Av Pettersson som idag presenterar land nummer 31 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Djibouti på Afrikas horn, där Röda havet möter Adenviken, var en fransk koloni fram till självständigheten 1977. Djibouti består till största delen av öken utan naturtillgångar eller odlingsbar mark. Landet försörjer sig till stor del på inkomster från sin stora frihamn, järnvägsfrakt till Etiopien samt på att upplåta militärbaser åt Frankrike och USA. Utrikespolitiskt har Djibouti engagerat sig i arbetet med att mäkla fred i Somalia.

Även om islam är statsreligion skyddar konstitutionen religionsfriheten och generellt försöker regeringen upprätthålla dessa bestämmelser. Det verkar som om förföljelsen drivs av familjer och gemenskapskrets mer än staten. Den lilla kristna gemenskapen består mest av utlänningar. Det finns mycket få troende bland lokalbefolkningen och samhället försöker avskräcka folk att vända sig från islam. Landet är till 99 % sunni-muslimskt.

Folkgrupperna issa och afar vandrade stegvis in i det område som i dag utgör Djibouti från 200 f Kr. På 800-talet tog araber över handeln men fick från 1500-talet konkurrens av portugiser. I slutet av 1800-talet bildades kolonin Franska Somaliland. Vid en omstridd folkomröstning 1967 valde befolkningen att förbli en del av Frankrike.

Djibouti blev självständigt från kolonialmakten Frankrike 1977. Fyra år senare blev landet en enpartistat med det issa-dominerade RPP som enda tillåtna parti. Flerpartisystem återinfördes 1992 efter påtryckningar från Frankrike. Under 1990-talet ledde spänningar mellan de två stora folkgrupperna issa och afar till inbördeskrig. 1994 ingicks ett fredsavtal. RPP är än i dag regeringsparti och dominerar helt Djiboutis politiska arena.

Inbördeskriget under 1990-talet och en rad år med svår torka därefter har försämrat livsvillkoren för Djiboutis befolkning. Många har blivit beroende av utländskt livsmedelsbistånd. Fattigdomen är utbredd; omkring fyra av tio invånare måste klara sig på mindre än två dollar om dagen. Djiboutis ekonomi bygger nästan helt på servicesektorn, framför allt inkomster från hamnen, järnvägen till Etiopiens huvudstad Addis Abeba och från utländsk militär. Efter flera år med låg tillväxt har den djiboutiska ekonomin vuxit med 3-5 procent per år sedan millennieskiftet, mycket tack vare pengar från de utländska militärbaserna och från nya investeringar i hamntrafiken.

• Statsöverhuvud: President Ismael Guelleh
• Folkmängd: 906 000
• Kristna: 15 000
• Huvudreligion: Islam
• Statsskick: Republik

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten

Källor: Landguiden, Open Doors m.fl.