De muslimska förtryckarna

Av Pettersson

Jag har de senaste veckorna gått igenom 37 muslimska länder och tittat lite på hur de behandlar kristna runt om i världen. Dessa länder styrs på olika sätt som arvsmonarkier, militärdiktaturer, religiösa styren eller sekulära nationalister, några har tagit staplande steg mot demokrati.

Länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti Jordanien Kazakstan Bahrain Kirgizistan Bangladesh Malaysia

Många av länderna tillhör världens rikaste med enorma inkomster, råvaror och fulla av möjligheter. Där bor svarta, bruna, vita och gula människor, de har egentligen bara en sak gemensamt – islam, men denna ideologi har gett dem en vetenskap och forskning som ligger långt efter den övriga världen, där skrivs obetydligt med böcker och trots att muslimerna är 100 gånger fler än judarna så är mångdubbelt fler judar Nobelpristagare.  

Både utbud, efterfrågan och spridning av vetenskap präglas av ineffektivitet och brist på innovation.

Organisationen som för muslimernas talan heter The Organization of the Islamic Conference (OIC) och är den näst största mellanstatliga organisationen efter FN med medlemskap i 57 stater spridda över fyra kontinenter.

När vi synar dessa 57 stater visar det sig att Palestina är med och det är ingen stat, så då hamnar vi på 56 och av dessa har fem endast observatörsstatus så då är vi nere på 51 sedan kan vi plocka bort ett gäng där muslimerna inte är i majoritet och några som absolut inte vill kallas muslimska så c:a 42 blir kvar att föra muslimernas kollektiva talan.

Dessa länder är egentligen bara bra på en enda sak och det är att förfölja andra människor. I samtliga av dessa länder förföljs kristna och andra minoriteter, värst är det dock för kvinnor, homosexuella och oliktänkande. Till och med muslimer förföljs om de inte gillar den i respektive land rådande huvudlinjen och desto fler muslimer det blir i ett land desto värre är de oavsett ekonomska resurser. Titta på Afghanistan, Pakistan, Saudiarabien och Somalia. Det verkar som när muslimer lyckats bli ensamma herrar i ett land så blir det inget paradis, då börjar de döda varandra.

Medborgerliga fri- och rättigheter existerar knappt, oberoende domstolar saknas och en fri press existerar icke men där är de lika oss.

Samtliga dessa länder är mänskliga och sociala katastrofer och det är lätt att förstå varför människor flyttar därifrån men Pettersson undrar varför i helvete tar de med sig skiten de flyttar ifrån hit och varför bygger di nte upp sina rika länder?

Islam går inte att kombinera med demokrati och inte ens med ett värdigt liv och ändå finns det människor som tror på denna ideologi…och tycker vi ska ge dem tid, trots att vi har 1 400 års facit och ser dagens muslimska länder, inte ett enda är bra.

Malaysia

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 38 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Malaysia – Friheten för de kristna blir allt mer begränsad. Malaysiska kristna möter allt större fientlighet från regeringen och muslimska fundamentalister, etablerade kyrkor hotas. Lagen tillåter inte att muslimska malajer byter tro. Det är i 5 olika stater till och med straffbart och kan leda till böter eller fängelsestraff. Rapporter har inkommit om att troende med muslimsk bakgrund har arresterats eller utsatts för misshandel.  I augusti 2011 anslöt sig 5000 människor i en demonstration mot den kristna minoriteten efter att det ryktades att de kristna planerade att omvända hela landet.

Malaysia består av två delar: den västra delen ligger på Sydöstasiens fastland medan den östra utgör en del av ön Borneo. Majoriteten av invånarna är etniska malajer och flertalet är muslimer, men landet rymmer många folkgrupper och religioner. Efter självständigheten från den brittiska kolonialmakten 1957 har politisk stabilitet och industrialisering lagt grunden till ett relativt välmående land med en bred ekonomisk bas. Turismen är särskilt viktig för landets ekonomi.

