| The Platters | |
 The Platters cirka 1970
|
|
| Bakgrund |  |
|---|---|
| Genre(r) | R&B, soul, doo wop, rock and roll |
| År som aktiva | 1954- |
| Skivbolag | Federal Records, Mercury Records, Musicor Records, Antler Records |
The Platters var en amerikansk doo wop-grupp som bildades i Los Angeles, Kalifornien år 1953. Deras tidiga låtar rönte ingen kommersiell framgång men efter att Buck Ram blev deras manager kom de att bli en av dåtidens mest populära svarta musikgrupperna med top 10-låtar som ”Only You”, ”The Great Pretender”, ”(You’ve Got) The Magic Touch”, ”My Prayer”, ”Twilight Time”, ”Smoke Gets In Your Eyes” och ”Harbor Lights”. Ledarsångare i gruppen var tenorsångaren Tony Williams och när han lämnade gruppen för en solokarriär år 1961 dröjde det inte länge innan gruppen splittrades. Herb Reed, en av originalmedlemmarna, har hela tiden turnerat med en version av gruppen, antingen under namnet ”The Platters” eller ”Herb Reed & The Platters”. Flera andra versioner av Platters har existerat parallellt.
Herb fortsatte turnera under hela sin karriär. Så sent som i slutet av åttiotalet, turnerade han med dåvarande medlemmar i Sverige och Danmark. Han dog den 4 juni 2012 av hjärtproblem, 83 år gammal.
The Platters blev invalda i Rock and Roll Hall of Fame år 1990. På svenska Wikipedia står det inte så mycket mer, men på engelska får ni hela historien om denna fantastiska sångargrupp i engelska Wikipedia.
The Platters – Only You (from 1955)
The Platters – The Great Pretender (from 1955)
Extranummer Platters ca 50 år senare
Extranummer blir det inte så ofta här, men jag kan inte låta bli att ge er det här scenframträdandet, fast jag inte kan säga var och precis när. Det är också för att ni ska kunna jämföra mellan förr (1955) och 50 + senare, vilket bör vara 2005 eller senare om jag har räknat rätt. Själv tycker jag att de bär sin ålder med heder. Några är utbytta, vilket inte är att undra på, då de startade redan 1953.
Jerry Lee Lewis visade sig ju inte sist i egen hög person, så bland annat därför kommer han nu här, tillsammans med Dennis Quaid som spelade Jerry Lee Lewis i filmen. Den spelades ju in 1989 och då var ju inte Jerry Lee Lewis så särskilt gammal. Bedöm själva ni som en gång har sett honom som ung pianospelande rockidol, hur bra han har stått sig genom tiden. Den kommer snart tillbaka här,då det är lite att fixa med och jag mår ännu inte bra och kan fortfarande ha kvar problemen med bihålorna. Då gömmer jag mig gärna här nere i underjorden.
Jag har gett Jerry Lee Lewis ett eget inlägg istället, så det som står ovan är det bara delar av som gäller. Det tyckte jag han var värd.
Nu är även The Platters åter kompletta, på Petterssons blogg.Prova gärna med sökmotorn.
Olli:
De flesta har jag ju enbart upplevt från åskådarplats !!
Men när det passat med mina resor,fritid och ibland rena tillfälligheter,gick jag gärna på dessa konserter..När du lägger in Chubby Checker en vacker dag,skall jag berätta en speciellt komisk historia,som jag och min dåvarande fru fick uppleva…
Ja Chubby Checker ligger också på lur. Det var ju han som introducerade ”flugan” tvisten. Då gick jag i det som kallas mellanstadiet nu. Jag minns en del också, rockringar och hur alla försökte dansa tvist. Mer om detta kommer. Jag går lite fram och tillbaka över de olika musikaliska tidsperioderna, hoppas att det inte känns jobbigt att hoppa från det ena till det andra. Jag gör det för att åtminstone få ut något om varje tidsepok. Allt har sin tid, heter det ju. Men ibland så går ju olika stilar in i varandra också. Då blir det roligare att ha att göra med, än om man fastnar i den hårda musiken, vår är ju mesig enligt vad somliga anser. Men jag tar hellre mångfald inom musiken hellre än enfald. Där är mångfalden berättigad anser åtminstone jag.
Bill Haley och hans kometer kommer så småningom på Petterssons. Hondan va många noblesser du har i din bekantskapskrets Lars Å Månsson. Vem har flest tror du? Du eller allemand?
The Platters,minns jag sedan deras genombrott i samband med,att man hade en kort roll i filmen ”Vänd dem inte ryggen”.F.ö den film som var början till allt vad Rock and Roll heter..Men sedan har de väl inte varit så omskrivna,som huvudbandet i filmen,Bill Haley and his comets..De sistnämnda har jag upplevt live,under deras Sverigeturnè och naturligtvis var det en upplevelse för oss som upplevde denna nya musikstil.