Pettersson
Idag är det 10 år sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Tidningarna och övriga media bedriver en kampanj för att få ”hem” honom och det gnälls på regering och kungen att de gör för litet.
Dawit Isaak är född i den del av Etiopien som efter ett långt och blodigt krig kom att bli Eritrea. Han kom till Sverige som flykting 1987 och blev svensk medborgare 1992, han sade dock aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och är medborgare i båda länderna.
Han återvände till Eritrea 1996, gifte sig skaffade barn och startade den regimkritiska tidningen Setit. 1998-2000 blev det åter krig mellan Eritrea och Etiopen och David Isaak flyttade till Göteborg med familjen. Efter ett år flyttade Dawit utan familj tillbaka till Eritrea där han fortsatte att kritisera regeringen och kräva demokratiska reformer.
Det är inget fel med det.
─ Men Pettersson undrar om karl inte har ett litet eget ansvar själv för att han sitter där han sitter om han överhuvudtaget lever. Uppenbart är han eritrean i själ och hjärta och diktaturregeringen där betraktar honom och hans ärende som en inre angelägenhet som Sverige inte ska lägga sig i. Enligt den eritreanska regeringen sitter han häktad för brott mot rikets säkerhet.
Det är för jävligt att en person får sitta inlåst i 10 år utan rättegång och det kan vara hur synd om Isaak och hans familj som helst men hemma är inte Sverige som Expressens chefredaktör påstår.
[…] -Pettersson säger att det är i Eritrea som eritreanen Dawit Isaak om han fortfarande lever sitter fängslad sedan drygt 11 år lever…läs HÄR […]
Jag föreslår att den bastanta Thomas Mattsson själv sätter sig på planet till Asmera fortast möjligt. Väl där kanske han sätts på snabbantningskur på samma ställe som Dawit Isaak.
Tänk att komma hem till Sverigestan om en 5-10 år, med en matchvikt han inte haft sedan tonåren, om ens då.
David Isaak är ett utmärkt exempel på en journalist som inser att saken är större än han själv, och när ingen annan kan utföra uppgiften, så ställde han själv upp. Det borde vara något för alla journalister i Sverige att ta efter, som endast skriver för brödfödan, och då helt efter vad den svenska politiskt korrekta uppfattningen för dagen föreskriver. Det finns tyvärr ingen eller ett ytterst litet fåtal journalister i Sverige, som skulle offra sig och sin karriär för sakens skull, för friheten och demokratins skull, och för att hävda alla människors rätt till sina åsikter, och rätten till att kunna framföra dessa åsikter i tal och skrift. De journalister vi har nu rapporterar endast som papegojor vad makteliten kommit fram till, i sina eftergifter för Sharialagar, halaslakter, nya Moskéer för de saudiska wahhabisternas blodspengar,kvinnoförtryck,barnäktenskap,med mycket mera.
Islamiseringen som Dawit Isaak kämpade emot, kämpar journalister och politiker hand i hand med Jihadisterna för, i landet Sverigestan.
Han får skylla sig själv, inte var han tvingad att åka tillbaka. Låt han sitta till han flyger för sista gången.