Brottslighet / Historia / hot / Migration - invandring / Politik / Politiskt korrekt

”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”

Pettersson66 kommentarer

INVANDRARBROTTSLIGHET. Tidigare har två stora undersökningar gjorts om invandrares brottslighet. Den senaste publicerades 2005 och baserades på siffror från åren 1997-2001. Det är hög tid för en tredje, men våra makthavare är mycket ovilliga till en ny undersökning. Är det någon som har en teori om varför regeringen, både den nuvarande och den förra är emot en ny undersökning om invandrarnas eventuella överrepresentation i brottsstatistiken. 

Utredningen börjar bli gammal. Undrar varför regeringen inte vill göra en ny?
Utredningen börjar bli gammal. Undrar varför regeringen inte vill göra en ny?

1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).

 

2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att: den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Rapporten visade också en annan sak. Problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.

Överrepresentationen på 150 procent var genomsnittet för invandrarpopulationen. Invandrargrupper från vissa regioner hade en lägre överrepresentation, och från andra regioner var överrepresentationen högre.

Nedanstående artikel publicerades i DN år 2005 och på Petterssons 2010. Den talar för sig själv, tyvärr verkar inte politiker och journalister vilja diskutera detta trots att vi får bevis dagligen.

Mauricio Rojas, invandrare från Chile, fick mer än många andra, känna av vad som händer den som inte följer etablissemangets oskrivna lagar. Numera bor han i Spanien och detta för att han uttryckt sina åsikter i yttrandefrihetens Sverige.

Vi kan även fråga oss varför det är förbjudet att föra statistik över brottslingarnas etnicitet? Om alla oavsett bakgrund eller etnicitet var likna brottsbenägna finns inget att dölja men något vill regeringen dölja med förbudet, frågan är vad?

Aftonbladet 13/3 2000

Nedan Mauricio Rojas artikel i DN  publicerat 2005-12-12 01:05

”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”

Förhållandena i Sverige kan inte förklara skillnaderna mellan olika invandrargrupper. På onsdag presenterar Brottsförebyggande rådet rapporten ”Brott bland svenskar och invandrare”. Den visar att invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. För grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt, är siffran 300-400 procent. Men samtidigt som invandrare från vissa länder inte alls begår brott oftare än infödda svenskar gör invandrare från andra länder det i mycket stor omfattning. Det är bara olikheterna i invandrarnas sociokulturella arv som kan ge en tillfredsställande förklaring till skillnaderna i brottsbelastning mellan olika invandrargrupper. Ämnet har ansetts vara tabu, men måste nu komma upp till ytan, skriver folkpartiets integrationstalesman Mauricio Rojas.

På onsdag offentliggörs en av de mest fördröjda men behövda rapporter jag känner till, nämligen Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport ”Brott bland svenskar och invandrare”. Den enda hittills befintliga rapporten i ämnet, ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”, kom ut för nästan tio år sedan (1996) och baserades på siffror från 1980-talet.

Att det dröjt tio år innan Brå följt upp denna rapport kan inte förklaras av ointresse för frågan, tvärtom. Sanningen är att det har varit mycket kontroversiellt att över huvud taget undersöka denna känsliga aspekt av vår verklighet.

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten. Studien från 1996 innehåller en hel del information och slutsatser som tvingar oss att undersöka besvärliga aspekter kring vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsligheten i allmänhet och i vissa brottskategorier i synnerhet. Mot bakgrund av detta var det inte svårt att förstå anledningen till Brås nervositet inför publicerandet av den nya rapporten, vilket sedan ledde till att rapportens offentliggörande fördröjdes.

I båda rapporterna finns två grundläggande konstateranden. Det första är att det är infödda personer som står för den stora merparten brott som begås i Sverige.

Det andra är att invandrade personer är klart överrepresenterade i brottsstatistiken. Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer avsevärt, till 300 eller 400 procent, när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt.

