Nu ska vi ta hela Husbyproblematiken en gång till, men nu från vänster. SSU ordföranden Gabriel Wikström påstår gravallvarligt, att när statsminister Fredrik Reinfeldt skyller på individer och helt överlåter ansvaret till de boende i Husby, så blundar han för de övergripande strukturerna. Vad menar han med det egentligen?
Händelserna i Husby har inte gått någon förbi. Efter flera dagars tystnad valde även statsminister Fredrik Reinfeldt att kommentera. Hans besked var att Husbybornas själva bär huvudansvaret för att lösa problemet. Det är ett orimligt besked för de mer än 12 000 människor som bor i Husby, enligt SSU.
När en fotbollstränare blir hotad är det ett allmänintresse. När klassklyftor manifesteras genom oroligheter är det ett särintresse som bara berör Husbyborna. Men om man kunde starta kravallerna Gabriel, med pengar från Husby kommun via Megafon och ut till våldsverkarna, som där hade god förmåga att organisera bilbränder och andra bränder, samt stenkastning med mera, så visar de ju prov på arbetsförmåga till viss del.
Reinfeldt väljer att inte besöka Husby och skickar fram integrationsministern som får kommentera. Därmed spelar han även främlingsfientliga krafter rakt i händerna, eftersom Erik Ullenhag är av de flesta erkänt dum i huvudet. Fredrik skjuter ifrån sig ansvaret och gör upploppen i Husby till ett integrationsproblem, som han vill lösa med ökade polisinsatser och hårdare tag.
Men att det överhuvudtaget behövs en polisiär insats är bara ett symptom på ett större problem. Upploppen måste sättas i sitt sammanhang. Det handlar om sociala orättvisor, segregation och arbetslöshet som har skapat den frustration hos många unga som nu tar sig extrema uttryck. Fler polisen löser inte de problemen.
En undersökning som ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan visade att 38 procent av alla 20 till 25-åringar i Husby varken studerar eller arbetar. Det är en siffra långt högre än hur det ser ut i andra delar av Stockholm. Men Gabriel har dom ingen egen skuld i att dom har struntat i skolan, och istället varit ute flera gånger och kravallat.
I skolorna kring Järvafältet lyckas runt hälften av eleverna att nå skolans mål, medan siffrorna i Stockholms innerstad är runt 90 procent, och här kommer nu flosklernas mästare SAP in med sina sociala floskler. Upploppen bör ses som ett uttryck för den ökande polariseringen i Sverige. Strukturell arbetslöshet, segregation och sociala orättvisor har skapat brist på framtidstro.
Områden som Husby är de som drabbats hårdast av den moderatledda regeringens politik, med till exempel skenande ungdomsarbetslöshet och försämrad a-kassa. När Reinfeldt sänker skatten är det bland annat invånarna i förorten och bruksorten som får betala. Vems pengar är det dessa ungdomar betalar med?
I de allra flesta fall är det skattebetalarnas pengar Gabriel, annars skulle de nog inte slösa bort de pengar de har fått, trots ingen egen insats. Låt dem få ta hela notan nu, så kanske de fattar vem som pröjsar.
Reinfeldts regering bär genom sin politik ett stort ansvar. Med sina uttalanden skjuter han inte bara ifrån sig det ansvaret – han tydliggör att han och den moderatledda regeringen inte har varken viljan eller ambitionen att minska de växande klassklyftorna.
Olli frågar sig vad det är Gabriel Wikström egentligen vill göra. Har han något verklighetsinriktat projekt han kan starta upp, som på direkten gör allt rätt, för dom som inte brytt sig om att göra rätt förut. Riktiga arbeten där arbetskraften skapar värden som andra vill betala för, så att företagen går bra och slipper att permittera sina anställda. Det är lätt att skriva om men svårare att skapa, då det finns hundratals av olika moment, som skapar ett fungerande företags strukturer. Orkar dessa kravallande ungdomar med att jobba 8 timmar varje dag, för att dra sitt strå till stacken. Det återstår ännu för dom att visa.