Av Stefan K

Vill verkligen dessa muslimska kvinnor jobba, eller frågan kanske borde ställas: Behöver de verkligen jobba?

Vi hade igår kväll besök av några vänner från villakvarteren i stan. Själva bor vi som bekant av ekonomiska skäl i stans mångkulturella område, men söker lägenhet på annat håll. Vi satt på balkongen, tog några öl och såg ut över innergården. Jag och frugan är vana, men våra bekanta bara skakade på huvudet och fnyste, för på innergården fanns bara somalier och ännu fler somalier, främst kvinnor i helmundering och alla deras barn.

Många är säkert trevliga människor, men vi frågade oss alla om detta var vår framtida välfärd vi såg framför oss? Vad är det för jobb dessa kvinnor kan tänkas få då de av religiösa skäl inte får visa naken hud inför andra män än deras egna? Vad är det för jobb de vill ha och vill de verkligen jobba, då de kan gå hemma, ha allt betalt och ändå se pengar ramla in varje månad? Har de överhuvudtaget någon utbildning och erfarenhet från arbetslivet i sina hemländer?

Vår tro var att dessa kvinnor och merparten av deras män aldrig kommer ut på den svenska arbetsmarknaden så att de kan försörja sig själva och sina familjer. Det innebär att de bara är en kostnad för skattebetalarna och inte den vinst som våra politiker i 7-klövern försöker slå i oss.

Till den viktigaste frågan av dem alla:

Varför ställs det inte samma krav på dessa ”nysvenskar” som på oss pursvenskar? Vi läser titt som tätt om svenska män och kvinnor som tvingas ut i arbetslivet trots att de lider av svåra sjukdomar och svårläkta arbetsskador, annars dras deras bidrag in. Jag är inte rasist, jag tycker inte illa om människor med annan etnicitet och de är inte invandrarnas fel utan den politik som skapat detta. Dock blir jag tvärförbannad när jag ser dessa kvinnor i heltäckande klädsel belägra innergården från morgon till kväll, med vetskapen om att jag betalar för att de ska kunna sitta där med sina barnvagnar utan att de ställs några krav.

Tyvärr hade jag inte kameran tillhands, så dessa bilder är inte mina egna. Kan ni tänka er dessa kvinnor på verkstadsgolvet, i kassan, som brevbärare, i operationssalen eller på banken? Får de överhuvudtaget jobb så är det som tolk eller i egna butiker som endast vänder sig till de egna landsmännen. Om det kallas för segregation eller integration får var och en avgöra.