Av Olli Rein
Jag har valt att lägga ut ännu en av Johan Hakelius fantastiska krönikor på Affärsvärlden. Den här gången är det en mycket engagerad Johan i högform, som tar sig an att skriva om sånt man egentligen inte får göra. Sina journalistkollegors öden och äventyr i Etiopien. Ja visserligen omnämns även Dawit Isaak och Johan Persson, men det är Stalinisten Martin Schibbye det hela handlar om. Här följer Johans krönika.
Varför måste journalister försköna för att försvara? Även en stalinist, som fångne svensken Martin Schibbye i Etiopien, har rättigheter vi bör ta strid för. Men det gör honom inte till en demokratisk förebild
Man vet att något är på gång när en herre i skräddad tweedrock och välansat skägg står med en nyinköpt, galvaniserad kätting i handen utanför Kronobergshäktet. En uppgörelse i den undre finansvärlden? Ett fritagningsförsök av insiderhandlare? En sadomasochistisk mäklarsekt? Nej, en journalist.
Johan Wirfält, chefredaktör för ”Rodeo, Sveriges mest exklusiva modemagasin”, hade fäst kedjan vid sin handled. Hipstergenerationens månadsjournal deltog i ”Journalisternas solidariska fängelseaktion”, till stöd för de fängslade journalisterna Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson.
Ungefär en vecka in i aktionen verkar det, att döma av facebooksidan, ha tagit slut på journalister villiga att tjudra sig själva offentligt. Men det betyder inte att engagemanget har falnat. Det går inte en dag utan att någon skriver en rad om dessa kollegor i trångmål. Desto märkligare att stämningen bland journalister blir besvärad, eller till och med hätsk, om man säger för mycket.
Ingen kan skylla Martin Schibbye för att göra en hemlighet av sin dagordning. I januari tog han stolt emot Jan Myrdals lilla pris på 10 000 kronor, uppkallat efter skräckväldets arkitekt, Robespierre. Fram till för några år sedan var han redaktör för Revolutionär kommunistisk ungdoms tidning, rebell. RKU är Kommunistiska partiets, tidigare KPML(r), ungdomsförbund.
Det var Schibbye som skötte snacket när Ungdomsstyrelsen häromåret upptäckte att RKU ansåg att Sverige bara kan omdanas genom revolution, med vapen om så krävs. Att resultatet blev att den stat som ska störtas inte ville ge RKU mer bidrag var ”en inskränkning av föreningsfriheten och demokratin”, protesterade Schibbye.
Man kan möjligen tycka att redan namnet, Revolutionär kommunistisk ungdom, borde ha fått Ungdomsstyrelsen att ana att de hade att göra med människor med en något udda demokratiuppfattning, men det var först när P1:s ”Kaliber” granskade RKU, som rubeln trillade ned.
Det blev lite mycket att höra Stalins massmord kallas ”överhetens lögn”, proletariatets diktatur ”den högsta formen av demokrati” och att ta del av de rosenskimrande rapporterna från ”brigader” på besök hos regimerna i Nordkorea, Vietnam och Kuba. Vad gäller hyllningarna av Kim Il Sung meddelade Schibbye att ”folkrätten och FN ger alla stater rätten att välja en egen väg”.
Det är förstås en ironi att samme Schibbye nu sitter fängslad i ett land som valt en väldigt egen väg och där premiärministern sedan 1995 heter Meles Zenawi, grundare av det Albanieninspirerade Marxist-Leninistiska Tigrayförbundet, MLLT.
Det kanske är gudomlig rättvisa, men den jordiska rättvisan kräver att vi inte lämnar Martin Schibbye till den etiopiska statens godtycke. Skadeglädje är inte en bra moralisk kompass. Schibbyes till lika delar bedagade och bedårande Göteborgsstalinism ursäktar inte likgiltighet.
Men det här med journalisterna. Varför har det blivit nödvändigt för kåren att utmåla Martin Schibbye som en demokratisk förebild? Varför anses det vara ett allvarligt etikettsbrott att tala om hans faktiska gärning? Jag begriper det inte. Det fina med liberala värderingar om rättsstat, yttrande- och pressfrihet är ju att dessa också gäller Stalinister. Inte bara människor vars journalistiska gärning börjar och slutar på det liberala nyhetsmagasinet, ”Nu”.
