Under SVT:s partiledardebatt den 7e oktober så ställde reportern Mats Knutsson frågan till partiledarna “hur mycket invandring tål Sverige?”. Den frågan skulle han enligt många aktörer inom medievärlden aldrig ha ställt. Frågan ansågs “spela Sverigedemokraterna i händerna” samt framställa invandrare som problem. Marcus Priftis skriver så här i Dagens Arena.
En i grunden rasistisk fråga har inga antirasistiska svar. Precis som man inte kan svara på frågan ”Har du slutat slå din fru?” utan att samtidigt bekräfta förutsättningen ”Du har slagit din fru”, kan en fråga som konstruerats på rasistiska premisser aldrig få ett svar som inte utgår från rasismen i premisserna. Det enda sättet att komma vidare är att underkänna hela frågeställningen. Och hur gör man det utan att framstå som otrevlig eller undanglidande?
Frågan är till sin natur inte rasistisk eftersom den är formulerad som “invandring” inte “invandrare”. Alla länder har mer eller mindre begränsningar i sin immigrationspolitik, vilket indikerar att ingen nation klarar av hur mycket immigration som helst. Nationer med utvecklade välfärdssystem får med tiden montera ned dessa system vid ohejdad immigration (vilket åtminstone vänstern någon gång måste reflektera över). Man kan ju fortfarande säga att “nationen tål mer immigration” men då måste man också se till konsekvenserna.
Jag kan ana en viss desperation bland åsiktspoliserna!
Får man enligt dessa ta på sig svarta skor, utan att bli
kallad för rasist??
Tony: Då kanske man blir kallad för svartfot. Om jag inte är helt fel ute, så är eller var det namnet på dom som inte var med i facket. De som alltså inte betalade kontingenten.
Jag blir sjukt trött på att rasistkortet dyker upp varenda gång någon försöker uppmärksamma att Sverige håller på att spricka på grund av att vi tar emot fler människor än vi har plats för. Det positiva är väl att kortet är snart så utnött så att det faller i bitar.
”De har rensat det dukade bordet, de har tömt skafferi och visthusbodar, de har lagt åkern i träda och ätit sig igenom de internationella bankpalatsens matsalar på svenska folkets kontokort.” Detta sade Palme 1 maj 1979 om den borgliga regeringen men det skulle idag lika väl vara 68-rörelsen idag. De har lagt beslag på pensionen för sina barn och barnbarn och dessutom tagit hit en massa ”pensionsräddare” som deras barn och barnbarn kommer att få försörja i evinnerliga tider. Efter oss – intet, verkar vara deras slogan.
Fortsätter man att försöka kväva debatten så kommer ändå folk till slut att se hur det egentligen står till och vi riskerar en repris på Tyskland 1932. Det är väl kanske det kulturmarxisterna hoppas på och de denna gång ska vinna.