INRIKES. Det är avgörande var ett barn bor för att det ska få hjälp i tid av barn- och ungdomspsykiatrin, något som bryter mot barnkonventionen. Det slår barnombudsmannen Elisabeth Dahlin fast i den senaste årsrapporten som idag lämnas över till regeringen.

I rapporten framgår också att allt fler barn uppger att de har psykiska besvär och att behandlingen med psykofarmaka ökar kraftigt och skiljer sig mellan regionerna samt att det finns stora kunskapsbrister om barns psykiska ohälsa i allmänhet.

-Pettersson tycker det är något skumt med alla barnombudsmän, socialsekreterare, kuratorer, Rädda barnen, BUFFF och FN:s barnkonvention. Samhället plöjer ner miljarder på institutioner mot vad det gjordes tidigare men barnen verkar inte få det bättre, snarare tvärtom.

Läs gärna: Stockholm i Petterssons barndom

***

Vi hade vänner utan Facebook, cyklade utan hjälm och borde vara döda

HISTORIA. Det här inlägget börjar närma sig 15 år men jag publicerar det, lätt ändrat då och då, ändå. Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-, 50-, 60- och några år in på 1970-talen inte ha överlevt. Vi cyklade utan hjälm, vi metade på bryggorna utan flytväst, vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp.

Vi drack vatten direkt från kranen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev inte överviktiga för vi var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när det blev mörkt. Ingen kunde få tag på oss under hela dagen – ingen hade mobiltelefon.

Morsan och farsan sa att ungarna kommer nog hem när de är hungriga.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-box – inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surroundljud, inga datorer, inget Wifi, eller Internet och tro det eller ej, ingen smartfån i näven.

Vi hade vänner utan Facebook, Instagram, Twitter och TikTok. Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss med knivar, sköt med pilbåge, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. För det var olyckor och utbildning! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva. Den som är med i leken får leken tåla sades det om någon gnällde.

Vi slogs med varandra, en mot en, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.

Trots alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. Några gick det åt skogen för, men troligen färre än idag trots alla regler, barnombudsman, FN:s barnkonvention, psykologer och kvartssamtal.

Vi fick inte skjuts utan fick gå eller cykla. Vi spelade brännboll och fotboll på gator och torg, vi åkte bil utan bälte och hemska tanke vi hade föräldrar som rökte i bilen.

Den generationen har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De senaste 50-60 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Då när barndomens ängar var gröna byggdes hus och vägar överallt, det fanns poliser och skolor i varje by, läkare gjorde hembesök om man önskade, ordet vårdköer var inte uppfunnet och skatterna var lägre eller samma som omvärldens.

Sedan dess har skatterna höjts gång på gång och ni vet vad som hänt, nu räcker pengarna inte ens till underhåll av vägar och byggnader, det finns inga poliser på gatorna, inga skolor i byarna, vårdköer som räcker längre än en tubkikare ser och överallt byråkrater och regler.

Har det gått bra för dig så du har fått råd med en sommarstuga som du vill skaffa ett dass till måste du göra en konsekvensanalys, en miljöutredning och skaffa tillstånd för din och familjens skit.

Är du däremot politiker går det bra att ta emot hundratusentals människor från fjärran land som också skiter, använder el och behöver bostäder och jobb. Detta utan tillstånd, miljöutredning och konsekvensanalys.

Tänk om alla dessa som arbetar i migrationsindustrin och dess biverkningar kunde ägna sig åt något annat, tänk om alla dessa skattekronor som plöjs ner på asylboenden, SFI-utbildning, socialbidrag osv skulle kunna användas till något vettigt?

Tänk om alla dessa, ja ni är inte dumma, mina vänner, många av er är födda en tid när det var livsfarligt att leva och ändå gör ni det. Grattis!

-Pettersson skrev detta som en insändare i lokaltidningen för runt 20 år sedan, hade det på bloggen 2010 och några gånger till och som ni vet är inget nytt under solen.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168