Inger-Siv Mattsson har skrivit ett brev till Jenny Strömstedt, journalist på Expressen

Nacka den 14 november 2013

Expressens redaktion, f v b till Jenny Strömstedt

”En familj ligger och sover i Ljungsbro…”

Bästa Jenny Strömstedt,

Den 9 november skrev Ni i Expressen om hur en pojke blir ihjälslagen och hur en kvinna som försöker rädda honom dödas i Ljungsbro: ”Det hände. Från ingenstans hände det i Ljungsbro.”

Nej, fr Strömstedt, det hände inte från ”ingenstans.” Detta – liksom så många andra brutala mord i dagens Sverige – är ett resultat av den vettlösa invandrings- och flyktingpolitik som den politiska klassen – med benäget bistånd från sina gläfsande bandhundar i medierna – bedrivit i decennier. Mördaren i just det här fallet är – som bekant  – en brottstyngd kongoles vid namn  Doudou Ahoka.

Detta faktum att de båda blev offer för det mångkulturella samhället berör Ni givetvis – trots Er upprördhet över den tragiska händelsen – inte med ett enda ord i Er kolumn. Varför inte?

Det är verkligen paradoxalt. Vi tar emot människor p.g.a. – påstådd – förföljelse och bristande frihet i deras hemländer till priset av att såväl tryggheten som friheten försvinner i vårt eget land.

”Masters of deception”

Som de flesta av Era journalistkollegor tillhör Ni dessa ”masters of deception” som uppenbarligen ser det som sin främsta uppgift att föra läsarna bakom ljuset, när det gäller gärningsmännens etniska ursprung.

Den systematiska och konsekventa desinformation och mörkläggning av fakta och förvanskning av verkligheten som svenska medier – i motsats till medierna i andra länder – torgför blir dock tack vare Internet alltmer uppenbar för gemene man.   Era lögner och förljugenhet avslöjas steg för steg för folket.

Glädjande nog tvingas ni förr eller senare och allt oftare att krypa fram ur era hålor, när sanningen kommer fram genom att etnisk brottslighet redovisas i andra länder. När den norska statsministern avslöjade att busskaparen och trippelmördaren i Norge var en asylsökande sydsudanes kunde svenska medier inte längre dölja hans etnicitet.

Förskönande omskrivningar för att dölja sanningen

Den politiskt korrekta svenska journalistkåren excellerar i att kalla importerade mördare, våldtäktsmän, rånare m fl. för ”26-åringen, två-barnspappan, Södertäljebon” och en uppsjö av liknande eufemismer.

Muslimska terrorister, krigsförbrytare och allmänt kriminella som begår brott eller grips i utlandet benämns däremot regelmässigt ”svensk”. Hur kommer det sig?  Varför är det i detta fall viktigt att tala om etnicitet?

Beteckningen ”svensk” är dessutom grovt lögnaktig, eftersom det aldrig rör sig om etniska svenskar. Några exempel: ”Svensk förser syriska rebeller med vapen.” ”Svensken” är en tidigare imam vid en moské i Sverige.  ”Svensk dömd i Thailand för olagligt innehav av krigsmateriel.”  ”Svensken” är libanes.  ”Två svenskar gripna för att ha planerat terroraktioner i USA” ”De två svenskarna” är somalier och greps i Afrika på väg till Jemen.

”Svensk fängslad i Libanon” . ”Svensken” är libanes och heter Eli Salibi.

”Svensk fängslad för spioneri i Somalia.”  ”Svensken” heter Muhamud Jama.

”Svensk misstänks för folkmord i Rwanda” – ”Svensk åtalas för flera massakrer” –  ”Svensken inför rätta för folkmord.” ”Svensken” visade sig vara från Rwanda.

”Svenskar åtalas för terrorism i Danmark”. ”Svenskarna” som planerade blodbad på Jyllands-Posten kommer från Libanon och Tunisien. De heter Sahbi Zalouti, Mounir Dharii, Omar Abdalla Aboelazm och Munir Awad (f d svärson till Helena Benaouda).

”Svensk dömd till fängelse i Turkiet.” ”Svensken” är kurd och heter Ramazan Kizil. ”Svensk förser syriska rebeller med vapen” ”Svensken” var en tidigare imam vid en moské i Sverige. ”29-årig svensk smugglade pistol i handbagaget”. ”Svensken” är tunisier och heter Kerim Chatty.  ”Karlskogabo häktad för jätterån i Tyskland.” ”Svensken” visade sig vara en kriminell libanes.   De ”fem svenskar som greps på Cypern för stöld, inbrott, kontokortsbedrägerier mm” visade sig vara  afrikaner.

Så där håller det på år ut och år in.

Journalisterna fiskar i ”grumliga vatten”

Nog har väl tilltaget att kalla alla kriminella utlänningar för ”svenskar” en obehaglig nationalistisk  – för att inte säga diskriminerande – underton? Att döma av den oerhörda kränkning det innebär att eventuellt behöva lära sig svenska, anpassa sig till svenska lagar och bestämmelser och dagligen utsättas för de främlingsfientliga och rasistiska svenskarnas och det svenska samhällets föraktliga normer och värderingar vill de förmodligen minst av allt kallas ”svenskar.”  Beteckningen ”svensk” uttrycker m a o en missaktning av främmande folkgrupper – alltså fiskar journalisterna – som det brukar heta i andra sammanhang – ”i grumliga vatten.”

Avslutningsvis…

vill jag erinra om Verner von Heidenstams definition av sin tids journalistskrå och än idag fullt tillämplig: ”andens tattarfölje.”

Inger-Siv Mattson, Nacka