VALET 2026. Det verkliga skälet till att S vägrar prata med SD, publicerade bloggen igår. Det handlade om Socialdemokraternas enorma affärskomplex som de byggt upp genom korruption som Sverigedemokraternas partisekreterare Mattias Bäckström Johansson säger att SD i princip varit ensamma om att kritisera. Det stämmer inte att SD varit ensamma om kritiken, flera andra har försökt men det har aldrig, vad jag vet, blivit något drev från journalistkåren som det garanterat blivit om något annat parti ägnat sig åt liknande affärer.
Bloggen har kritiserat Socialdemokraternas mygel många gånger, några exempel nedan.
- Sossarna skyller på styrelsen, men styrelsen är sossar
- Wasta och sossa
- S har korrumperat systemet till sin fördel
- Sossarna stjäl 1.6 miljarder till sin egen valrörelse
Kartlägg det S-styrda affärskomplexet skrev professor Lars Jonung på SvD i april 2025.
Det socialdemokratiska partiet har byggt upp ett affärspolitiskt komplex vars omfattning är unik i världen. Denna struktur öppnar för politisk korruption, skriver Lars Jonung.
Politisk korruption står idag i fokus i den internationella debatten. Diskussionen gäller samhällen karaktäriserade av crony capitalism, ”kompiskapitalism”, där oligarker, enormt rika personer eller familjer, gynnar sig själva genom sitt inflytande över politiken. Här hotas den liberala demokratin av den nära kopplingen mellan politisk och ekonomisk makt. Trumps valseger och Elon Musks framträdande ställning i den nya administrationen i Washington belyser fenomenet.
S-komplexet omfattar också Folket Hus och Parker, tidningar och tidskrifter samt tankesmedjan Arena. Hit hör också organisationer som fackförbunden inom LO, ABF, PRO (pensionärsorganisation), Unga Örnar, Allmännyttan (tidigare SABO) och Hyresgästföreningen. Korsägandet inom denna sfär är utbrett, ofta med LO och Coop som spindeln i nätet. Även det socialdemokratiska partiets lotteriverksamhet är en del av denna affärspolitiska sfär. Listan kan göras ännu längre.
Rörelseföretagen är som regel aktiva på marknader som är nära knutna till kommunernas verksamheter. Kommuner, som är eller har varit S-styrda, har använt den politiska makten till att stödja S-företagen. Mönstret är tydligt i min egen hemstad Lund när det gällt lokalisering av Konsumbutiker, OK:s bensinstationer, ARE-bolagens reklampelare och tilldelningen av tomtmark till HSB och Riksbyggen. Det handlar om överföring av ekonomiska värden i en process som – om vi sett den utomlands – hade klassificerats som renodlad politisk korruption.
Denna debatt gäller utlandet. Men hur är det i Sverige? Vårt land är unikt bland demokratier när det gäller förbindelsen mellan partipolitik och affärer. Det socialdemokratiska partiet har nämligen under sitt långa maktinnehav systematiskt gynnat ett komplex av närstående företag och organisationer genom bland annat lagstiftning och olika former av finansiellt stöd. S-partiet har dessutom direkt ägt företag, ett fenomen som är sällsynt bland västliga demokratier.
Till det socialdemokratiska partiets affärskomplex hör Coop (Konsum med detaljhandel, en gång störst i Sverige), Folksam (en av de största aktörerna inom försäkringsbranschen), OK (numera OKQ8 med omkring 770 bensinstationer), HSB och Riksbyggen (verksamma inom byggsektorn), Fonus (störst i Sverige med omkring 300 begravningsbyråer) samt Familjens Jurist (Sveriges största byrå inom familjejuridik). Några nedlagda företag ingår i bilden som ARE-bolagen (en gång Sveriges största företag för utomhusreklam), BPA (en gång ett ledande byggbolag) och RESO (en gång stor ägare av hotell och turistanläggningar).
