HISTORIA. Planens första utgrävning är redan på gång i ”Skallarnas grotta” i Nahal Tse’elim med hjälp frivilliga.
Det israeliska Riksantikvarieämbetet, i samarbete med flera olika myndigheter, arbetar med att främja en plan för omfattande utgrävningar av grottorna i den Judeeiska öknen för att hitta det sista av Dödahavsrullarna.
Israel Hasson, generaldirektör för Riksantikvarieämbetet, säger att: ”I åratal har vårt viktigaste kulturarv och kulturella tillgångar grävts fram olagligt och grottorna i den Judeeiska öknen har plundrats på grund av girighet. Målet med den nationella handlingsplanen är att grundligt undersöka grottorna för att hitta rullar som ännu inte hittats och att därmed en gång för alla rädda dem och låta staten bevara och ta hand om dem.
Kulturminister Miri Regev säger att ”antikvitetstjuvarna plundrar landet Israels historia och det kan vi helt enkelt inte tillåta”.
TIDIGARE. Varför är inte Dödahavsrullarna skrivna på arabiska?
De första Dödahavsrullarna hittades 1947 i Qumran vid Döda havets nordvästra hörn. Fynden väckte med rätta enorm uppmärksamhet. Bland rullarna fanns texter som i ett enda nu gav forskarna 1000 år äldre handskrifter av Gamla testamentets böcker.
Judendomen var vid tiden för vår tideräknings början ingen enhetlig företeelse. Bibelns evangelier berättar om två riktningar vid sidan av huvudströmningen: fariséer och saducéer. Jesus var i konflikt med båda. Dessutom fanns esséerna, ”de fromma”, som bibeln inte nämner något om.
Esséerna hade ett klosterliknande samhälle vid Qumran vid Döda havets nordvästra hörn. Här hade de också ett ansenligt bibliotek. När romerska soldater år 68, under det judiska kriget, närmade sig gömdes biblioteket i kringliggande grottor.
Vad som hände med människorna vet vi inte, men samhället förstördes och biblioteket blev liggande orört ända fram till 1947. En beduinpojke hittade då av en slump den första grottan. Han letade efter en bortsprungen get och kastade på pojkars vis lite på måfå in en sten i ett hål på en klippbrant. Ett krasande ljud hördes när en lerkruka gick sönder. Krukorna var flera och visade sig innehålla pergamentrullar.
Rullarna låg inlindade i linnetyg, precis som mumier. Till en början förstod ingen vilka fantastiska fynd som doldes i de dammiga krusen. Vid den amerikanska arkeologiska skolan i Jerusalem identifierade man dock rullarna som hebreiska handskrifter från vår tideräknings början.
En mängd manuskript och rullar påträffades i elva grottor, däribland större och mindre fragment på hebreiska av alla Gamla testamentets böcker utom Ester. Jesajas bok hittades t ex i ett komplett och i ett ofullständigt exemplar.
Dessutom fanns kommentarer till bibelns böcker, böner, välsignelser, liturgiska texter och regler för sekten. På arameiska hittades en del apokryfiska böcker.
I ett enda nu fick forskarna 1000 år äldre bibelhandskrifter till sitt förfogande. Överensstämmelsen med vår gammaltestamentliga text är förbluffande stor, men till vissa delar stämmer Dödahavsrullarna bättre överens med Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet som enligt traditionen gjordes av 70 lärda i Alexandria och som var färdig omkring 130 f Kr. Det tyder på att den hebreiska texten vid den här tiden fanns i flera versioner.
1955 hittades grotta nummer sju. Här fanns bara 19 små papyrusfragment. Så sent som 2014 hittades nya fragment.
Många bibelforskare måste nu revidera sina ståndpunkter när det gäller Nya testamentets tillkomst. Det förflöt kortare tid mellan händelserna och nedtecknandet än de flesta trott. Bibelns äldsta evangelium och Paulus första brev till Timoteus skrevs under alla omständigheter före år 68, det år då romarna hemsökte ”de fromma” i Qumran.
-Pettersson är lite förvånad efter att ha läst detta och annat om Dödahavsrullarna. Först, det mesta är skrivet på judarnas språk – hebreiska. Annat är skrivet på Jesus språk – arameiska och lite grann på grekiska och koptiska.
Skrifterna är 2000 år gamla men där finns inte ett ord, inte en bokstav på arabiska och där nämns inget om några araber , inget om några palestinska araber och ändå påstår araberna att de har historiska rättigheter till landet…
Google har i samarbete med Israel Museum i Jerusalem gjort Dödahavsrullarna tillgängliga via webben. Totalt är det fem av rullarna som digitaliserats och lagts ut som högupplösta zoomningsbara foton. Ett av manuskripten, Great Isaiah Scroll, har även en interaktiv översättning från hebreiska till engelska. För musen över texten så öppnas en ruta där översättningen av det markerade stycket dyker upp.
Dödahavsrullarna?
Undrar om det står något i dem om det svenska välfärdssamhället?
Håller med Petterson, hur kan araberna hävda att landet Israel är deras. Alla bebis pekar i samma riktning, judarna var först. Jerusalem är otvivelaktigt Judarnas stad. Salemmons tempel fanns långt före en arab satte sin fot in staden. Att sedan araberna byggde sin moske ovanpå templet visar i alla fall inte att de var först på platsen. Jag tycker att Wallström kan läsa lite historia
Precis. Judarna fördrevs från Jude’en år 100 av Hadrianus. Det som kallas för diasporan. Hadrianus döpte om området till palestina, som blev ett proktariat i det romerska riket. Sen inplanterade han araber där, som sen började kalla sig palestiner. Men det är alltså dom som är ockupanter, inte israelerna. De är bara återvändare efter diasporan (förskingringen). Så år 68, fanns inga araber där, och absolut inga s k palestiner. De sk palestinerna, är inte ens ett folk, som har den minsta legimitet. De är arabiska bosättare helt enkelt, från omgivande länder. Främst Syrien. Så att erkänna ”palestina”, var att erkänna Hadrianus ockupation av judisk mark, som sedan skänktes araberna som välkomnades dit, medan judarna drevs bort till nationslöshet i 1800 år. Därför är också palestina-området, judarnas land, och ingenting annat.