Hederskultur är en fråga som diskuterats i många år. Hur många gånger har vi inte hört politiker debattera detta importerade fenomen med löften om att stoppa den? Mycket prat och liten verkstad får känneteckna hela den debatten.
Kvartal publicerar en intressant artikel i ämnet, skriven av Per Brinkemo.
Brinkemo lyfter en intressant fråga i början av artikeln. I början förnekades dess existens för att sedan tas över av rädslan för islamofobi. Hederskulturen sträcker sig också bakom den debatt om könsstympning och kvinnors begränsade rätt till ett eget liv.
Brinkemo pekar på att en viss form av hederskultur finns runt om i världen, men att det är i samhällen med rötter i beduinsamhällen den har stått och fortfarande står som starkast. Länder som Jordanien, Syrien, Irak och Palestina nämns som exempel. Länder varifrån många som sökt sig till Sverige har sitt ursprung.
Ordet klan nämns också i artikeln. Klansamhällen har ofta visat sig stå över de samhällen där de finns. Vi har fått lära oss i Sverige att dessa klansamhällen också importerats hit, vilket inte minst har märkts i de två senaste valen till Riksdag och EU. Självklart ett problem som knappast hör hemma i demokratiska samhällen där man som kvinna, ung som gammal, äger rätten av rösta som man själv vill.
Jag tänker inte fortsätta sammanfatta artikeln, som är den första av två, utan uppmanar er att själva läsa den. Denna och kommande artikel borde läsas och medbringas som underlag till den svenska debatten om hederskultur.
Jag vill ändå av sluta det här inlägget med det sista stycket i Per Brinkemos text.
”Jag kommer att lyfta de nya fenomen vi allt oftare ser i Sverige: hotfulla situationer på akutmottagningar, masslagsmål, tillskyndande släktingar på skolor efter slagsmål mellan elever, kränkt heder och våld mot rättsstaten”
Som av en händelse har del 2 publicerats när detta författats. Ett stycke från denna.
”Det är sorgligt att samhällets beredskap inför vad kollektivistiska strukturer är och betyder är så låg. Vi är ett land som tagits på sängen av att det finns människor som saknar erfarenhet av en liberal, sekulär, demokratisk rättsstat. Är inte det egentligen obegripligt? Eller för att använda det ord som allt fler beslutsfattare använder när de ser sitt handlande i backspegeln – naivt”
Att vi står inför jätteproblem med nyligen och kommande migranter börjar troligen bli uppenbart för de flesta svenskar. Ett annat tillkommande problem är nog om det går och få till någon sammanhållning svenskar emellan, känner ibland att vi blivit så polariserade och stigmatiserade av allt som har med migrantproblematiken att göra så hitta en acceptabel väg framåt blir minst lika ouppnåligt framöver. Sverige kommer definitivt att förändras frågan blir till vad? Som 60 talist med en itutad tilltro på staten tar hand om allt, bättre än vad man själv skulle vara kapabel till känner man sig så grundlurad och stackars barn som får ärva röran.