DEBATT: Det går inte att bortse från det faktum, att arabvärlden och palestinierna förkastade den tvåstatslösning för två folk, som hade gjort att man kunnat undvika dagens konflikt, skriver Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige.
Göteborgs-Posten 23/06/2016:
När israelerna firar sin självständighetsdag, hade också palestinierna kunnat fira sin. Åren 1947–1948 förkastade emellertid de arabiska ledarna FN:s resolution om två stater för två folk och valde krig framför samexistens. Allt sedan dess talar man från palestinsk sida om Israels grundande som “Nakba”(”Katastrofen” på arabiska). Ett perspektiv som utesluter tanken på varje kompromiss och möjlighet till försoning för att i stället uppmana till fortsatt kamp och våld.
Man behöver inte vara expert på ämnet för att inse omfattningen av den historiska och arkeologiska bevisning som illustrerar en kontinuerlig judisk närvaro i Israels land från Bibelns tid och fram till våra egna dagar – också sedan de arabiska invasionerna på 600-talet. Icke desto mindre tillåts myten om Nakba, den judiska närvaron som en “katastrof” till följd av 1948 års krig, och konspirationsteorier om judisk kolonisation överskugga 4 000 år av oavbruten judisk historia.
Bortsett från att man osynliggör det judiska folkets historia som områdets ursprungsbefolkning, tjänar talet om Nakba också till att dölja de händelser som direkt föregick och följde på 1948 års självständighetskrig.
Det går helt enkelt inte att bortse från det faktum, att medan världens judar och den judiska befolkningen i det brittiska mandatet accepterade 1947 års delningsplan för en arabisk och en judisk stat sida vid sida, så förkastade arabvärlden och palestinierna den tvåstatslösning för två folk, som hade gjort att man kunnat undvika dagens konflikt. Sju av Israels arabiska grannstater förklarade i själva verket omedelbart ett fullskaligt krig mot den nyfödda judiska staten och anföll denna från alla håll, tillsammans med lokala palestinier. De arabiska ledarnas uttalade mål var etnisk rensning och att ’driva judarna i havet’. Man får heller inte glömma att samma ledare uppmuntrade de palestinska araberna att lämna sina hem – man lovade att de skulle få återkomma så snart man gjort processen kort med judarna.
1910 fanns det 7.000 ”muhammedaner” i Jerusalem. Och ca 13.000 kristna. Resten av de ca 60.000 invånarna voro judar. Dvs ca 40.000… Källa: Nordisk Familjebok Andra Upplagan, 1914:
http://runeberg.org/nfbl/0752.html
Slutade lyssna på vad judar säger för länge sedan. De vill oss bara ont.
Vad har du haft för obehag av judar Martin? De ägnar sig väl mest åt att bekämpa islam och har väl inget att bekämpa Sverige och väst med.
Tvärtom tar de stort ansvar för att själva försvara sitt land och dess västdemokratiska styrelseskick, i skillnad till Sveriges hållning till islam och de svenska parlamentarikernas hyllning till detta teokratiska dyslektiska samhälle som dess ledare tror på.
Tycker kanske du Martin att vi ska anamma islams idioti och närma oss dess odemokratiska normer istället för det västerländskt sinnade Israel?
Jag har inget emot att judar skaffar sig sitt eget land. Vad jag har emot är att de är extremt aktiva i att påverka svenskarnas miljö. Om det inte hade varit för judarnas inflytande hade aldrig denna katastrof drabbat oss svenskar. Jag tycker alla judar bör flytta till israel. Inte för att israels väl och ve angår mig. Men jag är hjärtligt trött på judiskt inflytande. Det har helt och hållet straffat ut sig här i nordeuropa. För alltid.