I de flesta kommuner finns det kommunala ordningsstadgar. Där det anges var och när man får campa, var man får dricka alkohol, spela musik etc. Dessutom behövs ofta tillstånd för att samla in pengar vid den lokala butiken. I Oxelösunds fall är det ICA och Systembolaget men det ser likadant ut hos de flesta kommuner i hela landet. Varför gör polisen och de lokala politikerna inget när vissa människor bryter mot deras egna regler?
[…] Varför tillåts zigenare bryta mot lagar och regler […]
Zigenarbröllop i Rumänien, stackarna som måste tigga av svenska fattigpensionärer för att få ihop till en fungerande bil !
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3195150/My-big-FAST-Gypsy-wedding-Convoy-super-cars-including-Ferraris-Lamborghinis-brings-Romanian-town-standstill-traveller-celebrations.html
Enskilda poliser har säkert velat ingripa men ledningen sätter stopp. Allt styrs uppifrån, av gapvänstern och av media. Och av våra fega politiker.
Rent ut sagt: zigenarna från Rumänien och Bulgarien är vänsterns nya gosedjur och vänstern får man inte ge sig på hur som helst. Rör inte min EU-medborgare!
Att dom låter vissa folk bryta mot regler och andra inte, beror väl på att politiker och poliser gör skillnad på folk och folk, och att dom vill att det ska vara så.
Men hujanemej! Det vet du väl att man får inte göra skillnad på folk och folk. Det säger Täppas. (ironi).
Min favorit Dr Phil brukar svara när folk förtvivlat frågar honom ”varför behandlar han/hon mig så här?” -> ”Därför att du låter honom/henne göra det”.
Säg STOPP nu. Lagen gäller för ALLA. Inklusive ”romer” och tiggare.
E det inte straffbart för en polis å strunta i å lagföra folk?
Som sagt tidigare så finns det regler och lagar men de måste finnas en myndighet som tillämpar dessa !!!
Vilken är denna myndighet ?
Är det befolkningen i alla städer/byar som ska se till dessa regler följs ?
Kan någon svara på det ?
Lagen ruttnar i det land som styrs av rövarband.
Här kommer skl´s regler om tiggeri ”obs kommunen” lägger grunen
Lokala ordningsföreskrifter
Tiggeri, dvs. att utan erbjudande av någon motprestation utbe sig om ekonomiskt
understöd, är inte straffbart eller ens otillåtet enligt svensk lag. Det gäller även då
sådan verksamhet bedrivs i former som kan beskrivas som organiserade, om man med
detta menar att enskilda som tigger samordnar sin aktivitet samt bor, reser och lever
tillsammans. Det är en annan sak att vissa organisatörer i sådana sammanhang kan
tänkas ägna sig åt verksamhet som är straffbar såsom människohandel enligt 4 kap. 1
a § brottsbalken. I förening med andra omständigheter kan tiggeri dock vara straffbart.
Det kan till exempel vara fallet när den som tigger tar till hot eller handgripligheter
som utgör ofredanden enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Ett annat exempel är om tiggeriet
innefattar vilseledande av dem tiggaren vänder sig till med exempelvis med
förespegling av påhittade handikapp m.m., vilket under vissa ytterligare
2014-12-09 9 (12)
förutsättningar skulle innefatta bedrägeribrott enligt 9 kap. brottsbalken (JO 2011/12 s.
171).
Kommunens rätt att meddela lokala ordningsföreskrifter måste enligt regeringsformen
anges i lag. Enligt 3 kap. 8 § ordningslagen (1993:1617) bemyndigas därför
regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden, en kommun att meddela lokala
ordningsföreskrifter. Bemyndigande för en kommun att meddela lokala
ordningsföreskrifter återfinns i 1 § förordningen (1993:1632) med bemyndigande för
kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen.
Ordningsföreskrifter får enligt bemyndigandet meddelas om de behövs för att
upprätthålla den allmänna ordningen på en offentlig plats. Av 3 kap. 1 §
ordningslagen framgår att en offentlig plats inom ett detaljplanelagt område enligt
huvudregeln inte utan Polismyndighetens tillstånd får användas på ett sätt som inte
stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är
allmänt vedertaget. Ordningslagens krav på tillstånd motiveras av att ett obegränsat
användande av marken för något annat ändamål än det för vilket den i första hand är
avsedd kan orsaka påtagliga störningar i trafiken eller av den allmänna ordningen eller
säkerheten. Föreskrifterna får inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars
göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Tillsynen av att ordningen på
allmän plats upprätthålls ansvarar Polismyndigheten för. Ingripanden som kan komma
att genomföras för att upprätthålla ordningen sker därför genom Polismyndighetens
försorg.
I förarbetena till ordningslagen anförs att det kan finnas behov av lokala bestämmelser
som reglerar penningsinsamling på offentligt plats. Undantag från tillståndskrav för
sådan verksamhet bör emellertid regelmässigt göras i de fall då penninginsamlingen är
ett led i en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som i sig är
tillståndskrävande. Skälet till detta tycks vara att någon prövning från
ordningssynpunkt utöver den som görs i tillståndsärendet rörande sammankomsten
eller tillställningen inte anses behövlig.
Enligt dåvarande Kommunförbundets cirkulär 1995:41 är penninginsamling i
samband med framförande av gatumusik inte tillståndspliktig, dels med hänvisning till
att den enskildes frihet att framföra ett musikaliskt eller annat konstnärligt verk i
sådant fall begränsas, dels med hänvisning till att en musikants insamling i en
instrumentlåda eller på ett klädesplagg är en passiv handling. Det förhåller sig
annorlunda om musikanten går runt bland publiken och samlar in pengar. Ett sådant
tillvägagångssätt betraktas som en penninginsamling som kan omfattas av
tillståndskrav genom en lokal ordningsföreskrift (prop. 1992/93:210 s. 141 f).
