INVANDRING/BEDRÄGERI. Khalid Ahmed, 39, ljög om sin identitet och bakgrund då han 2002 kom till Norge. Nu kastas han ut. Ahmed har under sina år i Norge bland annat varit politiker tillhörande norska motsvarigheten till Socialdemokraterna, Arbeiderpartiet, under sin falska identitet.Read More »
Etikett: djibouti
Jag ljög – jag kommer inte från Somalia

Jag har inte talar sanning när jag sagt vilket land jag kommer från. Jag kommer inte från Somalia. Jag kommer från Djibouti. Han har även ljugit om sin ålder och uppgett att han är född 1979 när han var född 1975 och ändrat förnamnet från Khaled till Khalid. Han betalade även 4000 dollar för en trovärdig historia som skulle göra det lättare att få uppehållstillstånd.
Det är i varje fall lite krut i karl, han säger sig vara villig och ta sitt straff, att sitta i fängelse, att förlora sitt norska medborgarskap och sitt uppehållstillstånd men hoppas slippa bli utvisat.
-Petterssons skrev HÄR om att många somalier i Sverige i själva verket var från Djibouti men det väckte ingen uppmärksamhet för våra somalier är ju hederliga och arbetssamma. Nåväl, att det var lätt att underöka eftersom många ”somalier” var fransktalande trots att det inte talas franska i Somalia men väl i Djibouti var det ingen som brydde sig om.
Khalid Ahmed har företrätt Landstinget i Norge och har haft flera förtroende uppdrag i ungdomsförbundet för de norska socialdemokraterna. Han miste sin lillebror Ismail Haji Ahmed under terrorangreppet på Utøya sommeren 2011.
I Norge är det möjligt att återta medborgarskap och utvisa personer som ljugit om sin bakgrund eller mutat handläggare för att få ett, en i Sverige får medborgarskapp inte återkallas oavsett orsak trots att detta var ett vallöfte av Moderaterna 2010 och att det är extremt lätt att få ett här.
Abdirisak Waberi (M) nästa islamist till rakning
Abdirisak Waberi Moderata samlingspartiet och ledamot av försvarsutskottet. Ska han kanske bli ny Statsminister efter 32:an
Djibouti
Av Pettersson som idag presenterar land nummer 31 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.
Djibouti på Afrikas horn, där Röda havet möter Adenviken, var en fransk koloni fram till självständigheten 1977. Djibouti består till största delen av öken utan naturtillgångar eller odlingsbar mark. Landet försörjer sig till stor del på inkomster från sin stora frihamn, järnvägsfrakt till Etiopien samt på att upplåta militärbaser åt Frankrike och USA. Utrikespolitiskt har Djibouti engagerat sig i arbetet med att mäkla fred i Somalia.
Även om islam är statsreligion skyddar konstitutionen religionsfriheten och generellt försöker regeringen upprätthålla dessa bestämmelser. Det verkar som om förföljelsen drivs av familjer och gemenskapskrets mer än staten. Den lilla kristna gemenskapen består mest av utlänningar. Det finns mycket få troende bland lokalbefolkningen och samhället försöker avskräcka folk att vända sig från islam. Landet är till 99 % sunni-muslimskt.
Folkgrupperna issa och afar vandrade stegvis in i det område som i dag utgör Djibouti från 200 f Kr. På 800-talet tog araber över handeln men fick från 1500-talet konkurrens av portugiser. I slutet av 1800-talet bildades kolonin Franska Somaliland. Vid en omstridd folkomröstning 1967 valde befolkningen att förbli en del av Frankrike.
Djibouti blev självständigt från kolonialmakten Frankrike 1977. Fyra år senare blev landet en enpartistat med det issa-dominerade RPP som enda tillåtna parti. Flerpartisystem återinfördes 1992 efter påtryckningar från Frankrike. Under 1990-talet ledde spänningar mellan de två stora folkgrupperna issa och afar till inbördeskrig. 1994 ingicks ett fredsavtal. RPP är än i dag regeringsparti och dominerar helt Djiboutis politiska arena.
Inbördeskriget under 1990-talet och en rad år med svår torka därefter har försämrat livsvillkoren för Djiboutis befolkning. Många har blivit beroende av utländskt livsmedelsbistånd. Fattigdomen är utbredd; omkring fyra av tio invånare måste klara sig på mindre än två dollar om dagen. Djiboutis ekonomi bygger nästan helt på servicesektorn, framför allt inkomster från hamnen, järnvägen till Etiopiens huvudstad Addis Abeba och från utländsk militär. Efter flera år med låg tillväxt har den djiboutiska ekonomin vuxit med 3-5 procent per år sedan millennieskiftet, mycket tack vare pengar från de utländska militärbaserna och från nya investeringar i hamntrafiken.
- Statsöverhuvud: President Ismael Guelleh
- Folkmängd: 906 000
- Kristna: 15 000
- Huvudreligion: Islam
- Statsskick: Republik
Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan Syrien Förenade arabemiraten
Källor: Landguiden, Open Doors m.fl.
Migrationsverket jagar fler flyktingar i Afrika
Av Pettersson
En delegation från Migrationsverket är på plats i Djibouti på Afrikas horn för att i samarbete med UNHCR erbjuda 100 kvotflyktingar en fristad i Sverige. Somaliska flyktingar i landet är en prioriterad grupp.
— Flyktingsituationen i Djibouti återspeglar en del av den svåra situationen i Somalia. Genom kvotuttagningarna kan vi medverka till en positiv förändring i några av världens svåraste flyktingsituationer, säger Oskar Ekblad, avdelningschef vid Migrationsverket.
Djibouti har en växande flyktingbefolkning. Migrationsverket följer situationen i Somalia noga då somalier är en av de största grupperna som söker asyl i Sverige i dag. Majoriteten av de somaliska flyktingarna finns dock i länderna på Afrikas horn.
Djibouti är ett litet land men har en växande flyktingbefolkning. I slutet av 2009 fanns drygt 12 000 registrerade flyktingar i Djibouti och UNHCR uppskattar att antalet idag är över 20 000. Majoriteten av flyktingarna är somalier. Övriga stora grupper är etiopier och eritreaner. Över 70 procent av flyktingarna är kvinnor och barn.
-Pettersson undrar om det inte räcker med de ”barn” som tar sig hit själva utan måste migrationsverket ge sig ut på jakt efter fler. Men tanken är god, ska vi ta emot några flyktingar så ska det vara de fattigaste från lägren och inte de som är rika nog att betala flyktingssmugglare för att ta sig hit men det allra bästa är att hjälpa människor på plats i deras hemländer eller närområdet. Varför ta emot ett ensamkommande ”barn” för stora kostnader när man kan hjälpa många, många fler för samma pengar på hemmaplan? Byt 100 kvotflyktingar mot 1000 av dem som betalat flyktingsmugglare och tagit sig in utan giltiga papper och ljuger om sin ålder.
Somalia är så rikt så de utan problem skulle ge sina invånare ett bra liv om de hade kloka politiker men det kan tyvärr inte vi hjälpa dem med.