För ett par tusen år sedan kom indiska och kinesiska handelsmän till området för dagens Malaysia. Då levde redan malajer där. Under 1300-talet introducerades islam i området. Ett århundrade senare grundades hamnstaden och sultanatet Malacka, som snabbt expanderade. Från 1500-talet och framåt avlöste europeiska erövrare varandra. 1795 tog britterna kontroll över Malacka som kom att ingå i kolonin British Straits Settlements. Med hjälp av kinesisk arbetskraft producerade kolonin tenn och naturgummi för export. 1948 bildades federationen Malaya, där sultanerna gavs all makt av britterna. 1957 blev landet helt självständigt.

Före självständigheten 1957 bildade malajernas parti UMNO, kinesernas MCA och indiska MIC koalitionen Nationella fronten, som sedan dess har regerat Malaysia. Koalitionen ingicks i syfte att dämpa motsättningarna mellan landets tre stora folkgrupper. Men efter valet 1969 dödades flera hundra människor i raskravaller. Året därpå inleddes den omstridda bumiputrapolitiken, som bl a innebär positiv särbehandling av malajerna (muslimer). 1981 blev UMNO-ledaren Mahathir Mohamad premiärminister. Han inledde karriären med att kraftigt minska de lokala sultanernas makt. Mahathir förblev landets starkaste politiska kraft till 1995, då han utsåg finansministern Anwar Ibrahim till sin ”kronprins”. Men i takt med att Anwars popularitet ökade uppstod en konflikt mellan de två männen, vilken slutade med att Anwar fängslades för bl a korruption. När Mahathir avgick 2003 tog vice premiärminister Abdullah Ahmad Badawi över.

Malaysia klassas som ett högt utvecklat land av FNs utvecklingsorgan UNDP. Sedan 1970 har Malaysia upplevt en snabb ekonomisk tillväxt som förvandlat det till ett framgångsrikt industriland. Tillväxten har till en del utjämnat de ekonomiska klyftorna. 1970 levde nära hälften av malaysierna under fattigdomsstrecket. 2007 var andelen fattiga knappt fem procent enligt UNDP. Malaysia låg på 66e plats bland 182 länder på UNDPs välståndsindex (HDI) 2009. Fattigdomen är mest utbredd på landsbygden, där många malajer bor. Ursprungsfolket orang asli på Malackahalvön är den mest marginaliserade gruppen; fyra femtedelar av dem lever i fattigdom.

  • Statsöverhuvud: Premiärminister Najib Abdul Razak
  • Folkmängd: 28,9 miljoner
  • Kristna: 2,6 miljoner
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Monarki

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti Jordanien Kazakstan Bahrain Kirgizistan   Bangladesh

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl

Bangladesh

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 37 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Bangladesh – I juni 2011 bestämde regeringen att islam fortfarande ska vara statsreligion. En del tillägg gjordes till författningen som ska återinföra vissa aspekter av sekularisering men det förväntas inte ändra något för den kristna minoriteten. Generellt sett har de kristna frihet att fira gudstjänst men konvertering från islam anses skamfullt och att evangelisera för muslimer är riskabelt. Lokala myndigheter och muslimska befolkningen kan störa möten i kyrkor eller sätta press på kristna. Det rapporterades att kristna skadats fysiskt och att hem eller mötesplatser attackerats.

Bangladesh är ett av världens mest folktäta länder. Den fattiga nationen trängs i ett stort deltalandskap med mäktiga floder som Ganges. Jorden är bördig men låglänt, och landet svämmas ofta över av monsunregn och härjas av cykloner och flodvågor. Död, hemlöshet och permanent fattigdom blir följden. Demokratin är bräcklig men fungerar hjälpligt, och två kvinnor har länge avlöst varandra vid makten. Jordbruk och textilindustri dominerar ekonomin. Lönerna är usla, strejkerna många och beroendet av bistånd stort.

I ungefär 3000 år har Bengalen (Bangladesh och den indiska delstaten Västbengalen) utgjort en del av buddistiska, hinduiska, muslimska eller brittiska välden i Sydasien. 1757 besegrade britterna mogularmén och Bengalen blev en brittisk kronkoloni 1858. Av det brittiska väldet bildades 1947 två självständiga stater: Indien och Pakistan. Bengalen kom att delas, den östra delen tillföll Pakistan och kallades Östpakistan. 1971 bröt sig Östpakistan med indisk hjälp loss från Västpakistan och blev den självständiga staten Bangladesh.