Jag har en smygande känsla av att de engagerade journalisterna själva darrar på manschetterna i den här grundläggande principfrågan. De står inte ut med att slåss för yttrandefrihet, om de inte får idealisera den de slåss för. De är helt enkelt fega. Tur för Schibbye att han inte nyligen var redaktör för ”Nationell idag” och tillhör kretsar som svävar på målet om Hitlers folkmord.
Johan Hakelius Här hittar ni även alla tidigare krönikor Hakelius har skrivit, samt även den som han postade den 23/11 2011.
Vafalls, du store Lars Å Månsson, duger inte Johan Wirfält, chefredaktör för ”Rodeo, Sveriges mest exklusiva modemagasin”, som representant för de Politist Korrekta tidningarna, trots att han i protes mot att den svenska polisen och domstolarna gör så lite för att lösa det här fallet, har låtit sig kedjas fast i nyinköpt galvaniserad kätting, utanför Kronobergshäktet i den kungliga huvudstaden Stockholm, residens även för den store Negerkungen med sin fru och deras tre välartade barn.
Förvånande som du återger,att inte den annars så juuusta PK-pressen,ägnar så lite intresse åt dessa båda världserövrare..
I fallet med D Isaak,var/är ju t.o.m landets ”utrikesminister” engagerad !!
Vill inte gå så långt som allemand,att döma till ”livstid”,men ser gärna ett 50-årigt straff i Eritreas luxeriösa fängelser.
Fy på dig Allemand, så där kan du väl inte tycka? Det är ju inte PK.
Tack för det Naivtive, fast det är ju Johan Hakelius som har gjort grovjobbet, jag har ju bara satt min egen ”Touch” på Johans artikel och faktiskt även rättat ett och annat tekniskt fel, medan Johan gjort all källforskning.
Klicka gärna på både affärsvärldens länk och Johans under artikeln, så ser de att vi här också uppskattar deras artikel. På Johans länk kan du dessutom välja mellan det han har skrivit hos Affärsvärlden tidigare, de flesta är klart läsvärda, och senast så finns hans syn på äldrevården i Sverige, den var ny igår, men jag valde att lägga ut den här istället, då jag tyckte den var mer intressant, eftersom äldrevården redan valsat runt minst en vecka, och även tidigare.
Jag skulle ha lagt ut den för flera dagar sedan, men tyvärr blev jag sjuk och orkade inte för den huvudvärk jag hade. Det lustiga var att Elfyma+ på Varjager postade den ca 1 timma före mig, men det hade inte jag sett, för jag jobbade med mitt inlägg då. De har kortat i Johans artikel, men jag tyckte att den var så bra skriven, att jag inte skulle ändra något i texten. Rolig är han ju också, åtminstone tycker jag det, som gillar bitande ironi. Fotona letade jag fram på nätet, och allt sådant och länkande, gör faktiskt att det kan ta mer än en timma att få allt klart för postning, trots att det allra mesta är skrivet av någon annan.
Vill du ha mer av Hakelius så kan du gärna skriva en kort kommentar om det. Jag tror att jag bara haft en eller möjligen två tidigare. På affärsvärlden, som jag prenumererar på som gammal byggare och ekonom, har Johan en krönika varannan vecka. Så det kan ju inte bli hur många som helst. Dessutom handlar det ju trots allt om aktuella saker, så det går ju inte att komma med något som inte längre är aktuellt.
Ha en bra dag, Naivtive!
Tack Olli, tack Hackelius, en lite annorlunda belysning som färgade saken i ett för mig nytt perspektiv med en insikt om poetisk rättvisa som skipas.
Vill man strida för sin skruvade ideologi i främmande land så kan inte bröderna Cartwright alltid komma inridande från vänster och rädda upp situationen. Trist men sant 20 år i ett Etiopiskt fängelse kan få vem som helst på andra tankar…. tänk om vi kunde får en kanal in i dessa och få förvara fler vilsegångna svarta får i dessa. Vi läser dagligen om våldtäktsmän av varierande ursprung, rånare och våldsverkare som i min mening passar mycket bättre där än här.
Hoppas att de får livstid utan benådning.