Lokaltidningen beskriver i en lång artikel hur ett gäng kvinnor från ortens utsatta område haft sitt första möte med den svenska allemansrätten och vårt lands fantastiska natur. Bra så, men något skaver.

Jag tänker inte länka till inlägget eller namnge personer i fråga. Ointressant i sammanhanget då själva grunden till lokaltidningens långa artikel är det som kommit att diskuteras på stan och i kompisgängen.

Artikeln handlar om 50 kvinnor från ortens utsatta område som fått chansen att åka ut till en populär ö i den svenska skärgården och där bekantat sig med vår underbara natur och vår allemansrätt. För flertalet av kvinnorna var det första gången man hört talas om Allemansrätten och första gången de vistats i den svenska naturen.

Samtliga kvinnor, förutom ledaren, med namn och klädsel som tyder på muslimsk bakgrund. Det i sig är oväsentligt, även om detta med frivilligt användande av hijab kommer på skam.

Några citat från kvinnorna. ”Jag älskade naturen på. Jag ville inte åka hem”. ” Jag vill göra om resan med familjen och blev väldigt glad när jag förstod att det är möjligt”. ”Det var en väldigt fin resa. Jag har lärt mig att alla människor har samma värde”. ”Nej, nu får du ta hand om barnen och laga mat, det här är viktigt”, Det sista sagt om kvinnornas män och den gemensamma fikastund man har varannan torsdag i en lokal i det utsatta området.

Som sagt, inget fel i att muslimska kvinnor rör lite på sig, att de beger sig ut i naturen och att de älskar detta, men…

Utflykten till denna populära ö är en del av ett skattefinansierat integrationsprojekt som beskriver verksamheten med bl.a. dessa ord. ”Du kan också delta i Integrationsvägledningens aktiviteter, exempelvis arbetsförberedande kurser inom städ och vård, gå cykelkurser, lära dig digitala kanaler och få språkvänner. Eller så kan du delta i vår uppskattade kvinnofika”.

Denna fikastund omnämns ovan och pågår varannan torsdag mellan 16:00 och 17:30. Just den tiden får åtminstone mig att fundera över om kvinnorna som besöker denna fika har ett heltidsjobb eller ett jobb överhuvudtaget?

För några år sedan inledde kommunen ett annat integrationsprojekt. Ett projekt som innebär att personer från främst det utsatta området får chansen att åka gratis buss till badplatser och populära besöksmål utanför centralorten. Även utflykten till den populära ön var helt gratis. Fast nu vet alla att inget är gratis. Det finns alltid någon som betalar och i dessa fall rör det sig om kommunens skattebetalare.

Självklart är det bra, inte minst för muslimska kvinnor, att komma ut i naturen, att få lite motion och att låta männen sköta hushållet – om än under bara några timmar. Fast det är lätt att vara positiv och begeistrad när någon annan betalar.

Att ta sig till platsen varifrån båten till den populära ön avgår, kräver att man har bil. Det går inga bussar dit i normala fall. Vill du sedan ta dig ut till ön är priset detta.

Bara turen med båten skulle kosta 580:- för en fyrabarnsfamilj och redan där tror jag intresset svalnar för de vuxna som levt med att andra betalar.

I kommunen där S&M styr såg resultatet i kommunvalet ut så här i det utsatta området 2022.

Just av den anledningen anar jag att skattepengar kommer att pumpas in i projekt som detta även fortsättningsvis. Att det finns familjer och enskilda personer (främst äldre) ute på landsbygden i aktuell kommun som har det ekonomiskt tufft har helt gått de styrande politikerna förbi. Det kan vara en orsak till att det såg ut så här på landsbygden i kommunvalet 2022.

Tro mig när jag skriver att snacket går och missnöjet gror. Lokaltidningens långa artikel har knappast gynnat synen på svensk migrationspolitik och de styrandes försök att integrera andra kulturer från andra kontinenter.

Av respekt för upphovsrätten är fotot som kröner lokaltidningens artikel omgjord i AI.