Av Pettersson
Flygbolag som specialiserat sig på att flyga hem nysvenskar till länderna de med fara för sina liv flytt ifrån har stora ekonomiska problem. Trots den ständigt ökande marknaden har marknaden blivit en ren flygcirkus.
Det började med att kurdiska Viking Airlines konkurrerade ut MCA Airlines, som tidigare specialiserade sig på semesterresor till Irak. Därefter gick Viking Airlines själva i konkurs och ersattes av Viking Hellas, som idag flyger till irakiska Kurdistan utan att ha de nödvändiga tillstånden från irakiska myndigheter.
Andra bolag är Tor-Air och resebyrån Aer Olympic. Bakom dem står ägarna till brittiska XL-Airways, som nyligen gick i konkurs. Tillkommer gör bolaget Air Sweden, som nu slutat med sina flygningar till Irak på grund av bristande lönsamhet. Bolaget har också blivit av med sitt tillstånd från Transportstyrelsen.
”Ett av problemen är ständig kamp mellan mindre etniska resebyråer och rivaliserande intressen, som lett till hård konkurrens, fula tricks och dumpade priser, i vars spår följt konkurser och missnöjda kunder och företagare och fordringsägare som blivit osams.”
Svenska skattebetalare betalar varje år mångmiljardbelopp i bidrag till landets semestersugna nysvenskar. Socialkontoren runtom i landet finansierar inte sällan invandrarnas semesterresor med skattemedel, och nyligen avkunnade Förvaltningsrätten en dom som gjorde klart att det var olagligt för svenska socialkontor att neka en invandrare socialbidrag för att resa hem till landet han flytt ifrån på semester.
− Pettersson tycker ni ska läsa en gammal saga HÄR.
Gamla flygplatsen i Erbil. Kuristan.
Lycka till Olli, såklart att du skall ha hjälp att resa 😉 Vi skall ju inte ställa människor mot varandra och alla är lika mycket värda.
Ta och påminn socialkontoret om det, lycka till.
Dom kan inte neka dig.
Mycket intressant läsning, för alla deppiga svenskar under höst och vinter, som ju bör få tillgång till gratisresor med försörjningsstöd för att besöka sina släktingar utomlands. Själv ska jag ansöka om att få hälsa på hos mina barn i Australien under vinterhalvåret, när det för mig är outhärdligt att bo i ett land med så hårt klimat vintertid. Det bör naturligtvis vara lika viktigt för mig att kunna hålla kontakten med mina barn, som för den omskrivne att hälsa på sina föräldrar eller kanske bara kusiner och gamla kompisar.
Men Sverige är ju tyvärr inte längre till för svenskarna, så för mig får allt stanna vid en dröm, och jag får vara kvar i Sverige, bland de andra slavarna, och se till så att särskilt Irakierna kan få slippa arbeta, något som de flesta aldrig sysslat med i hemlandet heller. Det verkar som om den indelningen, i dom som arbetar och försörjer dom som inte vill arbeta består.