Av Stefan K

Bland det finaste vi har är ungdomar som vill engagera sig och dessa ska inte behöva rädslas detta p.g.a. hot och våld.

Jag ser det som en ynnest att ungdomar engagerar sig i politiska partier för att kämpa för det de tror på. Dessa ungdomar är raka motsatsen till de som valt att smyga runt på nätterna och i skydd av mörkret vandalisera meningsmotståndares egendomar. De är definitivt den raka motsatsen till de ungdomar som maskerade drar genom stan för att hota, trakassera och i bästa möjliga mån förstöra allt demokratiskt arbete som andra försöker bygga upp.

Tidningen SN förnekar sig inte och hade idag (26/7) en artikel om engagerade ungdomar som utsätts för hot. Föga förvånande fokuserar man på det våld som ”främlingsfientliga krafter” utsätter meningsmotståndare för och för att illustrera detta så intervjuar man Zubaid Qamar (SSU) och Isabella Andersson (Ungdom Mot Rasism). De bägge sammanfattar sitt arbete så här:

”Vi jobbar hårt för att bemöta invandrarfientliga åsikter, samtidigt som det finns partier i Sverige som motsätter sig hur vi ser på öppenhet och demokrati”.

Det är tråkigt om politiskt engagerade ungdomar inte vågar jobba för det de tror på i rädsla för odemokratiska krafter i vårt samhälle. Samtidigt luktar de bägge tjejernas ord lite illa. Tidigare i år bjöd SDU (Sverigedemokraternas Ungdomsförbund) övriga ungdomsförbund till en manifestation mot det politiska våldet. Inget av förbunden ställde upp och vissa, som exempelvis SSU, valde att inte ens svara. Manifestationen uppkom efter att flertalet SDU:are hotats, trakasserats och utsatts för våld. Var fanns övriga ungdomsförbunds fördömande då? Detta våld gick också media tämligen ointresserat förbi och SN hade exempelvis inte en rad om vare sig våldet eller manifestationen.

Den offermentalitet som ovan nämnda tjejer visar upp i artikeln är närmast pinsam, då det är medlemmar ur dessa s.k. ”antirasistiska” organisationer som står för de mesta av det politiska våld som drabbar oliktänkande. Alla ungdomsförbund drabbas av våldet precis som sina moderpartier, men tveklöst är det partierna i det borgerliga blocket som utsatts mest och i denna mindre trevliga statistik toppar SD och deras ungdomsförbund SDU överlägset.

2009 gjorde P1:s Kaliber en undersökning om det politiska våldet och redan då toppade SD listan överlägset bland de mest våldsutsatta partierna. Detta eskalerade under valrörelsen när både SD och SDU gång efter gång fick sina möten förstörda, hem vandaliserade, sin representanter hotade och misshandlade. Inte heller deras familjer skonades i denna anti-demokratiska kampanj.

Därför har jag svårt att köpa den snyftartikel som SN valt att publicera, men jag inser också att denna är ett led i att ytterligare misskreditera SD som parti. Vi såg detta redan i valrörelsen och intentionerna har uppenbarligen inte avtagit.

SN har i skrivandets stund valt att inte publicera artikeln på webbilagan, så ni kan läsa den här istället.