Denna allmänna överrepresentation gäller oavsett socioekonomisk status, det vill säga att överrepresentationen består praktiskt taget oförändrad när man jämför exempelvis förvärvsarbete och yrkesgruppstillhörighet i Sverige, samma sak gäller efter kontroll av kön, ålder och bostadsort.

Det är till och med så att den största överrepresentationen finns bland förvärvsarbetande invandrare med tjänstemannayrken (126 procent kontra cirka 90 procent för invandrade personer med arbetaryrken eller icke förvärvsarbetande).

Med andra ord, invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet kan inte förklaras med en enkel hänvisning till socioekonomiska faktorer eller, som det står att läsa i rapporten från 1996: ”Invandrarnas överrepresentation i brottslighet förklaras således inte av en ogynnsam fördelning vad gäller kön, ålder och bostadsort (&) Till detta kan nu läggas att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte heller kan förklaras med att invandrare är sämre lottade än svenskar när det gäller socioekonomisk status.”

Andra förklaringsfaktorer måste således till och där börjar det kontroversiella. Är det själva invandringen som är den förklarande faktorn? Till en viss del kan denna faktor spela roll men det kan inte vara avgörande. Faktum är att olika invandrargrupper sinsemellan visar mycket stora variationer i brottsbelastningen, där några grupper knappast visar någon som helst överrepresentation av brott. I rapporten från 1996 visar det sig till exempel att människor födda i vissa länder i bortre Asien står för en obetydlig överrepresentation, däremot har chilenare och nordafrikaner (från Maghrebområdet) en överrepresentation av brott på cirka 300 procent.

Inte heller kan diskriminering eller ”rasism” vara en avgörande förklaringsfaktor eftersom det då vore mycket svårt att förstå varför chilenarna enligt samma studie uppvisar en betydligt högre brottsöverrepresentation än exempelvis etiopierna och andra grupper från Afrika söder om Sahara, eller varför personer från Mellanöstern skulle ha dubbelt så hög brottsbelastning jämfört med indier och vietnameser.

Detta blir ännu mer påfallande när man studerar olika kategorier av brott mer i detalj. Då finns det inga socioekonomiska eller andra faktorer som direkt har med situationen i Sverige att göra som kan förklara vissa nationaliteters kraftiga överrepresentation i vissa typer av brott. Här finns det uppseendeväckande stora skillnader mellan grupper som ur en socioekonomisk synvinkel är mer eller mindre lika utsatta.

Den aspekt som ofrånkomligen måste beaktas för att kunna ge en förklaring till de frågor som ställs här handlar om invandrarnas sociokulturella arv. Det är bara olikheterna i detta arv som i kombination med andra allmänverkande faktorer – som utsatthet eller diskriminering – kan ge en mer tillfredsställande förklaring till såväl skillnaderna i brottsbelastningen som ”specialiseringen” i vissa typer av brott. Ett sådant påstående har hittills varit mer eller mindre tabubelagt, men det är det enda sättet att verkligen både förstå och ta itu med en situation som är djupt otillfredsställande.

Det är dessutom det enda sättet att sluta tala om alla invandrare som om de vore en och samma grupp. Vi måste sluta tala i generaliserande termer och ta avsteg från påståenden som drar alla invandrare över en kam. Sanningen är att invandrade personer från vissa länder inte alls begår brott oftare än infödda svenskar medan invandrare från andra länder gör det i mycket stor omfattning.

Det handlar emellertid inte bara om betydande genomsnittliga skillnader mellan olika nationaliteter utan också om eventuella skillnader inom olika nationaliteter, eftersom invandrade grupper från ett och samma land kan vara mycket heterogena i termer av exempelvis etnicitet och klasskultur. Vi måste därför fördjupa oss i de olika nationaliteternas sociokulturella bakgrunder och olikheter för att hitta mer hållbara förklaringar till de stora skillnaderna i brottsbelastningen mellan och inom olika invandrargrupper som är så uppenbar.

Exakt hur den nya Brå-rapporten ser ut kommer vi att veta på onsdag. Vi vet inte hur mycket av det insamlade materialet som kommer att redovisas.