År 1971 blev Bangladesh självständigt med Awamiförbundets ledare Sheikh Mujibur Rahman (Mujib) som premiärminister. Snart uppstod stora problem med flyktingströmmar, fattigdom, svält och korruption. 1975 omvandlade Mujib landet till enpartistat med sig själv som president. Han mördades samma år. General Ziaur Rahman (Zia) tog över makten, men även han mördades. Under ett kaotiskt årtionde styrde arméchefen tills han tvingades avgå 1990. Därefter framträdde två politiska ärkefiender: Zias änka Khaleda Zia och Mujibs enda överlevande barn, Sheikh Hasina Wajed. De båda har under två decennier tävlat om makten.

Sedan självständigheten 1971 har Bangladesh gjort stora framsteg i fråga om grundläggande livsvillkor för befolkningen. Medellivslängden har ökat med närmare 20 år. Fattigdomen och barnadödligheten har minskat påtagligt. Fler kvinnor överlever graviditet och förlossning, fler barn blir vaccinerade mot dödliga sjukdomar, fler människor har tillgång till rent dricksvatten.

Bangladesh har sedan 1990-talet haft en stark ekonomisk utveckling, men är trots det fortfarande ett mycket fattigt land. Den ekonomiska tillväxten ligger sedan 1990-talet på i genomsnitt 5-6 procent per år. Även under den globala finanskrisen 2008-2009 stod sig tillväxten trots att den föll kraftigt i omvärlden. Men enligt FNs utvecklingsprogram UNDP krävs en årlig tillväxt på närmare 10 procent för att fattigdomen ska minska på allvar.

Bangladesh har stora reserver av naturgas. Den bördiga jorden är också en viktig tillgång. Deltalandskapet i Bangladesh är mycket bördigt; vattentillgången är god och floderna gödslar ständigt med näringsrika avlagringar från högre belägen mark. På många håll kan man skörda tre gånger om året. Men den välsignelse som landskapet utgör är också en förbannelse – översvämningar och cykloner ställer med jämna mellanrum till med stor förödelse.Den exportinriktade tillverkningsindustrin växer kraftigt om än från en låg nivå.

  • Statsöverhuvud: Premiärminister Sheikh Hasina
  • Folkmängd: 150,5 miljoner
  • Kristna: 1,4 miljoner
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Parlamentarisk demokrati 

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti   Jordanien Kazakstan  Bahrain  Kirgizistan

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl

Kirgizistan

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 36 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Kirgizistan – Landets första fria och rättvisa val hölls i oktober 2011 och gav kirgiziska minoriteter rättslig status. Men landets kristna brottas ständigt med diskriminering från samhället och staten struntar fortfarande i trosfriheten. De strikta lagar om religion som infördes 2009 gäller fortfarande och gör att det i stort sett är omöjligt för kyrkor att registrera sig. Kristna övervakas av både staten, muslimska ledare och grannar. Att omvända sig till kristendom är förbjudet. Kristna utsätts för misshandel och attacker mot sina mötesplatser och hem.

Kirgizistan ligger i Centralasien och gränsar i söder till Kina. Landet blev självständigt 1991 efter Sovjetunionens kollaps. Sedan har spänningar mellan norr och söder ökat, förstärkta av antidemokratisk utveckling. 2010 kulminerade de politiska motsättningarna i våldsamma protester, som fick president Kurmanbek Bakijev att fly landet. Etniskt våld utlöstes med hundratals dödsoffer som följd, men demokratiska val hölls och en socialdemokratiskt ledd regering tilllträdde i slutet av 2010. 

Det område som idag utgör Kirgizistan var under antiken ett viktigt handelsområde utmed den klassiska Sidenvägen. Efter mongolhärskaren Djinghis khans härjningar kunde kirgiziska stammar bilda eget rike som dock åter splittrades av främmande härskare. På 1800-talet erövrades Kirgizistan av Ryssland och infogades 1918 i Sovjetunionen.

