes statssekreterare blev chef för Posten som bolagiserades 1994 med miljonlön och fallskärm som det anstår en VD…så kan det gå, en socialist rev ned det en adelsman byggt upp…