HISTORIA OCH TRADITION. Svenska dagen firas bland finlandssvenskarna den 6 november samtidigt som man i Sverige firar Gustav Adolfsdagen. På Folktingets svenska dagen-fest blir det prisutdelningar, musik av finlandssvenska artister och intressanta samtal i direktsändning från Sellosalen i Esbo den 6 november. Sänds direkt kl. 18.00 i Yle Fem och på Yle Arenan. I år ordnar Folktinget Svenska dagen-festen i Esbo, som också råkar fira 50 år som stad. Svenska dagen firas traditionellt för att fira tvåspråkigheten i vårt land.

Dagen instiftades av Svenska folkpartiet och firades första gången år 1908. Dagen var avsedd att verka för den finlandssvenska befolkningens sammanhållning och har sedan dess fungerat som ett slags nationaldag för den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Svenska dagen är således äldre än både Svenska flaggans dag (sedermera Sveriges nationaldag), som instiftades 6 juni 1916, och Finlands nationaldag Självständighetsdagen instiftad 6 december 1917.

På Svenska dagen sjungs Modersmålets sång, med text och musik av Johan Fridolf Hagfors. Dagen är också en stor festdag med middagsbjudningar och underhållning i de större städerna och aktiviteter i föreningar, på daghem och skolor i hela Svenskfinland. Numera talar man sällan om att dagen också är Gustav Adolfsdagen, även om minnet av hjältekonungen från början uttryckligen var en del av tanken bakom festdagen: ”Gustaf II Adolf är vår historias största minne, väl värt att bliva den medelpunkt, kring vilken Finlands svenska befolkning skrider till samling på en dag, då denna ur sina hävder vill hämta nytt mod och nya krafter i striden för sin rätt att vara sig själv, att bevara sin nationalitet” 

I vanlig ordning delas Folktingets Bojan Sonntag-pris ut av Folktingets garanter och så utses också Årets klimathöjare och en Samvetspristagare.

Priset Årets klimathöjare, ges till en person som har höjt stämningen i Svenskfinland, m.m.

***

HISTORIA. Finland blev en självständig stat den 6 december 1917 efter att ha tillhört Ryssland sedan Sverige förlorade ett av många krig mot Ryssland år 1809. Sverige överlät Finland, Åland, dåvarande Västerbotten och Lappland till Ryssland. Området blev autonoma Storfurstendömet Finland.

1917 förklarade sig Finland självständigt. Därefter utbröt 1918 det finska inbördeskriget mellan socialisterna (de röda) och de konservativa (de vita). Under Andra världskriget stred Finland två gånger mot Sovjetunionen och var tvunget att avstå största delen av Karelen till Ryssland.

Europa år 1648

Nåväl, under 1200-talet blev Finland ”svenskt” med svenska lagar och ett eget biskopsstift. Den 15 februari 1362 blev Finland likställt med övriga svenska landskap och ombud skickades för att delta i de svenska kungavalen. Havet var då en länk som var bättre än landsvägen. Stockholm – Åbo gick betydligt fortare än resan från Älvsborg (nuvarande Göteborg) till Stockholm.

När vi idag pratar om vårt avlånga land ska vi minnas att drottning Kristina en gång beskrev Sverige som sitt fyrkantiga land, ungefär lika långt som brett. Då, under stormaktstiden tillhörde även Estland med flera områden Sverige.

När man vid den tiden talade om Finland menades trakten kring Åbo eller Åbo biskopsstift. Finland låg då som nu mellan Sverige som då var katolskt och det ortodoxa Novrorod.

De svenska kungarna lät bygga Åbo slott och Tavastehus för att skydda sig mot anfall österifrån och för att stärka sin egen ställning i området. Efter långa stridigheter mellan Sverige och Novgorod slöt man slutligen fred år 1323 i Nöteborg, och samtidigt drog man upp en gräns i öster. Det var då Finland blev en del av Västeuropa.

Finland tillhörde det gamla svenska området. Invånarna hade rätt att utse personer som representerade dem i riksdagen. Alla stånd, adel, präster, borgare och bönder, de valde egna riksdagsmän. Sådana rättigheter hade man inte i Baltikum eller i de tyska provinserna som också var svenska under 1600-talet.

Gustav Vasa blev kung år 1523, och samtidigt upplöstes den union, Kalmarunionen, som förenat Sverige inklusive Finland, Norge och Danmark sedan slutet av 1300-talet. Kungen genomförde också reformationen, som innebar att Sverige övergav den katolska tron och övergick till lutherdomen. Kyrkans makt minskade i samma takt som kungens ökade.

Gustav Vasa gjorde också Sverige till ett arvkungadöme: från och med nu skulle den äldste sonen ärva kronan. Tidigare hade kungen utsetts genom val.

Dessutom förbättrade han den statliga byråkratin så att Sverige fick en stark statsmakt. På så sätt lade han grunden för den utveckling som skulle fortsätta under stormaktstiden, som man brukar kalla perioden mellan 1611 och 1718, i Finland sägs att stormaktstiden upphörde 1721. Samtidigt som Sverige miste sin ställning som stormakt blev Ryssland allt starkare. Ett tecken på detta var grundandet av Sankt Petersburg år 1703. Staden grundades längst inne i Finska viken där det tidigare hade funnits en svensk fästning.

Man har räknat med att det år 1570 bodde 850 000 människor i det svenska riket, år 1600 1,2 miljoner och 1750 ungefär 1,8 miljoner människor.

