Av Pettersson som idag presenterar land nummer 35 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Bahrain – ett av de mest liberala länderna på arabiska halvön, där ett ganska stort antal utländska kristna bor och har relativt stor frihet att utöva tron privat. Däremot är samhället intolerant mot dem som konverterar från islam till någon annan religion. Familjer och lokalbefolkning misshandlar ibland konvertiter. Förföljelse från staten har minskat en del eftersom de är upptagna med att upprätthålla politisk stabilitet. Tidigt under 2011 försökte folket protestera för demokrati men slogs ner av regeringens inkallade trupper från Saudiarabien. Det finns två kristna bokhandlare och flera kristna sjukhus i landet och import och distribution av biblar är inte förbjudet.

Kungariket Bahrain, beläget på ett antal öar i Persiska viken, grundar liksom grannländerna sin ekonomi på utvinning av olja och gas. Makten vilar ytterst hos den sunnimuslimska kungafamiljen Khalifa, trots att en majoritet av invånarna är shiiter. Många av dem känner sig diskriminerade och regimen har periodvis tagit till hårda metoder för att hålla den shiamuslimskt dominerade oppositionen i schack. Våren 2011 lyckades kungafamiljen kväsa regimkritiska protester först sedan trupper från grannländer (främst Saudiarabien) inom samarbetsorganisationen GCC kommit till undsättning.

Det område som i dag utgör Bahrain tros ha varit befolkat redan 2500 år f Kr. På 300-talet e Kr styrde perser området. Därpå tog det arabiska kalifatet över makten och införde islam. Efter en period av oberoende styrdes området av portugiser och därefter åter av perser. I slutet av 1700-talet tog den nuvarande kungaklanen Al Khalifa, som var beduiner från Arabiska halvön, makten. För att skydda sig mot perser och osmaner ingick Bahrain i slutet av 1800-talet ett skyddsavtal med britterna, som drog sig tillbaka först i slutet av 1960-talet.

Bahrain blev en egen stat 1971 sedan britterna lämnat öarna. Nästan omedelbart efter självständigheten utbröt oroligheter då oppositionella till den styrande emiren krävde demokratiska reformer. Ett delvis folkvalt parlament upprättades men upplöstes efter något år. Först efter emirens död 1999 återinfördes en delvis folkvald församling av hans son (som sedan 2002 kallar sig kung); 2002 hölls de första allmänna valen. I slutet av 1970-talet grundlades motsättningar mellan Bahrains shia- och sunnimuslimer – en konflikt som än idag präglar landet. De styrande är sunniter, medan folkmajoriteten är shiiter och anser sig diskriminerade på alla samhällsområden.

Det sociala trygghetssystemet är väl utbyggt i Bahrain. Landets egna medborgare har rätt till sjuk- och arbetslöshetsförsäkring samt ålderspension det gäller dock inte majoriteten av arbetskraften i Bahrain som utgörs av gästarbetare från Indien och Pakistan samt från andra arabländer. När arbetslösheten under 1990-talet började stiga kraftigt väcktes dock krav på att fler arbetstillfällen skulle gå till landets egna medborgare, i synnerhet till den shiamuslimska folkmajoriteten som drabbats särskilt hårt av brist på jobb. Redan 2004 hade en oberoende rapport varnat för att arbetslösheten riskerade att nå hela 35 procent 2013.

Sedan 1930-talet har olja och naturgas utgjort basen i Bahrains ekonomi, som därför går upp eller ner med oljepriset på världsmarknaden. Landets oljereserver är relativt små och kommer att ta slut en bit in på 2000-talet, medan gasen beräknas räcka något längre.

• Statsöverhuvud: Kung Sheikh Hamad
• Folkmängd: 1,3 miljoner
• Kristna: 65 000
• Huvudreligion: Islam
• Statsskick: Monarki

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten Djibouti   Jordanien Kazakstan

Källor: Landguiden, Open Doors, Globalis m.fl