S-partiet har med sin affärspolitiska verksamhet en förkrossande stark finansiell bas gentemot sina politiska konkurrenter. Här finns ingen maktbalans eftersom de övriga politiska partierna inte är kopplade till liknande affärskomplex. Det är S-jätten mot några svaga dvärgar.
Som påpekades inledningsvis: inget annat land i Europa uppvisar ett sådant affärspolitiskt komplex som det socialdemokratiska i Sverige. Det bör beskrivas som crony corporativism, kompiskorporativism. Samhällsvetare i Sverige har knappast studerat detta fenomen. Den statliga så kallade Maktutredningen 1985–1990 kastade inte ljus över S-nätverket. Den löpande ekonomiska rapporteringen i dagens massmedier ger föga uppmärksamhet åt kompiskorporativismen.
Det är hög tid att det socialdemokratiska affärskomplexet kartläggs genom en ambitiös statlig offentlig utredning byggd på etablerad samhällsvetenskaplig forskning. En sådan undersökning kräver omfattande resurser och många år av arbete. Utredningen bör ha fyra huvuduppgifter.
Först ska den kartlägga hela S-komplexets framväxt, drivkrafter och omfattning. Här ska den jämföra mönstret i några kommuner med långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav med bilden i kommuner med utdraget borgerligt styre.
I nästa steg ska utredningen beräkna storleken på det ekonomiska stöd via politiska beslut som direkt eller indirekt överförts till företag och organisationer närstående socialdemokratin. Det kommer att röra sig om enorma belopp med tanke på bland annat de subventioner som öppet getts till HSB och Riksbyggen via gynnsamma lån och räntor. Hyresgäströrelsen är ett annat exempel. Den har idag i praktiken en beskattningsrätt av hyresgäster som ger en inkomst på långt över 200 miljoner kronor årligen. Undersökningen bör täcka hela efterkrigstiden för att ge en balanserad historisk kalkyl.
I ett tredje steg ska utredningen studera effekterna på svensk ekonomisk tillväxt av det politiska affärskomplexet. I vilken utsträckning har denna struktur påverkat vår tillväxt? Frågan är berättigad eftersom Sverige tappade i välstånd i förhållande till jämförbara länder under den senare hälften av 1900-talet, det vill säga under det långa socialdemokratiska maktinnehavet.
Slutligen, som en fjärde punkt, ska utredningen analysera om och hur den liberala demokratin kan skyddas från det korporativa system som S-partiet byggt upp. Vilka åtgärder kan stärka grunden för den liberala demokratin? En årlig och öppen redovisning för varje kommun om sambanden mellan S-partiets affärskomplex och den kommunala verksamheten vore en metod att ge väljarna information som skulle främja den lokala demokratin.
Denna fjärde punkt bör vara ett centralt avsnitt i utredningen – en punkt som aktualiserats av den politiska korruptionen i vår omvärld. Om utredningen skulle dra slutsatsen att det socialdemokratiska affärskomplexet har främjat den liberala demokratin i Sverige trots inslaget av kompiskorporativism, bör den i logikens namn föreslå hur andra politiska partier än S-partiet ska få bättre möjligheter att starta egna butiker, bensinstationer, försäkringsbolag, fackföreningar, hyresgäströrelser, begravningsbyråer, juristbyråer och så vidare. Konkurrensen mellan olika partipolitiska affärskomplex borde ju då förstärka den liberala demokratin.
Under åren 1961–1975 arbetade den statliga Koncentrationsutredningen för att kartlägga maktkoncentration och ägarstruktur inom det privata näringslivet. Den producerade inte mindre än åtta delbetänkanden liksom en rad doktorsavhandlingar under sina fjorton år.
Det är hög tid för en ny Koncentrationsutredning med fokus på det socialdemokratiska affärskomplexet nu när vi ser hur den liberala demokratin hotas av sammanväxten av politisk och ekonomisk makt i vår värld.
Lars Jonung, professor emeritus, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168