av Petra Heldt • 27 augusti, 2016
- Vid den amerikanska lutheranska kyrkans senaste samlingsmöte i New Orleans, väcktes förslag både på att stoppa allt amerikanskt bistånd till Israel och att desinvestera i landet. Båda förslagen syftar de facto till att förgöra staten Israel. Förslagens antiisraeliska natur är i linje med gamla tiders lutheranska antisemitiska retorik.
- ELCA-gruppen ”Isaiah 58” hänvisar till två källor. Den ena är boken Faith in the Face of Empire av Mitri Raheb, lutheransk pastor från Betlehem, vilken rekommenderar islamisk sharialag för att råda bot på den israeliska ockupationen. Den andra är Kairosdokumentet, utgivet 2009 av Kyrkornas världsråd, där man argumenterar för staten Israels eliminering.
- Så vem är intresserad av det antisemitiska lutheranska fördraget? Slutsatsen är att alla de som jublar åt denna resolution skulle vilja se Israel försvinna, med en en- eller tvåstatslösning; alla de som ger miljontals dollar till Hamas i Gaza för att möjliggöra förstörelsen av Israel medan de avsedda mottagarna – barnen i Gaza – fortsätter leva i fattigdom; alla de som ser genom fingrarna med att palestinska barn i sommarläger och skolor tränas att mörda judar och förgöra den påstått icke-existerande staten Israel; alla de som undviker att säga sanningen om det rättvisa och rättfärdiga stöd som många israeler ger palestinier.
Lutheranska kyrkor över hela världen förbereder sig nu för att högtidlighålla att det var 500 år sedan grundaren Martin Luthers spikade upp sina teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg, och därmed startade reformationen. Martin Luthers välkända antisemitiska retorik och bibliska kommentarer har gåtts igenom och motsagts av många lutheranska kristna. En generation bakåt i tiden, 1994, fördömde lutheranska kyrkans ledare i USA i samråd det Lutherska världsförbundet (LWF) ”kyrkans grundare Martin Luthers antisemitism” och uttryckte en önskan att ”älska och respektera” det judiska folket:
Att påstå att Luther var ”antisemit” är gammalt förtal från judisk och sionistisk håll, som tyvärr anammats av okunniga kristna och så kallade israelvänner.
Verkligheten är en annan. Luther kritiserade judendomen av teologiska skäl. Ett känt exempel är skriften ”Judarna och deras lögner”. De lögner Luther där angriper är lögner om Jungfru Maria och kristna, som Luther fann när han skulle lära sig hebreiska och då kom att läsa Talmud.
1523 skrev Martin Luther en för judendomen positiv skrift ”Att Jesus Kristus föddes som jude”. I boken ”Marias lovsång”, kapitlet ”Nådens tid varar ännu” skriver han ”Därför skall vi inte
behandla judarna ovänligt, ty det finns
bland dem blivande kristna och dagligen
kommer fler.”
”Judarna och deras lögner” är exempel på en teologisk stridsskrift skriven 1543 i en speciell kontext och på ett pamflettspråk som var vanligt vid den tiden. Den har inget att göra med rastänkande. Ej heller var Luther i nutida mening antisemit eller judefientlig. I en pamflett förväntades man använda ett grovt, överdrivet och våldsamt språk som inte alltid var avsett att tas bokstavligt. Liknande skrifter författade Luther även mot påven. Även Jesus Kristus använder ett liknande språk när han talar om att hugga av handen, riva ut ögat eller lägga en kvarnsten om halsen och sänka i havet.
Jämfört med sin samtid hade Luther en närmast human syn på judarna. Han protesterade mot att den dåvarande påven, Leo X, författat en bulla om att judarna skulle bära ett särskilt skammärke på sina kläder, sälja vad de ägde och bosätta sig i getton. Luther ansåg därvid att Romersk katolska kyrkan behandlade judarna ”som om de vore hundar”.
Att Luther skrev ”Om judarna och deras lögner”, där lögnerna avsåg felaktiga påståenden om Jesus Kristus och Jungfru Maria, har tre orsaker: 1. Judarna hade börjat bedriva mission bland protestanter, flera hade avfallit och detta gjorde Luther mycket upprörd. 2. Luther hade läst Talmud på hebreiska och detta gjorde honom bestört. Judendomens angrepp på kristendomen är långt värre än det Luther skrev om judendomen. 3. Av en judisk man hade Luther fått en skrift som påstod att Jesus föddes för att Maria varit otrogen med en smed. Den judiske mannen ville att Luther offentligt och skriftligt skulle kommentera detta påstående vilket Luther gjorde med sin skrift.
Tre år senare, 1546 höll Luther sin sista predikan i sin födelsestad, Eisleben. Där skriver han angående judarna: ”Vi vill handla med dem i
kristen kärlek och be för dem, att de må
bli omvända och ta emot Herren.”
Källa: Artikel i Kyrka och Folk, nr 19, 2007.
”Martin Luthers välkända antisemitiska retorik och bibliska kommentarer har gåtts igenom och motsagts av många lutheranska kristna.”?
Jag själv är kristen, dock enbart till kulturen och ej i tron och läste Bibeln av ungdomlig nyfikenhet då omedveten att essensen av Bibeln är en av grundstenarna i vår civilisation. Jag försöker också leva efter de åtta budorden. Att Luther skulle vara osedvanligt antisemistisk är för mig en nyhet. Om man är lagd på det viset är hela Bibeln antisemistisk vilket är intressant då Gamla testamentet är till delar Tanakh som är judendomens heliga skrift.
Fokuserar man på Nya testamentet är det från början till slut en uppgörelse med hur judarna levde på den tiden allt ifrån stening av äktenskapsbryterskor via silverpenningar till pöbelns val att benåda Barabas istället för Kristus. Jag antar att det är få eller inga judar av idag som skulle önska dessa tider och seder tillbaka.
Så slutsatsen bör vara att Petra Heldt med flera bygger halmgubbar av orsaker som för mig är okända.
Sunt att dra åt snaran om Israel.
Dessa utvalda, men ack så självömkande mördare får klara sig själva. En hitte på stat i sandlådan klarar världen sig utan .
HAHAHAHA
Ja, de ”starka”religionerna klarar sig uppenbarligen inte utan bidrag. Varken judar eller muslimer (med möjligt undantag för oljestaterna)