"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Delta Rhythm Boys var en amerikansk sånggrupp bildad 1934 på Langston-Universitetet, Oklahoma. Gruppen gästade flera gånger Sverige och sjöng in flera svenska sånger på skiva.
Jag har ett svagt minne av ”The boys” det mesta fylldes på av diverse åskådare och mina föräldrar under tidens lopp…
Som de hade tagit med mig, då mitten 1950 talet, som liten pilt i c.a. 2-3 års åldern.
Det var sent på kvällen i den lilla bruks orten de uppträdde i.
Jag fick ett så kallat spel, gapade och skrek medans jag klättrade mellan stolarna.
”The boys” avbröt, och kom ner tillsammans med diverse åskådare som undrade
varför jag levde rövare.
Varvid jag efter ett tag, gråtande skrek ”vill inte se de där skitiga farbröderna”
Det utbröt ett massivt gapskratt, som konstigt nog lugnade ner mig så
att föreställningen kunde fortsätta.
Jag var förmodligen helt övertygad om att deras mörka hy berodde på att de
ej skött sin personliga hygien ordentligt.
Konstigt nog känns det som jag kommer ihåg utbrottets stol klättrande
samt Flickorna i Småland.
Svår verifierat, som alla då närvarande har ”trillat av pinn”
Ja, där ser man. Vad SFI lyckas med. Och den gången kostade det inte en krona – men tillförde Sverige och förhoppningsvis DRB (Delta Rythm Boys) mycken glädje.
Dessa män hade en bakgrund på ett universitet i Oklahoma Oklahoma Colored Agricultural and Normal University grundat redan 1897. Det fanns alltså öppningar för Amerikas ursprungsfolk och för svarta i sydstaten Oklahoma.
Det vore intressant att höra vad intersektionalisterna och BLM-rörelsen har att säga om detta fenomen.
Jag såg DRB på Furuviksparken (söder om Gävle) sent 1950-tal. Då hade vi redan tagit till oss ”brassarna” Pele, Didi, Garincha och de andra från fotbolls-VM 1958. Det sägs i dag (av vissa) att Sverige är och alltid har varit en rasistisk bastion. Men jag kan inte hålla med om det.
Tack för den @FjärranÖsternRedaktionen.
Jag har ett svagt minne av ”The boys” det mesta fylldes på av diverse åskådare och mina föräldrar under tidens lopp…
Som de hade tagit med mig, då mitten 1950 talet, som liten pilt i c.a. 2-3 års åldern.
Det var sent på kvällen i den lilla bruks orten de uppträdde i.
Jag fick ett så kallat spel, gapade och skrek medans jag klättrade mellan stolarna.
”The boys” avbröt, och kom ner tillsammans med diverse åskådare som undrade
varför jag levde rövare.
Varvid jag efter ett tag, gråtande skrek ”vill inte se de där skitiga farbröderna”
Det utbröt ett massivt gapskratt, som konstigt nog lugnade ner mig så
att föreställningen kunde fortsätta.
Jag var förmodligen helt övertygad om att deras mörka hy berodde på att de
ej skött sin personliga hygien ordentligt.
Konstigt nog känns det som jag kommer ihåg utbrottets stol klättrande
samt Flickorna i Småland.
Svår verifierat, som alla då närvarande har ”trillat av pinn”
Sedan dess, bland annat, ett trogen jazz fan
Undrar vad det kan vara för typ ”digital byfåne” som ger tumme ner åt en event beskrivning som inte på något sätt framför några åsikter ???
Ja, där ser man. Vad SFI lyckas med. Och den gången kostade det inte en krona – men tillförde Sverige och förhoppningsvis DRB (Delta Rythm Boys) mycken glädje.
Dessa män hade en bakgrund på ett universitet i Oklahoma Oklahoma Colored Agricultural and Normal University grundat redan 1897. Det fanns alltså öppningar för Amerikas ursprungsfolk och för svarta i sydstaten Oklahoma.
Det vore intressant att höra vad intersektionalisterna och BLM-rörelsen har att säga om detta fenomen.
Jag såg DRB på Furuviksparken (söder om Gävle) sent 1950-tal. Då hade vi redan tagit till oss ”brassarna” Pele, Didi, Garincha och de andra från fotbolls-VM 1958. Det sägs i dag (av vissa) att Sverige är och alltid har varit en rasistisk bastion. Men jag kan inte hålla med om det.