Vill de jobba?

Av Stefan K

Vill verkligen dessa muslimska kvinnor jobba, eller frågan kanske borde ställas: Behöver de verkligen jobba?

Vi hade igår kväll besök av några vänner från villakvarteren i stan. Själva bor vi som bekant av ekonomiska skäl i stans mångkulturella område, men söker lägenhet på annat håll. Vi satt på balkongen, tog några öl och såg ut över innergården. Jag och frugan är vana, men våra bekanta bara skakade på huvudet och fnyste, för på innergården fanns bara somalier och ännu fler somalier, främst kvinnor i helmundering och alla deras barn.

Många är säkert trevliga människor, men vi frågade oss alla om detta var vår framtida välfärd vi såg framför oss? Vad är det för jobb dessa kvinnor kan tänkas få då de av religiösa skäl inte får visa naken hud inför andra män än deras egna? Vad är det för jobb de vill ha och vill de verkligen jobba, då de kan gå hemma, ha allt betalt och ändå se pengar ramla in varje månad? Har de överhuvudtaget någon utbildning och erfarenhet från arbetslivet i sina hemländer?

Vår tro var att dessa kvinnor och merparten av deras män aldrig kommer ut på den svenska arbetsmarknaden så att de kan försörja sig själva och sina familjer. Det innebär att de bara är en kostnad för skattebetalarna och inte den vinst som våra politiker i 7-klövern försöker slå i oss.

Till den viktigaste frågan av dem alla:

Varför ställs det inte samma krav på dessa ”nysvenskar” som på oss pursvenskar? Vi läser titt som tätt om svenska män och kvinnor som tvingas ut i arbetslivet trots att de lider av svåra sjukdomar och svårläkta arbetsskador, annars dras deras bidrag in. Jag är inte rasist, jag tycker inte illa om människor med annan etnicitet och de är inte invandrarnas fel utan den politik som skapat detta. Dock blir jag tvärförbannad när jag ser dessa kvinnor i heltäckande klädsel belägra innergården från morgon till kväll, med vetskapen om att jag betalar för att de ska kunna sitta där med sina barnvagnar utan att de ställs några krav.

Tyvärr hade jag inte kameran tillhands, så dessa bilder är inte mina egna. Kan ni tänka er dessa kvinnor på verkstadsgolvet, i kassan, som brevbärare, i operationssalen eller på banken? Får de överhuvudtaget jobb så är det som tolk eller i egna butiker som endast vänder sig till de egna landsmännen. Om det kallas för segregation eller integration får var och en avgöra.

Nu vrider vi klockan tillbaks.

Av Stefan K

Natten mellan lördag och söndag vrider vi klockan framåt en timme och övergår till sommartid. I Sverige vrider vi klockan tillbaks 100 år och detta för att blidka ”Det nya Sverige”.

I år är det 100 år sedan män och kvinnor för första gången fick lov att bada tillsammans. Detta skedde i skånska Mölle, augusti 1911. Redan 1890 började dock män och kvinnor att olovandes bada tillsammans på den lilla orten och folk från närliggande länder som Danmark och Tyskland reste till Sverige för att få del av den svenska synden. Händelsen där ortsbor för första gången legalt badar tillsammans filmades och filmen hade premiär på biograf Apollo i Stockholm den 29:e augusti 1911. Filmen klipptes av filmcensuren och barnförbjöds.

Idag 2011 har vi som sagt vridit klockan tillbaka till 1900-talets början för att blidka en religion som växer sig allt starkare i Västeuropa och inte minst i Sverige. Idag ser vi hur allt fler badhus inför segregerade badtider så att även de muslimska kvinnorna ska kunna utnyttja faciliteterna.  I vissa badhus har t.o.m. den manliga personalen fått ge efter och bytts ut, då de inte ens får vistas i lokalerna när kvinnorna kliver ned i bassängen. Kalmar är en av de senaste städerna som begåvats med denna ojämlika attityd. Så här skriver signaturen ”nimbus” i en kommentar på Thoralf Alfssons blogg.

Numer kan Äventyrsbadet i Kalmar gå under namnet Nicab-badet! Förra veckan ockuperade 6 muslimska damer badet och stog med lakan och skylde bassängen och hindrade andra badande (alltså herrar) från att använda bassängen eftersom några muslimska kvinnor iklädda nicabliknande kläder badade. Några herrar (med säsongskort ) gick då till receptionen och krävde en förklaring, men fick inget svar från någon, och någon chef fanns plötsligt inte tillgänglig, när en av herrarna då ringde till lokalblaskan Barometern och tyckte att dom borde skicka en reporter och eftersom dom inte fått någon förklarning varför dom inte fick bada trots att dom betalt säsongskort fick dom till svar av Barometern att dom ej var intresserade av denna så kallade nyhet!”

I mina ögon utgör den mer radikala delen av den muslimska befolkningen ett hot mot Sverige. Då menar jag inte ett direkt säkerhetshot, även om vi sett både attentat och självmordsbombare, utan ett hot mot vår välfärd, vår jämlikhet, vår demokrati och andra faktorer som bygger upp ett välfärdssamhälle.

I muslimska länder är kvinnan förtryckt, sedan får 7-klöverns politiker, svenska journalister och vänsterfeministerna säga vad de vill. I muslimska länder ska kvinnan stanna hemma och sköta vardagssysslorna, föda många barn, inte tillåtas ha ett socialt liv utan maken och inte arbeta. Nu tar man med sig de sedvanorna till Sverige och därmed förflyttas delar av vår vardag 100 år tillbaks i tiden. Dessa radikala muslimer, både män och kvinnor, är inte lätta att integrera i ett land där synen på demokrati, välfärd och ett vanligt vardagsliv skiljer sig på ett sådant påtagligt sätt. Nu ska dock vi anpassa oss efter detta ”Nya Sverige” och inte ställa krav på att de ska anpassa sig efter ”Det verkliga Sverige”.

I SVT:s ”Öppet arkiv” kan den omtalade filmen ”Badlif vid Mölle” skådas.