Kirgizistans självständighet från Sovjetunionen 1991 följdes av demokratiska och marknadsekonomiska reformer under president Askar Akajev. Hans styre blev dock allt mer auktoritärt och Akijev störtades i den så kallade tulpanrevolutionen 2005. Den nya regimen under Kurmanbek Bakijev följde samma mönster och jagades från makten 2010.

Kirgizistan var på sovjettiden (1918-1991) en av de fattigaste unionsrepublikerna, och läget försämrades efter självständigheten 1991. Några år in på 2000-talet levde drygt 40 procent av befolkningen i fattigdom. I jordbruksområdena i söder är det sämre ställt än i industriregionen i norr.

Bergslandet Kirgizistan är fattigt med en liten odlingsbar yta och en underutvecklad industri. Boskapsskötsel är en viktig försörjningskälla för invånarna. Gränshandeln och smugglingen är omfattande, nästan hälften av ekonomin är svart. Landet, som är beroende av bistånd från Ryssland, Kina och västländer, hoppas på växande utländska investeringar i de stora outnyttjade mineraltillgångarna. Guldbrytningen har ökat under senare år.

  • Statsöverhuvud: President Roza Otunbayeva
  • Folkmängd: 5,4 miljoner
  • Kristna: 292 500
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Republik

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti   Jordanien Kazakstan  Bahrain

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl

Bahrain

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 35 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Bahrain – ett av de mest liberala länderna på arabiska halvön, där ett ganska stort antal utländska kristna bor och har relativt stor frihet att utöva tron privat. Däremot är samhället intolerant mot dem som konverterar från islam till någon annan religion. Familjer och lokalbefolkning misshandlar ibland konvertiter. Förföljelse från staten har minskat en del eftersom de är upptagna med att upprätthålla politisk stabilitet. Tidigt under 2011 försökte folket protestera för demokrati men slogs ner av regeringens inkallade trupper från Saudiarabien. Det finns två kristna bokhandlare och flera kristna sjukhus i landet och import och distribution av biblar är inte förbjudet.

Kungariket Bahrain, beläget på ett antal öar i Persiska viken, grundar liksom grannländerna sin ekonomi på utvinning av olja och gas. Makten vilar ytterst hos den sunnimuslimska kungafamiljen Khalifa, trots att en majoritet av invånarna är shiiter. Många av dem känner sig diskriminerade och regimen har periodvis tagit till hårda metoder för att hålla den shiamuslimskt dominerade oppositionen i schack. Våren 2011 lyckades kungafamiljen kväsa regimkritiska protester först sedan trupper från grannländer (främst Saudiarabien) inom samarbetsorganisationen GCC kommit till undsättning.

Det område som i dag utgör Bahrain tros ha varit befolkat redan 2500 år f Kr. På 300-talet e Kr styrde perser området. Därpå tog det arabiska kalifatet över makten och införde islam. Efter en period av oberoende styrdes området av portugiser och därefter åter av perser. I slutet av 1700-talet tog den nuvarande kungaklanen Al Khalifa, som var beduiner från Arabiska halvön, makten. För att skydda sig mot perser och osmaner ingick Bahrain i slutet av 1800-talet ett skyddsavtal med britterna, som drog sig tillbaka först i slutet av 1960-talet.

Bahrain blev en egen stat 1971 sedan britterna lämnat öarna. Nästan omedelbart efter självständigheten utbröt oroligheter då oppositionella till den styrande emiren krävde demokratiska reformer. Ett delvis folkvalt parlament upprättades men upplöstes efter något år. Först efter emirens död 1999 återinfördes en delvis folkvald församling av hans son (som sedan 2002 kallar sig kung); 2002 hölls de första allmänna valen. I slutet av 1970-talet grundlades motsättningar mellan Bahrains shia- och sunnimuslimer – en konflikt som än idag präglar landet. De styrande är sunniter, medan folkmajoriteten är shiiter och anser sig diskriminerade på alla samhällsområden.

