Jag tänker inte släppa Hanna Wigh och medias hantering av hennes avslöjande förrän vi har fakta på bordet och polisen gjort sitt.

Nedan ser vi två exempel där skildringen skiljer sig en del.

I Aftonbladet 2017-09-26 får vi veta följande av Hanna Wigh:

”Man arbetar systematiskt för att tysta ner saker och ting…//…där en liten grupp män med makt håller varandra om ryggen och baktalar offren…//…Kvinnosynen verkar vara rena medeltiden”

I Aftonbladet 2013-07-18 får vi veta följande av Hanna Wigh:

”Partiet har varit förvånansvärt bra att ha att göra med…//…De berättade att de skulle stötta mig om jag ville gå ut och prata om det här…//…i partiet finns det en trygghet i att man som kvinna blir hörd”

I bägge fallen har Hanna Wigh utsatts för sexuella trakasserier, men delger oss två helt skilda versioner på det parti hon tidigare företrätt. 2013 var Wigh en av de stora stjärnorna i SD. Hon sågs ständigt representera partiet i debatter och tv-soffor och spådde förmodligen sig själv en lysande framtid. 2017 hade Wigh blivit allt mer osynlig, hade förlorat sin plats i partistyrelsen och läser man mellan raderna skulle hon inte längre få förtroende som riksdagsledamot efter 2018.

Redan 2012, alltså ett år innan intervjun med Aftonbladet, hade Hanna Wigh utsatts för sexuella trakasserier av den man som hon nu anklagar. Varför uppgav hon inte hans namn redan då? Läser ni artikeln från 2013 ser ni att hon istället berömmer honom för det stöd hon fick efter att tjänstemannen utsatt henne för detta.

Då ställer sig två ofrånkomliga frågor.

Lät Wigh bli att anmäla 2013 p.g.a. sin egen tro på en ljus framtid i SD:s partitopp och anmälde hon först nu när denna framtid gick henne ur händerna? Ligger det en sanning i den anklagade mannens version, att de bägge hade en sexuell relation och att Wigh nu väljer att försöka sopa den under mattan för att hämnas eller framstå i bättre dager?

Fortsättning lär följa…