MELLANÖSTERN. Det Osmanska rikets efterföljare, är staterna som bildades efter att osmanerna valt fel sida under första världskriget och förlorade. Imperiet delades upp av dåvarande FN, Nationernas förbund (NF), i ett 20-tal nationalstater, bland andra Libanon, Syrien, Irak och Turkiet. Nationernas förbund åtog sig den 24 juli 1922 att upprätta Israel, en judisk stat skulle återupprättas på dess historiska plats i Judéen och Samarien, som sedan romartiden kallades Palestina. Alla andra nya nationalstater som Nationernas förbund hade beslutat om kom att upprättas under mellankrigstiden – men inte Israel.
När Israel utropades som självständig stat 1948 uppstod lämnadge/fördrevs runt 700.000 araber från det som blivit Israel. Dessa araber betraktas fullt begripligt som flyktingar, men bara där i det som araberna kallar ”Palestina” betraktas barn, barnbarn och barnbarnsbarn också som flyktingar. Det är obegripligt.
Ingen betraktar idag ättlingarna till finnarna som flydde från Karelen och Ingermanland, balterna som flydde, de 12-14 miljoner tyskar som fördrevs från Östeuropa eller andra som flyktingar. Varför har ”palestinierna” en gräddfil som i snart 80 år drabbat dem.
Flyktingstatusen i de flesta konflikter upphör när människor får ett nytt medborgarskap och etablerar ett nytt liv. Miljontals tyskar fördrevs från Östeuropa efter andra världskriget. Hundratusentals greker och turkar bytte hemland. Hinduer och muslimer flydde över de nya gränserna mellan Indien och Pakistan. Deras tragedier försvann inte, men deras barn och barnbarn är inte längre flyktingar.
”Palestinierna” har blivit undantaget.
Det är knappast Israels fel att araberna från Israel inte fått bli fullvärdiga medborgare någonstans i den enorma muslimska regionen.
Flyktingstatusen i de flesta konflikter upphör när människor får ett nytt medborgarskap och etablerar ett nytt liv. Miljontals tyskar fördrevs från Östeuropa efter andra världskriget. Hundratusentals greker och turkar bytte hemland. Hinduer och muslimer flydde över de nya gränserna mellan Indien och Pakistan. Deras tragedier försvann inte, men deras barn är inte längre flyktingar.
Palestinierna blev undantaget.
De arabiska flyktingarna integrerades aldrig fullt ut i sina ny länder, delvis därför att arabiska regeringar ville att flyktingfrågan skulle ligga kvar på den politiska dagordningen, dessutom har de fått bra hjälp av FN.
Under samma tid som araberna flyttade/fördrevs från Israel utspelade sig en annan flyktinghistoria som fått betydligt mindre uppmärksamhet.
Efter 1948 lämnade och fördrevs omkring 850.000 judar från arabvärlden där de bott i tusentals år. De flesta hamnade i Israel. Deras egendomar konfiskerades i ursprungsländerna. Deras samhällen försvann. Deras tusenåriga historia blev några små notiser.
De judar som fördrevs från arabvärlden blev israeliska medborgare och upphörde därmed att vara flyktingar. Detsamma gällde de araber som stannade kvar inom Israels gränser efter 1948. Flyktingstatusen upphörde när de fick medborgarskap och en permanent hemvist.
Frågan uppstår då varför en arab i fjärde generation kan ha ett anspråk på sin farfars fars hus i Jaffa eller Haifa medan en judisk familj inte tillåts ha några anspråk på släktens hus i Bagdad eller Kairo.
Om flyktinghistorier är ärftliga, varför gäller de bara åt ett håll?
DUMVänstern här i Sverige ställer inga krav på muslimer,? Varför tänker jag på ett hästdjur med långa öron när jag hör talas om vänstermänniskor?
Tony
Folk har olika perspektiv, man behöver inte vara dum för att man har olika åsikter. Fast det är intressant hur åsikter skapas, jag tror inte att vi är så fria i att skapa egna åsikter. Utan det är kanske en spegling av samhälle och uppväxtförhållanden.
Idén om palestinierna är en sovjet-idé som lever kvar inom vänstern än idag. En vänster som hyllade Sovjet, nuvarande Ryssland.
Orättvisor bara åt ett håll låter som hur en socialist tänker. De skall ha alla fördelar, alla skall dela med sig till dom.
Denna konflikt kommer inte att lösas.
Ja, vill man utpeka en som har fel och en som har rätt. Kan man göra så.
Man kan också försöka förstå båda parternas perspektiv. För mig personligen handlar det mera om hur konflikten skall lösas. Det verkar vara omöjligt för dem att enas om ett alternativ. Men det är deras problem och därför deras ansvar att lösa det.
Lita aldrig på muslimer.