Av Olli Rein
Samma dag som det kommer rapporter om att det blir tuffare för ensamstående mammor att klara ekonomin, och att kvinnor fortfarande tjänar betydligt mindre än män, kommer också redovisningar om de många guldkantade vardagarna som anställda inom AP-fonderna kan tillgodoräkna sig. Kanske plåster på såren för att de inte lyckas prestera till avkastningsmålen de satt upp själva?
De sex AP-fonderna har till uppdrag att på ett förtroendefullt sätt förvalta svenska folkets pensionspengar. 800 miljarder kronor rör det sig om. Mer än var tredje anställd tjänar mer än 100 000 kronor i månaden.
Alkohol förekommer ofta på interna fester, eller informationsmöten som de själva väljer att kalla det. Gåvor till anställda köps på Systembolaget – för skattemedel. Fondernas tjänstemän reser ofta i första klass och bor på lyxhotell. Konferenserna hålls långt bort där det inte sällan finnas vingårdar att besöka.
Fram till Dagens Nyheters pågående granskning har också tjänstebilsförmånen varit generös. Mer än varannan anställd har haft en bil som löneförmån, men nu ska det bli slut på det, säger sjätte AP-fondens styrelse. Ett klokt beslut, om än i elfte timmen. Bilarna har inte visat sig vara miljöklassade, trots att reglerna ställer sådana krav. Det kan vara bra att påminna sig om att normalt sett är det bara generaldirektören i statliga verk och myndigheter som har tjänstebil. Men AP-fonderna tycks inte riktigt bry sig om vad som är vanligt och normalt.
Kloka ord, men nu är det dags att gå från ord till handling. Revisorerna måste öka utgiftskontrollen och AP-fonderna måste plocka fram den där inre kompassen och se om inte den pekar mot ett mer sparsamt liv. Första, andra, tredje och fjärde AP-fonden har också ett etikråd som kan ge vägledning för vilsna medarbetare om vad som är ansvarsfullt och långsiktigt.
Det är tydligt att affärsvärldens vidlyftiga representationskultur har smittat av sig på de statliga AP-fonderna. Men det är minst sagt upprörande att man inte är försiktigare med det kapital som man har att förvalta.
Det handlar om förtroende. Något som är lätt att få, men som kan vara svårt att behålla. Förtroende ska man inte tjäna på, förtroende ska förtjänas.
De som överpresterar kan inom förvaltningar få lite extra lön, men de som underpresterar bör då få lägre lön, anser Olli, som inte har något emot att betala bra folk lite högre lön, än dem som är medelmåttiga eller rent av dåliga. De som är dåliga för jämnan, anser Olli inte ska hålla på med förvaltning av våra pensioner. Dessa kan då om det behövs någon, få anställning inom den vanliga administrationen mot vanlig lön enligt kollektivavtal, annars avsked utan några fallskärmsavtal.
@hane
Den med lägst löneanspråk får alltid jobbet skriver du. Är det inte onödigt med meritlista då? Det blir bara tungt och byråkratiskt. Skicka telefonnummer och löneanspråk. Om du inte hör av oss, så fick någon annan jobben.
Då blir det en stor byråkratisk vinst.
Observera Hane att jag häcklar inte din kommentar. Jag visste dock inte att det var så vid statliga anställningar, då jag knappt har sökt något statligt jobb.
Men om det bara är lägsta lönen de är ute efter, så ska man skära bort all administration. Man kan ju också utlysa jobbet på auktion. Den som bjuder lägst får jobbet.
Hane, ditt förslag är nog det enda som kan ge full sysselsättning. Åtminstone i kombination med sänkta bidrag.
Då kan du ha löst problemet med arbetslösheten där Hane. Tänk vad poliser blir nyttiga, bara de slipper all skit i ledningen.
Gissa vem som sitter i styrelsen, jo hon som fick sparken från företagarna ett par gånger?
Jag har ett förslag: Konkurensutsätt alla jobb och uppdrag inom AP-fonderna, Vid nyanställning får sökande ange sina meriter och löneanspråk och den med lägst löneansråk år jobbet. Det är ju så statlig upphandling sker i övrigt.
Sedan kan det flyttas över till kommmunal verksamhet!