ENERGI & KLIMAT. Elsa Widding är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och har arbetat i energibranschen under 25 år, bland annat för tre av de fyra största energibolagen i Norden. Då hon arbetade på Näringsdepartementet blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna – hon försökte nämligen stoppa Nuon-affären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Tyvärr misslyckades Widding och det kostade svenska skattebetalare minst 50 miljarder kronor.

Idag arbetar Elsa i sitt eget konsultbolag Elsa Widding AB med klimatfrågan och strävar efter en klimatdebatt baserad på saklighet och vetenskap istället för alarmism och känslor. – Klimatfrågan har utvecklats till en mångmiljardindustri. De alarmistiska budskapen som framförs av media är kraftigt vilseledande mot både beslutsfattare och allmänhet. Det har gått så långt att frågan knappt tål att debatteras, skriver Elsa Widding i förordet till sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras?

Elsa Widding har  var med på bloggen några gånger…

HÄR hittar du Elsas Youtube-kanal, där hon samlar alla aktuella och framtida filmklipp. Var noga med att klicka på ”Prenumerera”-knappen, så att du inte missar när det kommer något nytt 

Nedan följer exempel på varför det är så oerhört viktigt att koordinera den skeptiska kunskapen:

Ide, manus och presentation: Elsa Widding
Introduktionsvideo och musik: Ulf Gabrielsson och Carl Johan Thore
Filmning och redigering: Ulf Gabrielsson

Elsa Widding

Fortsättning klimatmyt nr. 5 I detta avsnitt fortsätter jag att ifrågasätta påståendet att vi befinner oss i en klimatkris. Är det inte snarare en miljökris än en klimatkris som vi närmar oss med stormsteg? Att många människor bär på uppfattningen att vi befinner oss i en akut klimatkris är kanske inte så konstigt om man lyssnar till vad som förmedlas via våra medier.

Jag vill gärna poängtera hur fel slutsatserna kan bli om man inte intresserar sig för den vetenskapliga dimensionen av problemet. Växthusgaserna utgör två procent av atmosfären och av denna lilla andel växthusgaser så utgör koldioxiden 4% och vattenånga 95 %. Av dessa 4 % som är koldioxid så påstås människan ligga bakom 5 % enligt IPCC och 3,4 % enligt rutbilden som jag visar. Bilden kommer från boken ”Inconvenient facts, The Science that Al Gore doesn´t want you to know” av Gregory Wrightstone.

Om man utgå ifrån att det förhåller sig med klimatet ungefär så som IPCC förutsätter så är det fortfarande rätt magstarkt att tala om en kris. Märkligt är också hur IPCC förklarar 1900-talets temperaturvariationer. Temperaturen steg mellan åren 1910-1940, ungefär lika mycket som under 1975 till 2000. Efter 1940 sjönk den med ca 0,4 grader fram till 1975 för att återigen stiga mellan åren 1975 till 2000. Varför den har ansetts stiga sedan slutet av sjuttiotalet (när satellitmätningarna tog i bruk) kan ju inte ha undgått någon.

Det handlar enligt IPCC om en förstärkt växthuseffekt på grund av en ökad halt av koldioxid i atmosfären. Varför den sjönk dessförinnan, efter 1940 och fram till 1975, anses bero på en kraftig utbyggnad av kolkraft och alla föroreningar i luften som har varit avkylande. Vad IPCC däremot har väldigt svårt att förklara är temperaturökningen mellan de varma åren 1910-1940. Därför säger man att solen spelade en roll för temperaturutvecklingen under denna period men inte efter 1950. Det är alltså den ökade växthuseffekten som har varit den bidragande orsaken efter 1950 när koldioxidhalten i atmosfären började öka på allvar men dessförinnan var det solen. Men det som då är lite konstigt är att under åren 1975 till 2000 steg koldioxidhalten från 330 ppm till 370 ppm, dvs. bara 1,12 gånger. Under samma period steg temperaturen med hela 0,5 grader vilket är 5 ggr mer än vad som kan förklaras med växthuseffekten och våra utsläpp av koldioxid enligt IPCC:s tankesätt och modeller. Detta skriver Gösta Pettersson om i sin bok Falskt Alarm.

Men vad var det då som tryckte upp temperaturen under dessa 25 år undrar jag? I dagens avsnitt nämner jag också alla de mätningar av koldioxidnivåerna i atmosfären som gjordes med kemiska metoder innan Chales Keeling startade med mätningarna på Hawaii 1958. Med dessa kemiska metoder har man kunnat fastställa koldioxidhalten i luften ända sedan 1800-talets början. Gösta Pettersson påminner i sin bok Falskt Alarm att det finns kända mätresultat av mer än 200 000 sådana kemiska analyser från tiden för 1960. Mätvärden visar att under 1940-talet så steg inte koldioxidhalten utan den sjönk. Det intressanta är att ökningen av koldioxidnivån decennierna före 1940 svarar mot den kraftiga globala uppvärmningen av jorden under tidigt 1900-tal.