Det sociala trygghetssystemet är väl utbyggt i Bahrain. Landets egna medborgare har rätt till sjuk- och arbetslöshetsförsäkring samt ålderspension det gäller dock inte majoriteten av arbetskraften i Bahrain som utgörs av gästarbetare från Indien och Pakistan samt från andra arabländer. När arbetslösheten under 1990-talet började stiga kraftigt väcktes dock krav på att fler arbetstillfällen skulle gå till landets egna medborgare, i synnerhet till den shiamuslimska folkmajoriteten som drabbats särskilt hårt av brist på jobb. Redan 2004 hade en oberoende rapport varnat för att arbetslösheten riskerade att nå hela 35 procent 2013.

Sedan 1930-talet har olja och naturgas utgjort basen i Bahrains ekonomi, som därför går upp eller ner med oljepriset på världsmarknaden. Landets oljereserver är relativt små och kommer att ta slut en bit in på 2000-talet, medan gasen beräknas räcka något längre.

  • Statsöverhuvud: Kung Sheikh Hamad
  • Folkmängd: 1,3 miljoner
  • Kristna: 65 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Monarki

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti   Jordanien Kazakstan

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl

Kazakstan

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 34 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Kazakstan är en sekulär stat men i september 2011 godkändes två nya lagar av parlamentet som vidare begränsar religionsfriheten. Lagarna, som kräver att religiösa samfund omregistrerar sig, verkar vara till främst för att begränsa extrem islamism men oregistrerade kristna kyrkor påverkas av restriktionerna. All oregistrerad religiös verksamhet är illegal och alla aspekter av religiöst liv hämmas: religiöst material censureras, nya lokaler för religiösa samlingar behöver tillstånd från regeringskontor, grundare av religiösa samfund måste vara kazakiska medborgare, och allt arbete bland unga kommer definitivt bli mer problematiskt.

Kazakstan, stort som hela Västeuropa var under Sovjettiden en av de viktigaste unionsrepublikerna och hade bland annat en stor del av den sovjetiska kärnvapenarsenalen. Tack vare stora oljetillgångar har landet på senare tid haft en god ekonomisk utveckling och levnadsstandarden har förbättrats för många kazaker. Den demokratiska utvecklingen är sämre. Landet har styrts av en auktoritär regim sedan självständigheten 1991.

Nomadiska stamfolk har i urminnes tider levt i det område som idag utgör Kazakstan. En stadskultur blomstrade från 900-talet i söder längs den handelsrutt som kallas Sidenvägen. Under 1500-talet uppstod ett stamförbund som blev grunden till en kazakisk nationalitet. Från 1800-talet började ryssar kolonisera västerifrån. Efter den ryska revolutionen 1917 rasade inbördeskrig och kazakiska nationalister försökte bilda en egen stat. Men ryska bolsjeviker kunde 1920 utropa området som en autonom republik i Ryssland.

År 1936 blev Kazakstan en unionsrepublik i Sovjetunionen. Tvångskollektivisering av boskapsskötseln ledde på 1930-talet till att hundratusentals kazaker svalt ihjäl. Under den sovjetiske ledaren Josef Stalin fördrevs hela folkgrupper till Kazakstan från andra delar av Sovjetunionen. Tung industri, provsprängningar av kärnvapen och omfattande nyuppodlingar ledde snart till svåra miljöproblem. När Sovjetunionen upplöstes 1991 blev Kazakstan en självständig stat med Nursultan Nazarbajev som president. Han har sedan dess styrt landet med järnhand. Ekonomisk nedgång under 1990-talet följdes ett årtionde senare av kraftig tillväxt tack vare oljan.

Levnadsstandarden i Kazakstan sjönk åren närmast efter självständigheten 1991, då stor ekonomisk oreda rådde och många högutbildade, till exempel läkare, lämnade landet. Barnadödligheten ökade, den genomsnittliga livslängden sjönk och sjukdomar som tuberkulos bredde ut sig.