Låt det sjunka in, vi var alltså färre än två miljoner på ett betydligt större område än Sverige är idag och var ändå en stormakt. Visserligen hade vanligt folk det inte lätt men vad säger att vi måste var så många idag?

Under 1500-talet fanns det väldigt få städer, och de som fanns var små. Under 1600-talet grundades fler städer, och inflyttningen till städerna ökade. De var ändå mycket små om man jämför med andra länder i Europa. Som exempel kan nämnas att det i slutet av 1500-talet bodde ungefär 10 000 personer i Stockholm och vid mitten av 1700-talet ungefär 60 000, med andra ord ungefär lika många människor som det i dag bor i t.ex. Vasa, Finland.

I det svenska riket var det mycket vanligare än i andra länder att bönderna ägde sin egen jord. Det betydde att de betalade skatt till kronan, inte till adeln. Dessutom betalade de en skatt som kallades tionde och som delades mellan kronan och kyrkan. I jämförelse med bönderna i resten av Europa hade de svenska bönderna ett större politiskt inflytande i och med att de hade rätt att delta i riksdagen. Detta gällde alltså också de finländska bönderna.

Sverige var alltså ett bondeland, men det var också en stark militärstat som förde krig på krig, det kostade pengar och soldater. Inkomsterna kom från koppar och järn som såldes till utlandet, och resten kom från de skatter som invånarna betalade.

En viktig tanke var dessutom att kriget skulle ”föda sig självt”, alltså att armén skulle försörja sig utanför de egna gränserna, i det område där den just då befann sig. För att sköta utskrivningen av soldater och indrivningen av skatter skapades en förvaltning som var så effektiv att man i Danmark och Ryssland använde den som modell.

Under den största delen av stormaktstiden använde kronan sig av utskrivningar för att få soldater. Det gick till så att prästerna antecknade namnen på alla dugliga män i trakten, och sedan tog kungen ut var tionde till krigstjänst. Utskrivningarna var förstås illa omtyckta.

De som hade mycket pengar kunde betala någon i utbyte mot att han blev soldat. På vissa håll var det vanligt att människor rymde för att slippa bli soldater. I slutet på 1600-talet infördes ett nytt system, indelningsverket. Det fungerade så att alla gårdar delades in i grupper. I varje grupp, som kallades rotar, fanns mellan två och sex gårdar. Varje rote skulle bidra med en soldat, ryttare eller båtsman.

Soldattorp, även kallat knekttorp eller soldatboställe är i Sverige och Finland ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet från 1600-talet till år 1901. De kallades också Ryttartorp eller Båtmanstorp beroende på vad den indelte soldaten hade för uppgift i försvaret,

Soldattorpet bekostades av den rote som ansvarade för soldatens uppehälle och bostad och enligt stadgan skulle husgrunden vara 8 x 4 meter och husets höjd vara sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.

Alltså 32 kvadrat för de ofta barnrika familjerna och öppen eld, vedspisen kom först i mitten och slutet på 1800-talet och var en revolution.

In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en torpbesiktning vart tredje år även om samme soldat bodde kvar.

Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.

Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare.

En mycket stor del av dem som skrevs ut som soldater och drog ut i kriget återvände aldrig. Det har beräknats att ungefär en halv miljon män dog i fält mellan åren 1620 och 1719. Det betyder att tre av tio vuxna svenska män dog som soldater, de flesta av olika sjukdomar.

Språket var ett problem i riket, olika dialekter gjorde att det ibland var svårt att förstå varandra och till det kom finska, estniska, samiska, tyska  men det svenska språket användes av staten och även latin var viktigt inte minst i undervisningen i Finlands först universitet, Kungliga akademin i Åbo som grundades 1640.

De allra flesta i Finland talade finska, men inom förvaltningen pratade man svenska. Karl den IX och generalguvernör Per Brahe tyckte att de var bra om ämbetsmännen lärde sig finska men det struntade de flesta i.

Kungörelser och andra viktiga meddelanden till folket översattes sällan utan prästerna fick tolka.

När Sverige fått stryk under den stora nordiska kriget, 1700–1721, bestod det svenska riket i stort sett av det som i dag är Sverige och Finland och av ett litet område i den norra delen av det som i dag är Tyskland. J

Befolkningen var liten, år 1700, c:a 1,8 miljoner totalt. 100 år senare var vi 3 miljoner. Barnen blev inte fler men människorna levde längre, det ar lättare att skaffa mat och läkarvården blev bättre.

Finland var den del av det svenska riket som gränsade mot Ryssland, och det drabbade finnarna hårt.

Runt sekelskiftet 1800 var det krig runt omkring i Europa. Ryssarna, kejsar Alexander och fransmännen, kejsar Napoleon gick i blockad mot Storbritannien.

För att tvinga Sverige att också ansluta sig anföll Ryssland Finland i februari 1808. Det här kriget mellan Sverige och Ryssland kallas finska kriget och ledde till att Finland år 1809 blev ett autonomt storfurstendöme under Ryssland. Det betydde att Sverige förlorade en tredjedel av rikets areal och en fjärdedel av befolkningen. År 1815 förlorade Sverige sina sista provinser i norra Tyskland, och fick på så vis sina nuvarande gränser.

Det var lite kort om Sverige och Finlands 600-åriga gemensamma historia, och vi får önska vår östra landsdel lycka till på Svenska dagen…

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168