Den efterföljande temperatursänkningen får koldioxidnivån att falla. Koldioxid uppför sig inte som vattenånga och metan i atmosfären. Det logaritmiska förhållandet betyder att ju mer koldioxid i atmosfären desto svårare blir det att få upp temperaturen. Det var en av Ahrenius upptäckter. Jag redovisar Richard Lindzens arbete med att visa hur lång tid det tar att nå 2-gradersmålet givet olika klimatkänsligheter. Vad jag vill säga med allt detta är att det finns oerhört mycket att fundera på och det är långt ifrån självklart exakt hur allt hänger ihop eller om människans bidrag till växthuseffekten ens har någon signifikant betydelse för temperaturutvecklingen.

Ett råd till alla är att inte dra förhastade slutaster utan också lyssna på de vetenskapsmän och kvinnor som sätter frågetecken kring hur mycket vi människor förmår att påverka temperaturen. För även om man tror på varje ord som står i de vetenskapliga rapporterna inom ramen för IPCC AR4 och AR5 så finns det ingen anledning att förstöra vår miljö och ingen anledning att oroa sig för en klimatkris. Det är dags att dra i nödbromsen för en miljöskadlig och livsfarlig ”klimatpolitik”

Myt nr. 5: ”Vi befinner oss i en klimatkris” Jag har delat upp den här myten i två delar. I den första delen förklarar jag varför klimatpolitiken riskerar att leda till en miljökris och i del 2 har jag valt ut ett antal frågor som är bra att känna till innan man går på myten om att vi befinner oss i en kris.

Har den så kallade klimatkrisen blivit en förevändning att strunta i miljön? Miljö- och klimatpolitiken är inkonsekvent och slarvigt hanterad där man silar mygg och sväljer elefanter.

Det finns dock mycket viktiga frågor för en miljö- och klimatminister att lösa och som handlar om helt andra saker än en svagt ökande temperatur i atmosfären. Exempelvis saknas i Sverige en organiserad kontroll av ”miljögiftsimport”. I vardagsprodukter som kläder, matförpackningar, brandskum och plaster används till exempel så kallade högfluorerade ämnen som brukar sammanfattas som PFAS-ämnen, ett samlingsnamn för cirka 4700 syntetiska kemikalier med många ”effektiva” egenskaper, som tillverkats alltsedan 1940-talet. Dessa ämnen är extremt svårnedbrytbara, kan påverka foster och många är dessutom cancerogena eller har andra allvarliga miljöeffekter på levande organismer.

Förutom våra befintliga miljöproblem har vi nya oroshärdar i form av alla de miljökonsekvenser som uppstår i just kölvattnet av den dumdristiga klimatpolitiken. I ambitionen att bli fossilfria på kort tid så förväntas användningen av elbilar att öka i snabb takt. En motiverad fråga är då hur berg av litiumjonbatterier ska kunna återvinnas på ett bra och miljömässigt säkert sätt. Innan man offrar miljö i klimatets namn borde våra politiker ta ett steg tillbaka och verkligen fundera över om rädslan för en långsamt stigande temperatur ens är ett problem och framförallt om miljökonsekvenserna för att lösa det eventuella problemet står i proportion till den upplevda eller förväntade skadan. Klimatministern borde kunna berätta vad vi svenska skattebetalare får tillbaka om vi lever upp till Parisavtalet som antas sänka den globala medeltemperaturen med ett par tiondels grader vid seklets slut, under förutsättning att alla lever upp till avtalet vill säga. Vad är det som är så viktigt med de där tiondels graderna? För det är vad beräkningar med hjälp av klimatmodellerna visar. Läs gärna Björn Lomborg som är en auktoritet på området.

Energisystemet ska ställas om så att det blir förnybart och hållbart. Men vad menar man med förnybart och hållbart? Orden låter trevliga och bra men vad döljer sig bakom? I inlägget påstår jag också att ingenting tyder på att satsningar på sol och vind i det svenska elsystemet kommer att innebära någon minskning av koldioxidutsläpp och jag refererar till en vetenskaplig studie. Här avses: Honga, S, Qvist, SA, Brook, BW, 2018, economic and environmental costs of replacing nuclear fission with solar and wind energy in Sweden. Energy Policy, vol 112, 2018 sid 56-66.

***