Undantag från tillståndskravet kan göras för till exempel skolklasser som samlar in
pengar till hjälporganisationer.
Länsstyrelsen i Västmanlands län beslutade den 26 april 2011 (Dnr 213-1208-11) att
Sala kommuns ordningsföreskrifter, där ett generellt förbud mot tiggeri på offentlig
2014-12-09 10 (12)
och därmed jämställd plats införts, skulle upphävas. Länsstyrelsen ansåg bland annat
att föreskriften om förbud mot tiggeri inte var motiverad med hänsyn till ordningen
och säkerheten på offentlig plats. Att lägga fram ett klädesplagg för att samla in
pengar ansågs påverka ordningen på den offentliga platsen i mindre omfattning och
insamlingen ansågs vara passiv. Förbudet var för vidsträckt och enligt länsstyrelsens
uppfattning innebar föreskriften vidare ett onödigt tvång mot allmänheten och en
alltför långtgående inskränkning i den enskildes frihet.
Rörande gatuförsäljare har man i förarbetena (prop. 1992/93:210 s. 274 f) till
ordningslagen resonerat så att ju mer omfattande och till sin karaktär trafik- eller
ordningsstörande ett ianspråktagande är, desto snävare blir utrymmet för ett
tillståndsfritt ianspråktagande av platsen. Ett nyttjande av platsen som sträcker sig
längre än någon timme kan som regel inte anses vara ett tillfälligt ianspråktagande.
Inte heller blir ianspråktagandet att anse som tillfälligt, om platsen används endast
under någon timme men nyttjaren efter ett kortare uppehåll återkommer till platsen
och återupptar sin verksamhet där. Sålunda krävs tillstånd om en gatuförsäljare nyttjar
en plats på till exempel en gågata under någon timme, varefter han avbryter sin
verksamhet för att kort därefter återkomma till platsen och återuppta sin
försäljningsverksamhet. I än högre grad gäller detta om ett avbrott beror på att polisen
uppträder på platsen. För att ett ianspråktagande av en offentlig plats inte ska kräva
tillstånd uppställs som ett ytterligare krav att ianspråktagandet är endast obetydligt. Av
avgörande betydelse i sammanhanget blir då storleken på ytan av den offentliga
platsen. Är det fråga om en begränsad yta kan således ett mycket blygsamt
ianspråktagande komma att omfattas av krav på tillstånd, om en större del av den
offentliga platsen därigenom tas i anspråk. Av betydelse för bedömningen av
omfattningen av ianspråktagandet blir också om flera personer nyttjar den offentliga
platsen samtidigt, t.ex. om ett stort antal gatuförsäljare samtidigt belamrar en gågata
med stånd och filtar. Det får i så fall göras en samlad bedömning av
ianspråktagandena. Inte heller blir sådana gatuförsäljares verksamhet fri från kravet på
tillstånd enbart av den anledningen att de under verksamhetens gång byter platser med
varandra. Även om en enskild nyttjare skulle anses ta en offentlig plats i anspråk
endast i obetydlig omfattning kan hans verksamhet således anses falla under kravet på
tillstånd, om flera andra personer tar platsen i anspråk på samma eller något liknande
sätt. Samma resonemang som här ovan förs rörande gatuförsäljare skulle kunna
tillämpas på tiggare.
Sammanfattningsvis kan konstateras att utrymmet för att i lokala ordningsföreskrifter
förbjuda tiggeri är begränsat, men att en sådan möjlighet troligen finns. Framförallt
torde det finnas en möjlighet att förbjuda tiggeri på livligt trafikerade platser, såsom
exempelvis vid gallerior där ett stort antal personer passerar eller vid
omstigningsplatser för kollektivtrafik. Ett krav är dock att förbudet är erforderligt för
att upprätthålla den allmänna ordningen. Detsamma gäller för en föreskrift i lokala
ordningsföreskrifter om krav på tillstånd för tiggeri.
2014-12-09 11 (12)
I sammanhanget kan nämnas att JO i beslut den 24 september 2014 (Dnr 457-2014)
kritiserade Polismyndigheten efter en händelse då polisen hade gripit tre personer för
tiggeri, med hänvisning till kommunens lokala ordningsföreskrifter som säger att det
krävs Polismyndighetens tillstånd för insamling av pengar. Gripandet varade i tre
timmar. Grunden för att gripa personerna uppgavs vara att de saknade hemvist i
Sverige och att det fanns risk för att de genom att bege sig från riket skulle undandra
sig lagföring eller straff. JO fann att det stred mot proportionalitetsprincipen att gripa
personerna för misstanke om en förseelse som endast kan medföra penningböter.
Åtal väcktes sedermera mot de tre personerna, men tingsrätten ogillade åtalet.
Tingsrätten motiverade detta med att de gärningar som personerna hade åtalats för inte
var att betrakta som aktiv penningsinsamling. Ordningsföreskriften om krav på
tillstånd var därmed inte tillämplig på deras agerande (Södertälje tingsrätt den 21
februari 2014, B 266-14).
Mycket att läsa men värt det !!!!!
Pga antiziganismfobi.
Icke att förglömma så har vår svenska ”effektiva” polis hitintills hunnit med att utdöma 1500 kissböter.
http://www.svt.se/cachable_image/1436086204/svts/article3081808.svt/alternates/large/kissforbudtt-jpg
Kissböter?
Till zigenare?
Idioter sitter i styret, svårare än så är det inte.