Oljesektorn är i särklass viktigast för Kazakstans ekonomi. Oljan har lockat stora utländska investeringar till landet och bidrog till att den ekonomiska tillväxten 2000-2007 i snitt låg runt 10 procent. Den internationella finanskrisen 2009 blev ett slag mot ekonomin med överbelånade banker, växande arbetslöshet och en valutadevalvering som drabbade den fattiga befolkningen hårt. Men tillväxten 2009 höll sig över nollstrecket och 2010 växte ekonomin åter rejält, mycket tack vare höga råvarupriser. Kazakstan har även enorma tillgångar av mineraler som koppar, järn och guld. Kazakstan är även en av världens största spannmålsproducenter. Vete är den överlägset viktigaste grödan och djuruppfödningen har fortfarande har fortfarande stor betydelse. Stora miljöproblem är ett arv från Sovjettiden (1920-1991). Uttorkningen av Aralsjön betraktas som en av världens största miljökatastrofer.

  • President: Nursultan Nazarbajev
  • Folkmängd: 16,2 miljoner
  • Kristna: 1,9 miljoner
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Republik

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti   Jordanien Indonesien

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl

Indonesien

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 33 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Indonesien – Kyrkan möter ökat motstånd. Även om nationella myndigheterna verkar neutrala är de i verkligheten angelägna om att vinna stöd från muslimska partier. Muslimska extremistgrupper ökar våldet mot kristna och möter inget motstånd från regeringen. Radikala grupper har fått medhåll i och med hädelselagens införande som de använder för att rättfärdiga sina handlingar. Inför påskfirandet hittade polisen fem nedgrävda bomber vid en katolsk kyrka i Jakarta. Bomberna, som programmerats att explodera på långfredagen, desarmerades lyckligtvis. I september attackerade en muslim en kyrka på Java och skadade 27 människor. Attacker mot kyrkbyggnader blir en allt vanligare företeelse.

Den indonesiska övärlden breder ut sig närmare 500 mil mellan Sydostasiens fastland och Australien. Indonesien är världens fjärde folkrikaste stat och har den största muslimska befolkningen i världen. Sedan president Suhartos fall 1998 har landet utvecklats i demokratisk riktning. Etniska och religiösa motsättningar förekommer inom landet, och i Papua förs en väpnad kamp för självständighet. Tsunamin 2004 drabbade Indonesien hårt, med runt 170 000 döda.

Influenser från Indien skapade tidigt en hindu-buddistisk blandkultur i den indonesiska övärlden, där mäktiga kungariken utvecklades. Islam kom till området på 1100-talet. På 1700-talet blev Indonesien en holländsk koloni, och i andra världskriget ockuperades Indonesien av Japan. Vid krigsslutet i augusti 1945 utropade nationalistledaren Sukarno Indonesiens självständighet. Men holländarna återkom och krig utbröt mellan Sukarnos nationalister och Nederländerna. 1949 uppnåddes fred och Indonesien fick sin självständighet med Sukarno som president. Efter ett kuppförsök 1965 iscensatte militären en våldsam antikommunistisk aktion under ledning av general Suharto. Upp emot en miljon människor dödades i utrensningarna. Från 1966 tog Suharto stegvis över makten från Sukarno och utnämndes formellt till president 1968.

Levnadsstandarden och det allmänna hälsotillståndet bland indoneserna har förbättrats betydligt sedan 1960-talet. Den ekonomiska krisen 1997-1998 innebar emellertid ett bakslag, då andelen fattiga i befolkningen steg från en tiondel 1996 till närmare en tredjedel 1999 enligt officiella beräkningar. Idag ligger andelen fattiga indoneser kvar på den nivån. Störst är fattigdomen på landsbygden och i de östra delarna av landet. Många fattiga familjer drabbades särskilt hårt av höjda levnadskostnader när regeringen 2005 drastiskt sänkte subventionerna på bränsle.

Den indonesiska ekonomin har flera inkomstkällor och är väl balanserad. Det finns gott om naturresurser, inte minst olja, naturgas och andra mineraler. Samtidigt är jordbrukssektorn produktiv och spelar en viktig roll för ekonomin även om tillverkningsindustrin sedan 1991 gått om jordbruket mätt i andel av bruttonationalprodukten (BNP). Även tjänstesektorn har vuxit snabbt under senare år.

  • Statsöverhuvud: President Yudhoyono
  • Folkmängd: 242 miljoner
  • Kristna: 37 miljoner
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Republik

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten  Djibouti  Jordanien

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis, m.fl.