Vad vi emellertid vet är att det statistiska material som Brå samlat in före sommaren bekräftade den gamla rapportens knivskarpa analys och kontroversiella slutsatser.

Det är fortfarande där vi har utgångspunkterna för en uppriktig, öppen och seriös debatt som verkligen kan hjälpa oss att ta itu med företeelser som inte bara skadar de direkta brottsoffren utan hela samhällsklimatet och inte minst den allmänna uppfattningen om de personer som kommit till Sverige från alla världens hörn.

MAURICIO ROJAS  Riksdagsledamot och integrationstalesman (fp)

-Pettersson har viss förståelse för PK:s försök att dölja och ”glömma” bort rapporten. Det tyder på att de inte har några motargument och ger en förklaring till varför kriminalvården numera är förbjudna att registrera brottslingars etnicitet.

Andelen för våldtäkt registrerade personer visar en överrepresentation i förhållande till svenskar.

Nordafrikaner 23 gånger
Irakier 20 gånger
Iranier 10 gånger
Jordanier, palestinier, syrier 9,5 gånger
Turkar 9 gånger
Bolivianer, peruaner, ecuadorianer 10 gånger
Portugiser och spanjorer 6,5 gånger
Etiopier 7,5 gånger.
Övriga afrikaner 16,5 gånger

Källa: Brå 1996:2 sid 107

66 thoughts on “”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet””

  38. […] Regeringen vill heller inte visa att det bara är vissa invandrare som står för överrepresentationen. Exempelvis är thailändare, kineser, vietnameser osv. inte mer brottsbenägna än svenskar. Medan folk från Nordafrika och Mellanöstern inte verkar riktigt kloka och det är just de människorna som ska rädda våra pensioner, de som har brottslighet och våld som kulturarv. […]

    Svar

  43. Rapporten är 11 år gammal så det vore intressantare om det gjordes en ny, så man får se vad de tror idag. Själv tror jag att det är många faktorer som spelar in, varav kulturarvet kan vara en.
    Kanske, inte så övertygad.

    Svar

    • Fråga dig istället, varför du är du, i det du tänker och gör. På individplanet menar jag. Beror det på dina föräldrars syn på saker, eller på din egen eftertanke? Vilket avgör mest ditt liv? Dina föräldrar, eller du?

      Svar

  45. Bra att ha ett annat ord för lågt stående individer.
    Annan kultur låter ju ursäktande men är det inte.
    Den som inte kan anpassa sig går under. Så har evolutionen fungerat.
    Titta bara i arbetslivet; Den som kryper mest för chefen får högsta ställningen. Det är livets gång.
    Invasionstrupperna av muslimer, som inte anpassar sig till svenska lagar och regler ska bekämpas.
    De som inte avsäger sig förhållandet med sekten ska bort.
    De som avsäger sig förhållandet med sekten ska välkomnas i svenska samhället.
    Vi kan inte ha ett parallellt samhälle i Sverige.
    Alla muslimer är muslimer — så länge de är muslimer.

    Svar

  46. Klart det är kulturarvet – uppfostran – som gör att folk blir olika, inte hudfärgen. Den är bara en förevändning för vänsterfolk i brist på argument när invandringen ifrågasätts.

    Det är kulturarvet som som invandrare tar med sig som leder till utanförskapsområden, lågt levnadsstandard och ökad brottslighet, som i utvandrarländer. Det vill våra politiker svenskar skall trycka om. Tanken påminner som idioten som slår sig i huvudet med en hammare för det känns så bra när han slutar.

    Politikerna inför problem för att senare ha något att förbättra. Då vill de inte att väljarna skall se tillbaka på partiet som då de vill då de anklagar SD.

