Av Olli Rein
Peder Jensen (Fjordman) skriver i Snaphanen om den norska socialdemokratins och kommunismens gamla och intima relationer med den islamistiska terrorismen. Utrikesminister Störe vårdar relationerna till Muslimska Brödraskapet och träffar dem på UD. AP:s partisekreterare Raymond Johansen träffade redan 2007 på regeringen Stoltenbergs uppdrag Hamas ledare. Nu angriper båda Fjordman för att han vågat kritisera jihadismen som ett hot mot Västerlandet…
Jeg skjønner at jeg er kontroversiell. Likevel, det er noe underlig at herr Johansen samarbeider åpent med lederne for en organisasjon kjent for å stå bak hundrevis av terrorangrep som har drept eller lemlestet tusenvisav mennesker, når samme mann synes at såkalte islamofober er farlige ekstremister som bør isoleres og nøytraliseres. Noen har tydeligvis mistet det moralske kompasset sitt, og jeg er ikke helt sikker på at det er meg
Jeg satt i april 2003 rett foran utestedet Mike’s Place ved Tel Avivs vakre strand bare kort tid før stedet ble rammet av en selvmordsbomber, en muslim født i Storbritannia og med britisk pass. Jeg hørte selv eksplosjonen. Det gjorde særlig inntrykk på meg at enkelte uttrykte bekymring for at det samme snart kom til å skje i europeiske land. Det gjorde det også, med bombene i Madrid mars 2004, i London juli 2005 og i Stockholm desember 2010.
Flere slike episoder gjorde meg etterhvert overbevist om at vi står overfor en farlig totalitær bevegelse som har potensiale til å skape store lidelser for vårt folk og vår sivilisasjon. Det var dypest sett derfor jeg begynte å skrive som Fjordman og derfor jeg nå velger å fortsette.
Dersom vi skal ta avstand fra terrorisme så må vi gjøre det konsekvent. Vi kan ikke etablere en dobbeltstandard av akseptabel terrorisme som rammer andre land som Israel eller USA, bare ikke vår nasjon. Da skaper vi en større sosial aksept forbruk av terrorisme som politisk metode som er uheldig og svekker vår egen mentale motstandskraft overfor slik ondskap. Vi skal ikke tåle så inderlig vel, den terror som ikke rammer oss selv.
Klicka några gånger för större bild på Fjordman Peder Jenssen
PeterJenssen skriver här om de täta mötena mellan den norska regeringen och Muslimska Brödraskapet och Hamas. Utrikesminister Störe vårdar relationerna och träffar dem på UD. Redan 2007 träffade Arbeiderpartiets partisekreterare Raymond Johansen på regeringen Stoltenbergs uppdrag Hamas ledare. Nu angriper båda Fjordman för att han vågat kritisera jihadismen som ett hot mot Västerlandet.
Här har vi den största anledningen till att Anders Behring Breivik valde Utöya som sitt andra mål i slutet av Juli. Så nära som en eller två dagar innan Breivik satte sina planer i verket, så besökte utrikesminister Jonas Gahr Störe Utöya och i TV visade de socialistiska ungdomarna upp en stor banderoll, med texten ”Bojkotta Israel” och begärde att Störe skulle kräva bojkott av israeliska varor i Stortinget. Detta har Anders Breivik sagt var det som fick honom att välja Utöya för andra delen av sin plan.
Alltså var det den norska regeringens ställning för muslimerna och mot israelerna, som fick ABB att utföra sitt groteska massmord på norska ungdomar. Det har han sagt själv, och det är nog ingen efterkonstruktion. De gamla Internetkontakterna spelade inte den minsta roll för hans handlande. Det var istället den norska regeringens undfallenhet för de båda muslimska terrororganisationerna MB och Hamas, och den bojkott av Israel som ABB trodde skulle komma att genomföras av regeringen, som fick honom att välja Utöya som sitt terrormål.
Genom sin otydlighet, kom den norska regeringen att förorsaka den största tragedin i Norge i fredstid. Det är hög tid för den norska regeringen att inse detta, och handla därefter.
Tidigare på Petterssons:
Tempelriddare Behring Breivik och kulturvänstern
@xbenedictx
Orsak och verkan skriver du mot slutet. Det är ju så rätt att det blir upphöjt till någon sorts fakta vid domstolarna. Man letar efter motiv trots att alla indicier och vittnesmål är nog för att döma någon. Saknas motiv blir ju mord sänkt till dråp och dråp sänkt till misshandel och vållande till annans död, som i det nu aktuella målet mot Tommy Lundén i Ludvika. Hans afrikanska banemän anses ju inte haft något motiv, och anklagelserna ligger då på misshandel och vållande till annans död.
Skillnaden här är ju att det är den norska socialistiska regeringen, och de islamistiska terrororganisationerna MB och Hamas, som har gett ABB hans motiv. Det är givetvis något som aldrig kommer att prövas rättsligt, för regeringen är ju kollektivt ansvarig för alla beslut man tar, men det gör i verkligheten att regeringar ges ansvarsfrihet för sina beslut i mycket hög grad, även när de är fel gentemot den lagstadgade demokratin, som är inskriven i grundlagarna och tillhör landets konstitution. Men både den norska och den svenska regeringen borde ställas inför rätta, för det brott de är skyldiga till är landsförräderi, och för det kan de aldrig beviljas ansvarsfrihet.
Du kan även i mina äldre inlägg som finns längst ned, se att jag var inne på detta spår redan första veckan efter terrordådet.
Det är vad jag (även om JAG inte är någon) försökt förklara var orsaken till det som hände i Oslo och på Utöya, redan från första stund.
Så gott jag kunnat ( för jag har inte fått ”talets” gåva, och har heller haft så mycket kött på benen, går istället mycket på känsla och intuition).
Bla på Avpixlat, där de har tagit avstånd från honom och ansett honom psykiskt sjuk (jag är ingen psykolog eller psykiater, så det kan jag inte uttala mig om, och många av dem är dessutom själva inte riktigt friska, ”vem vaktar väktarna?”, vem utvärderar psykologerna och psykiatrikerna?).
Och den andra sidan, PK, som tagit avstånd har kallat honom rasist, främlingsfientlig och islamofob.
Båda har använt honom som slagträn, och har varit skräckslagna för att på något sätt bli förknippade med honom.
Jag har inte varit rädd för att säga det. Så då har jag också blivit påhoppad.
Allt har en orsak och en verkan. Inget kan komma från inget.