Många svenskar, såväl politiker som deras väljare, har åsikter om det återvandringsbidrag Tidöpartierna ämnar införa vid årsskiftet. Att ha åsikter är sunt, men frågan man alltid ska ställa sig är om åsikterna bygger på fakta, något man tror eller om de är beroende av vilket parti man sympatiserar alternativt inte sympatiserar med? Åsikterna kring återvandringsbidraget utgör inget undantag.

En för läsare av lokaltidningen välkänd socialist med ett lika välkänt agg till allt som SD gör och säger, visar i en ny insändare att frågan i ingressen är välbefogad. ”Det osmakliga med det här förslaget bottnar i en grundläggande uppfattning om att icke-etniska svenskar inte borde vara i Sverige överhuvudtaget” och ”Därför är det bra att kommunen tar ställning för all människors lika värde”. Ni känner igen argumenten från otaliga debatter i invandringsfrågan.

Därför kan det vara bra med lite fakta kring detta med återvandringsbidrag. Ursprunget togs fram av en socialdemokratisk regering och initiativtagare till detta var ingen mindre än Olof Palme.

Redan 1980 tog Palme och Socialdemokraterna upp detta med invandring i en motion, 1979/1980: 1030. Redan i första stycket står det som kommit att känneteckna Sverige i decennier. ”I dag finns i Sverige omkring en miljon innevånare som antingen själva invandrat hit eller som är barn till personer som invandrat. Om något decennium kommer ca en tredjedel av Sveriges befolkning att tillhöra denna grupp”…//…”Den okontrollerade invandringen har emellertid inte kunnat stoppas”.

I regeringens proposition 1983/1984: 124 (Om mottagandet av flyktingar och asylsökande) kan man läsa följande. ”En flykting som saknar egna medel kan under vissa villkor få bidrag till resa för bosättning i annat land. Om förhållandena ändras i hemlandet och flyktingen önskar återvända dit kan han också få bidrag till resan”.

Senare under 1984 kom så förordning 1984:890 om Bidrag till utlänningars resor från Sverige till annat land. I §5 kan man där läsa att ”Utöver bidrag för resekostnader får bidrag lämnas med högst 10 000 kronor för varje vuxen person och med högst 5 000 kronor för varje barn under 18 år, dock med sammanlagt högst 40 000 kronor per familj”.

Omräknat från 1984 års till dagens penningvärde innebar det en summa på ca 28 600 kronor för en vuxen person och 114 500 för en familj. Detta i jämförelse med det återvandringsbidrag som införs vid årsskiftet, där varje vuxen kan få 350 000 och varje enskild familj upp till 600 000. I inlägget ”Turismen blomstrar i Somalia” från i torsdags kan ni läsa vad exempelvis somalier som utnyttjar kommande återvandringsbidrag skulle kunna använda detta till.

Migrationsverket har på sin sida lagt upp information till de som av olika anledningar vill återvandra till sitt hemland och det är inga nya riktlinjer som lagts upp efter att nuvarande regering tillträdde, utan uppgifter som funnits på plats sedan länge.

Det många missar/väljer att missa är att återvandringsbidraget inte riktar sig till personer som etablerat sig i Sverige, som integrerat sig, som anpassat sig till våra lagar & regler, som arbetar, som betalar skatt och som fullt ut accepterat sin roll som svenska medborgare. Bidraget vänder sig i första hand till de som inte har eller inte ens vill integrera sig, som inte trivs i Sverige och som av andra skäl inte anpassat sig eller på något vis bidrar till det gemensamma. Kort sagt, personer som innerst inne inte vill bo i vårt land. Kan de nås av informationen om möjligheterna och detta bidrag borde det vara en vinst både för samhället och personerna själva. Fast även den informationen förvägras man av vissa kommuner som i etablerade medier lyfts fram som föredömen.

Insändarskribenten jag nämnde i början av inlägget använder sig av de idag väldigt uttjatade argumenten om ett etniskt Sverige, att SD inte vill ha några invandrare alls i landet och att de som finns ska skickas hem. De argumenten om något, visar prov på okunskap och att han med största säkerhet bygger sina åsikter på vilket parti han sympatiserar med och visar agg gentemot.

SD har idag ett stort antal representanter i både riksdag och kommuner med utländsk bakgrund, inklusive utomeuropeisk sådan. Skulle de välja att representera ett parti som än idag benämns med epitet som rasister och nazister? Är dessa politiska representanter kanske mer okunniga, naiva och historielösa än insändarskribenten ifråga och andra som använder sig av dessa väl inövade floskler?

Redan 2017 rapporterade SVT om att allt fler med utländsk bakgrund röstar på SD.

2021 publicerade SCB en stor opinionsundersökning som visade att SD fortsatt att växa bland utrikesfödda.

Så sent som i augusti beskrev journalisten och förre SR-medarbetaren Negar Josephi, att SD är allt mer populära bland invandrare. Framför allt hos personer som flytt islamister i Mellanöstern.

Det är klart att fakta som de ovan svider i ögonen hos alla som i decennier kallat SD för rasister, extremister, främlingsfientliga och nazister. Det visar också okunnigheten och ointresset av att tänka utanför sina egna snäva ramar.

Nådastöten för nämnda insändarskribent och andra som ratar återvandringsbidraget som sådant, kom nu i november. En undersökning som Indikator opinion gjorde tillsammans med Järvaveckan visade att 42% av de med utländsk bakgrund ställer sig bakom detta med höjt återvandringsbidrag. Själva undersökningen kan ni ta del av här.

Självklart vill många återvända till sitt hemland. Den längtan gör sig säkert än mer påtaglig nu när vintern knackat på dörren och varför vissa kommuner inte vill bidra till detta återvändande borde förbrylla också de som faktiskt vill.