KD och inte minst Ebba Busch Thor har haft ett sådant högt tonläge som man förväntar sig av ett parti och en partiledare som går spikrakt upp i väljarbarometrarna.

Visst är det lätt att sätta tilltro till det Busch Thor framfört i debatterna det senaste året och visst finns det fler skäl att rösta på KD än L och C, men…

…det visar sig att KD är den ulv förklädd i fårakläder som en del befarat. Åtminstone när det gäller den generösa asylpolitik som S och deras stödpartier nu tänker implementera. Ni vet, just den politik som gör att Sverige sticker ut (något de flesta partier i riksdagen sagt inte är hållbart) och som fick 163 000 asylsökare att bege sig till Sverige 2015. Nu är deras anhöriga på väg hit, bara så ni vet, men har regering och riksdag löst alla de problem som följt i kölvattnet av detta generösa förhållningssätt?

NEJ!

Fast uppenbart spelar detta ingen roll. Det spelar heller ingen roll att bostadssituationen är prekär, att vårdköerna redan är de längsta i den moderna världen, att kommunerna börjar ropa på hjälp, att antalet lärare, poliser, läkare per capita tillhör de lägsta i EU, att antalet fattigpensionärer ökar, att antalet hemlösa ökar, att skolan krisar, att våldet breder ut sig, likaså otryggheten och att Sverige numera används som ett skräckexempel.

KD anser tydligen inte att problemen är tillräckligt stora som de är. Nu ska Sverige åter vara den snälla pojken/flickan i klassen, tvärtemot vad fröken Busch Thor försökt lura i övriga elever.

Rebecca Weidmo Uvell förklarar