Allt nedanstående är ett brev jag fick från Albert Kronberg f.d. flykting bosatt i Nyköping.  

—————————————————–

SN och de flesta andra tidningar mörkar förhållandena här i landet. (även regeringen). Min insändare är kanske något ”brant”, men fakta är obestridliga.  Jag var personligen upp till Eric Hultgren för två veckor sedan och lämnade in insändaren.  När jag inte hörde någonting om det så ringde jag upp honom och hade en ”animerad” diskussion.  Det ledde ingenstans å jag gick upp en gång till och ville tala med chefredaktören.  Blev hänvisad till Johan Pfriem, men det hjälpte inte heller.

Brev till redaktionen.  Alla större ingrepp kommer att betraktas som сensur. Det är inte tidningens uppgift att tillrättalägga brevskrivarens uppfattning.  AMK

Kiviks marknad i Almedalen 2010-07-09

Sällskapet för inbördes beundran har samlats i Almedalen och bedriver en omvänd realisationshandel på välfärd.  Det verkar som om det fanns ett ymnighetshorn hos somliga aktörer: det bränns pengar och det ivras för ”Välfärdspartiet”, men om det partiet kom till makten så skulle de nog snarare förvandlas till ”hädanfärdspartiet” med tanke på att alla arbetslösa skulle in i offentlig tjänst och betjäna varandra.        Bristen på medel tycks inte existera i valtiden, men desto mera när valet är över och den bistra verkligheten träder in

                      Jag vill slå hål på påståendet att: ”Sverige klarar sig inte utan invandrare”, vilket påhitt! Hundratusentals svenskar går arbetslösa – och vad gör man – man importerar ”vita negrer” från Thailand och Ukraina för att plocka svamp och bär samt arbeta i vården. Solidaritet – förvisso – men vad gör alla friska bidragstagare?.

Det finns en helig ko som ingen politiker vågar angripa: kostnaden för invandringen. Redan 2003-12-28 skrev professor i nationalekonomi Bo Södersten i SD om de verkliga kostnader: 40-50 miljarder, men Regeringskansliet mörkar summan och påstår i ett svar 2003-10-20 ”för år 2004 har regeringen anslagit sammanlagt 7 miljarder kronor till området ”invandrare och flyktingar”, varav 2,3 miljarder till integrationspolitik, 4.7 miljarder till migrationspolitik och 8 miljoner till minoritetspolitik. De nämnda summorna är avsedda att försörja flyktingarna under de första 18 månaderna och det förutsätts att sedan skall flyktingarna börja arbeta, betala skatt och försörja sig själva.  När så inte blir fallet (80 % av männen och 60 % av kvinnorna i Tensta-Rinkaby arbetar inte) blir kommunernas socialtjänster försörjningspliktiga, till förfång för landets egna medborgare och även för flyktingar, som tappar sin identitet och förvandlas till socialfall. Bistådnskassorna töms och pensionärerna gnyr. Skolor och vården får ekonomiska svårigheter..

Som en ”äkta flykting”, till skillnad från många som anländer nu, slutar jag inte att förvånas hur illa politikerna har skött flykting- och integrationsfrågorna. Det är dock de mera energiska personerna som orkar ta beslutet att fly i förhoppning om att skapa ett bättre liv, men dessa hamnar i ett hopplöshetens träsk och förlorar både energin och förmågan/möjligheten att göra något åt situationen. Frustration, ilska och kriminalitet bland flyktingarna har ökat markant.  Kriminalvårdens statistik från 2004 visade att av de ca 12.000 fångar, som satt i de svenska fängelserna, var nästan 1/3 icke svenska medborgare.  Antalet lär inte ha minskat, dessutom har kriminaliteten blivit grövre. 

Alla klagar på SD, men de förefaller vara de enda som är för Sverige, alla andra partier är för globalisering mm.  De nuvarande politiska partierna bär skulden till att SD har fått så stort utrymme. Hade partierna agerat i tid på att begränsa invandringen och se till att de som kommer hit får en meningsfull tillvaro, skulle det inte ha funnits utrymme för extrema åsikter.  Nu förefaller det som om rätt många svenskar har tagit SD till sitt hjärta och anammat deras idéer – i valet kan det bli till en väckarklocka, till en bättre hantering av integrationen och till fromma för både mig, som en f.d. ”jävla utlänning”(som det hette på 50-60-talet), och alla andra i en flyktingssituation.

Albert Kronberg, f. d  flykting