Inget femte jobbskatteavdrag

Av Pettersson

Regeringen har beslutat skjuta det femte jobbskatteavdraget på framtiden. Anledningen är troligen att Alliansen inte vill riskera att förlora en omröstning i riksdagen eftersom den samlade oppositionen är emot avdraget.

Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare säger så här:

”Det är glädjande att regeringen tar hänsyn till så väl det parlamentariska som det ekonomiska läget. Att förslaget om nytt jobbskatteavdraget nu dras tillbaka var väntat och jag hoppas att detta är ett tecken på att regeringen har insett att den regerar i minoritet och inte kan genomdriva politik som strider mot riksdagens vilja”

” När nu Sverige dras in i skuldkrisen så gör vi det i ett läge där massarbetslöshet råder vilket naturligtvis är djupt oroande. Vi kommer att fortsätta att efterlysa effektiva satsningar på utbildning framför kostsamma och ineffektiva skattesänkningar i det här läget”

Sveriges lågavlönade arbetare är fortfarande trots tidigare skattesänkningar världens högst beskattade. En lågavlönad knegare betalar idag 55-60 % i skatt varav de flesta är dolda. Att påstå att det inte går att sänka dessa skatter är ynkligt.

I samma nyhetssändning bekräftade regeringen att sänkningen av restaurangmomsen ligger fast. Regeringen gynnar alltså en enskild bransch som är ökänd för skattefusk och svartarbete.  

I samma nyhetssändning sades det att Sveriges inköp av helikoptrar fördyrats med 4,7 miljarder på grund av ministerstyre.   

− Pettersson håller inte med Åkesson eller de andra utan är övertygad om att det går att sänka skatterna för arbetare och pensionärer och att det finns 100-tals miljarder att spara på andra områden utan att det drabbar välfärden och det borde Åkesson veta om.

En märklig debatt.

Av Stefan K

Mycket kan sägas om dagens riksdagsdebatt i ämnet integration, men nog förundras man över vissa av debattörernas tillvaro i riksdagen. Maria Ferm har bevisat relevansen i denna fråga förut och kommunistdonnan Christina Höj Larsen som stod och svamlade gav mig kalla kårar. Sitter det verkligen såna människor och bestämmer över vår vardag?

En sak står oss nu helt klar. Vi har bara sett början och inget av partierna i uppgörelsen ser några av de problem som den extrema flyktingpolitiken lett fram till. Sveriges välfärd går på knäna, tal om besparingar hörs nu överallt, skolan är på väg att haverera och arbetslösheten sjunker bara marginellt. Detta är inte invandrarnas eller flyktingarnas fel, utan de politiker som satt denna politik till världen. Det är de som ska bära hundhuvudet!

Socialdemokraten Fredrik Lundh Sammeli sammanfattade allt på ett typiskt sätt. ”Vi tänker under inga omständigheter ge Sverigedemokraterna ett inflytande i migrationspolitiken”. Nej, det har vi märkt och det är därför Sverige nu tänker fortsätta att markera sin särställning i den europeiska invandringspolitiken.

Kanske Jimmie Åkesson borde ställt denna fråga till Sammeli: Luciabeslutet som ditt parti införde 1989. Var det ett tecken på främlingsfientlighet eller en insikt om verkligheten?

Fredrick Federley drivs av ett outslitligt hat till SD och det formade hela hans insats i denna debatt. Att börja prata om 30-talets Tyskland i en debatt som behandlar integrationspolitiken i dagens Sverige vittnar om att alla knep är tillåtna för att dölja den verkliga agendan, den att man helt enkelt inte kan försvara sig med ärliga medel.

Ulf Nilsson (Fp) visade sig vara dåligt påläst när han pratade om regeringens nya och lyckade politik med Arbetsförmedlingens etableringslotsar som ska hjälpa flyktingar ut på arbetsmarknaden. På nyheterna i morse berättade man om att färre flyktingar har kommit ut på arbetsmarknaden efter att denna politik satts i kraft.

Tobias Billström som ändå, i förhållande till de andra, höll en hedervärd profil svarade aldrig på Jimmie Åkessons fråga om den helomvändning han gjort i frågan om de illegala flyktingarna. Är det han som på några månader ändrat uppfattning eller är det den berömda moderata partipiskan som låtit höra av sig?

Sakfrågan om de illegala flyktingarnas rätt till vård besvarades på mer eller mindre märkliga sätt, men inget av partierna gavs chansen att besvara detta: ”När ni nu pratar om solidaritet med de som har de svårt, är då ditt parti berett att ge fri vård till fattigpensionärer, hemlösa, ensamstående kvinnor och andra som har det tufft?