https://jungefreiheit.de/debatte/kommentar/2017/gegenwehr-ist-moeglich/

Artikel i ”Junge Freiheit” översatt till svenska:

Motstånd är möjligt

Hamburg. Paris. Barcelona. Åbo. Europa upplever en sommar av islamisk terror. Än en gång. Ibland är det några få dödsfall och skadade, som slaktas i blint raseri, ibland tiotals eller hundratals. Ibland använder mördarna en kniv som vapen, ibland en skåpbil, men alltid har de något att göra med islam – vid alla tjugo terroristattacker, som hittils har krävt 335 dödsfall i Europa sedan 2015.

Så skrämmande som dessa attackers slumpmässighet, som kan träffa vem som helst när som helst överallt, är den avtrubbade fatalistiska likgiltigheten med vilken massan av européer finner sig i sitt öde som en mordisk ideologi’s slaktboskap, vars terror fokuserar sig på dödandet av så många ”otrogna” som möjligt och redan börjar ha drag av ett folkmord.

Terrorn riktar sig mot folket

Terrorn riktar sig mot slumpmässiga offer ur folket, inte mot de mäktiga. De pratar om kriget mot terrorn, vägrar dock att föra det och nämna fienden vid namn: den radikala islam, som de importerat tillsammans med ett stort antal “fredliga“ muslimer, vilka dock är irrelevanta p.g.a. av sitt likgiltiga tigande.

Europas politiker låter dessa mördande bödlar gömma och breda ut sig i parallelsamhällenas miljöer och att fritt passera förbi öppna gränser och organisera sina attacker, medan de samtidigt även försörjs på bekostnad av de terroriserade.

För att mörklägga detta makalösa svek mot sina egna medborgare, startar de europeiska politikerna efter varje terrorattack ett rituellt fyrverkeri av dimridåer, vars effekt tillförlitligt multipliceras upp med hjälp av deras medbrottslingar i media för att spolas in i våra hjärnor. Hycklande textfraser ska få oss att tro att islamterrorn är en obegriplig naturkraft mot vilken de inte kunde/kan göra något annat än att gråta krokodiltårar.

Med all hårdhet och konsekvens

Samstämmigt med alla de föreningar och organisationer som driver islamiseringen hävdas det att islam och terrorism inte har någonting med varandra att göra och varnar oss för att generalisera och kallar de som pekar på det uppenbara för ”islamofober”. Samtidigt betecknas förövarna som ”fanatiska bilförare” eller ”mentalt störta” med ”oklara motiv” eller retuscheras bort, som om lastbilar och knivar på egen hand angriper tillfälligt närvarande personer, kvinnor och barn.

Offrens identitet stjäls och de berövas sin värdighet. Bilden av ”flykting” pojken som dog p.g.a. hans föräldrars dumdristighet spreds överallt i världen, dock bilderna av de barn som med största grymhet rövats från sina familjer i Barcelona ignoreras av massmedia.

Namnen på de döda och skadade, deras öden och deras anhörigas lidande förblir anonyma, vid ingen minnesstund uttalas de högt, ingen åtanke görs publik och fördömer det lidande de tillfogats. Det är så att ingen ska kunna identifiera sig med dem och kunna fråga de politiska ledarna varför de inte skyddades och varför kampen mot den islamiska terrorismen inte äntligen med full kraft och beslutsamhet förs.

Nämn orsakerna vid namn, stäng gränserna, stränga lagar

• benämnn orsakerna tydligt och klart – den radikala islam och den okontrollerade massinvandringen, som har fört dess anhängare i stora skaror till Europa. Konsekvenserna är logiska.
• stäng gränserna – inte gågator och nöjesfält, de yttre gränserna måste byggas ut till fästningar och säkras med militära medel. Tills dess att terroristhotet har avvärjts, måste Schengensystemet stoppas: brottslingar och terrorister griper man lättast vid gränserna.
• slut på ”välkomstkulturen” – avskaffande av den missbrukade asylrätten, avvisning och utvisning av alla illegala invandrare, ingen tillgång till sociala förmåner för icke-EU-medborgare.
• bekämpande av de parallella samhällena – brottslingar, islamfanatiker och integrationsvägrare skickas hem och eventuellt medborgarskap återkallas. Medborgarskap tlldelas restriktivt, invandringen av anhöriga stoppas. Utländsk finansiering av moskeer och muslimska föreningar förbjuds, visas tendenser till islamism leder det till omedelbar stängning.
• stränga lagar – rättsstaten måste återvinna sin resp. ingjuta respekt. Varje brott straffas och leder till förlust av uppehållstillståndet. Den som ljuger, fuskar och ”förlorar” sina papper inhafteras för utvisning. Om en konsekvent tillämpning av gällande lagstiftning hade tillämpats, hade Anis Amri och många andra islamiska terrorister aldrig ha kunnat ta sig till Tyskland.
• avskräckning genom tuffa sanktioner – islamiska extremister förlorar inte bara sitt uppehållstillstånd, men även deras familjer. Härkomstländerna måste sättas under trycks att ta tillbaka sina egna illegal inresta medborgare och att sätta stopp för deras islamistiska aktiviteter – politiskt, ekonomiskt och militärt.

Frigörande från den idiotiskt tålmodiga resignationen

Den som nu berömmer sig för sitt ”lugn” och låter sig övertalas av politiker med livvakter, terrorismen kan ”inte skada” oss och kommer också ”inte ändra vårt sätt att leva”, den personen tillåter att de ansvariga i politik, rättsväsende och media kan fortsätta att fly från sitt ansvar.

Vårt sätt att leva har redan förändrats, eftersom dussintals, hundratals européerna berövad sitt liv och hälsa av terrorn och ingen vet vem som blir nästa offer. Om vi vill återfå vår frihet, måste vi frigöra oss från vår idiotiskt tålmodiga resignationen och rusta oss för kraftigt motstånd och också kräva detta, de politiker som är ovilliga till detta gäller det att så snabbt som möjligt byta ut.

P.S.

Som vi väl vet är terrorattackerna ”bara” ett av otal importerade högst allvarliga problem.