    Svar

    • TILLÅT MIG TVIVLA!!! Så enkelt är det i sanning inte. Är vi mest lika italienarna eller vikingarna till vårt inre sätt? Även om italienarna är mer på samma modernt kulturella nivå, är vi nog mer lika de avlägsna vikingarna. Och det finns inget kulturarv där, eftersom asatron ersattes av kristendomen. Men ändock är vi mer lika dessa anfäder, än dessa italienare. Precis som de har mer gemensamt med de förkristna romarna, än med oss. Dante t ex lever väldigt nära hos dem. Som eddan hos islänningarna. Men inte är det samma kultur inte. Eller kulturarv. Det är ju kulturellt sett 180° gentemot det förgågna. Men ändå. Så nåt är det. Men inte kulturlikhet, eller kulturarv inte. Kulturlikhet kan man tala om i det västerländska samhället. Eller i det islamska. Men det väsensskilda förgångna har man ändå mer gemensamt med, än den nutida likartade kultursfären. Som t ex dagens iran men gamla persien. Som verkligen är två mycket olika kulturer. Så det är inte kulturer och kulturarv som avgör likhet i djupet, utan något annat.

      Svar

  48. Kulturarv … vadå kultur ? Begreppet ’kultur’ går inte att associera med varelser som sänkts ned till vilda djurs stadium. Sådana behöver hundratals år för att utvecklas till människoras och få rätt att finnas till, desto mindre ett minimum av kulturgrad på en modest livsstilskala.

    Svar

    • Även bakterier och virus, är kulturer. 🙂 Som man kan odla, om man har den makabra lusten. 🙂

      Sen behöver det ju inte vara någon högtstående kultur precis, för att vara kultur. Kultur, är att ha en gemensam nämnare, oavsett om det är avskrädeslort eller sinnrik konst. Även flugor som gillar skit, har kultur. För alla gillar ju skit. AV DEM. Det är kultur. Men vi västerlänningar, gillar högstående kultur för att vi godheten och mildhetens ljus i våra hjärtan, och Gud i våra sinnen som vissa andra utifrånkommande inte har.

      Svar

    • Truthfighter,
      Jag finner mig i det du säger, du har rätt – annars skulle vi förlora hoppet. Övertygelsen att Gud, godhet och mildhetens ljus finns i våra hjärtan gör att vi står ut med eländet. Synd bara att många fnissar när man nämner Gud och kristendom – vad har de för egna krafter för att uppmuntra och mobilisera varandra – konkret och påtagligt – och ändra på saker …. ? Man väntar på att andra ska ta första steget. Fegt, tycker jag.

      Svar

      • Ja, när kristendomen var stark i vårt land, var vi också ett starkt folk, som hade kraft att hävda oss. Vad står vi upp för idag. Inte våra unika värden heller. Utan demokrati och jämlikhet. D v s alla (h) s rätt, på vår bekostnad, till vår undergång. Det är endast att dåraktigt kämpa för tomhet.

        Men det är inte precis kristendomen som är det viktiga. För hela alltet kring kristendomen har falerat helt. Nej, det är en god tro, på en god Gud som är det viktiga. För utan en god tro, tar muslimernas onda lära över.

  49. Ja, det beror ju inte på boendemiljön i alla fall, det är helt klart. För då skulle ju äktsvenskar som bor i exempelvis Malmö börja härja runt. Kanske på sikt, för att en ny kultur formas, som är svår att i längden hävda sig gentemot. Men ändå… kommer det att ske? Och är det egentligen kultur det handlar om? Kanske är det nåt annat, som är ännu mera tabu att peka på? Mera säger jag inte. Resten får ni tänka till på själva. För, som exempel, hur stora skillnader är det egentligen mellan det Romerska riket, och dagens Italien? Jag bara frågar? Och ligger inte sanningen där nånstans? Okej! TÄNK TILL!!!

    Svar

  50. Att vi känner till detta förhållande är ju en sak men våra motståndare vet det ju också och det gör mig urförbannad att de gör allt de kan för att dölja det. Wolodarski erkänner dock öppet att DN skall bedriva agendajournalistik. Njut gärna av hur han kapas jäms med fotknölarna av Teodorescu(GP) och hon sympatiserar inte ens med Sverigedemokraterna.

    Svar